Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garpenbergs odalfält - Garpenbergs revir - Garphyttan - Garphyttans nationalpark - Garra - Garratt, Percival - Garrett, João Baptista d’Almeida - Garrick, David - Garrigue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARRIGUE
kalksten och tremolitskarn. I Biskopsgruvan ha
kopparglans och brokig kopparmalm påträffats.
Gediget guld förekommer, särsk. i hårdmalmen.
En säregen malmtyp utgör den s.k. k u 1 m a
1-m e n, som bildar raka gångar av finkornigt
zink-blände el. kopparkis med runda bollar av kvarts
och glimmer. Sulfiderna åtföljas av rikliga
mängder flusspat. Den malmförande zonen ligger i ett
bälte av leptit, vilken närmast malmen i regel är
omvandlad till glimmerskiffer el.
glimmerkvart-sit, ofta med kristaller av granat el. staurolit, mera
sällan av andalusit och gahnit. —
Kopparmalms-brytningen i G. har i gångna tider varit betydande.
Man räknar med att under tiden 1637—1873, då
kopparverket nedlades, producerats inalles över
7,000 t koppar. Under senare år har driften
väsentligen varit inriktad på utvinning av zink- och
blymalm. 1947 utgjorde malmproduktionen 47,000 t.
Ägare är ab. Zinkgruvor. S.Hj.
Garpenbergs revir, adress Garpenberg, tillhör
Gävle-Dala distrikt och omfattar av Kopparbergs
län Folkare härad med undantag av By och delar
av Grytnäs och Folkärna socknar, Hedemora
tingslag med undantag av delar av Husby sn
samt Silverbergs sn i Falu s. tingslag. Areal 1948:
kronoskogar 15,005 ha, varav 12,321 ha produktiv
skogsmark och 754 ha inägor samt övriga
allmänna skogar 829 ha, varav 746 ha produktiv
skogsmark. Avverkning 1947 46,411 m3, motsv.
3,77 m3 pr ha skogsmark. Medelavverkning 1941
—45 3,37 m3 pr ha skogsmark. Reviret är delat i
4 bevakningstrakter. F.A.Bn.
Garphyttan, brukssamhälle i Tysslinge sn i
Närke, vid foten av Kilsbergen; 655 inv. (1946).
En 5 km lång industribana leder åt s.ö. till
La-torpsbruks station på statsbanelinjen Örebro—
Svartå. Vid G. ligger ett landstingets sanatorium.
G. har gamla traditioner som bruksort, och om
den forna järnhanteringen erinra alltjämt flera
anläggningar. Järnbruket existerade med
säkerhet redan vid mitten av 1500-talet.
Silverutvinningen, som torde ha börjat vid årh:s slut, var
av blygsam omfattning och nedlades trol. o. 1670.
Bleckslageriet privilegierades 1661. C. U. Uggla,
som 1759 köpt bruksegendomen, utvidgade den
med bl.a. ett alunverk 1768. Under 1800-talet
med dess raskt växlande bruksherrar avvecklades
efter hand järnverket: plåthammaren nedlades
1840, knipphamrarna på 1860-talet, valsverket
1874, manufaktursmidet 1878 och
stångjärnstill-verkningen 1909. 1902 frånsåldes en stor del av
brukets skogsmark till Staten, som därav bildade
Garphytte kronopark. Föregånget av ett par
kortlivade ab., bildades 1915 det nuv. a b.
Garphytte bruk med aktiekapital av f.n. 3,5 mkr,
550 industriarb. och ett årligt tillverkningsvärde
av 10 mkr. Här tillverkas järn- och ståltråd i
högsta kvaliteter, silverstål, svets- och pianotråd,
stållinor, fjäderträd, precisionsfjädrar, vävskedar
o.a. textilutensilier samt dragskivor av
hårdmetall och av diamanter. Bruksegendomen
Garphyttan omfattar med underlydande 291 ha, därav
95 åker. Till densamma höra såg och 3
elkraftverk. Herrgårdsbyggnadens flyglar av reveterat
trä stamma från början av 1700-talet. — Namnet
innehåller samma första led som Garpenberg*
samt hytta, smältugn. Det nämnes 1684 som
Garp
hytte Silfvergrufva. — Litt.: A. Nachmanson &
D. Hannerberg, ”G. Ett gammalt bruks historia”
(1945)- PöEr.
Garphyttans nationalpark, se Nationalpark.
Garra, släkte av fam. karpfiskar*.
Garratt [gärr’at], Percival Maurice, engelsk
tonsättare och pianist (f. 1877), elev av L. Rée
i Wien samt K. Klindworth och E. Petri i Berlin,
uppträdde som pianist i de flesta av Europas stora
musikstäder, komponerade orkester- och
violinverk, pianostycken och sånger av starkt nationell
läggning, dessutom pantomimen ”A cartload of
villains” och sångspelet ”Cherrystones”. G. har
utg. ”The art of pianoforte playing”. G.m.
violinisten Eve Lechmere.
Garrett, Joäo Baptista d’A 1 m e i d a,
skald, se d’Almeida-Garrett.
Garrick [gärr’ik], David, engelsk skådespelare
och teaterledare (1717—79). G:s far var officer av
franskt hugenottblod, hans mor irländska. G.
studerade först juridik
men etablerade sig
tidigt som vinhandlare i
London. Hans debut
där 1741 som Richard
III på den
anspråkslösa teatern vid
Good-man’s Fields väckte
sensation, och hans
anställning vid Drury
Lane-teatern 1742—45
markerades av ständigt
växande framgång. G.
ledde 1745—46 jämte
Th. Sheridan Smock
Alley-teatern i Dublin,
var 1746—47 anställd vid Covent Garden-teatern i
London och blev 1747 delägare i Drury Lane, som
han sedan på ett lysande sätt ledde till 1776. G.
anses ha varit Englands störste skådespelare. Han
behärskade såväl tragedien som det borgerliga
dramat och komedien. Hans spelstil skilde sig
genast från början genom naturligare ton och
djupare inträngande i rollkaraktären medvetet
från den dittills gängse mera uppstyltade och
schematiska, och han kan sägas ha varit den förste
människoframställaren i modern mening och som
sådan förebildlig. G. tillkommer också äran av att
ha, åtm. i huvudsak, befriat Shakespeare från
barockens förvanskning. Till G:s glansroller
räknas, utom Richard III, Hamlet, Romeo i ”Romeo
och Julia”, Othello, Kung Lear, Macbeth, Konung
Johan, Antonius i ”Antonius och Kleopatra”,
Benedikt i ”Mycket väsen för ingenting”, Abel
Drug-ger i ”Alkemisten” (Ben Jonson), Lord Ogleby i
”Det hemliga äktenskapet” (G. Colman) och
Be-verley i ”Spelaren” (E. Moore). G. var också en
framgångsrik komediförf. Hans ”Dramatic works”
utgåvos 1768. Postumt utkommo hans ”Poetical
works” (1785). Hans ”Private correspondence”
utgavs 1831—32 (2 bd). — Litt: Biogr. av P.
Fitz-gerald (2 bd, 1868), J. Knight (1894), C. Gaehde
(1904), C. Parsons (1906), E. af Klercker (1928)
och Margaret Barton (1948). G.Kg.
Garrigue [garigg’] (av provens, garroulia, en
stenek, som dominerar i kalkstensterrängen på
Cevennernas s. sida), låg vegetation på Cevenner-
— 297 —
— 298 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
