Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gartok - Gartz, Åke Henrik - Garuda (Garutmant, Suparna) - Garva - Garvarull - Garve, Christian - Garverinäringens forskningsinstitut - Garvextrakt - Garvin, James Louis - Garvmedel - Garvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVNING
Gartok, ort i s.v. Tibet, vid Indus’ s. källflod,
4,470 m ö.h. Från Simla leder en av
huvudvägarna Indien—Tibet över G., som sommartid är en
livlig handelsplats vid karavanvägen Lhasa—
Kashmir; på gr. av det stränga klimatet bebos
orten vintertid av blott några tiotal människor. G.
är sedan 1904 öppet för den brittiska handeln.
Gartz [-ts], stad i Pommern, vid Oders v. strand
25 km s. om Stettin; 3,620 inv. (1933). Rester
av stadsmuren med torn. — För att hindra Gustav
II Adolfs framträngande upprättade T. Conti på
sommaren 1630 ett befäst läger i G. med ett
brohuvud i det snett emot liggande Greifenhagen.
Detta stormades 25/i2 av svenskarna, varpå även
G. utrymdes. Därigenom möjliggjordes en
fortsatt svensk offensiv uppför Oder.
Gartz [-ts], Åke Henrik, finländsk jurist
och industriman (f. 1888), fil. kand. 1909, jur.
utr. kand. 1914, erhöll v. häradshövdings titel s.å.
Efter att först ha varit verksam som
biblioteks-man och advokat inträdde G. 1921 i styrelsen
för träförädlingsindustrifirman G. A. Serlachius
och 1931 i Ahlströmkoncernens direktion. G., som
intar en ledande ställning i
träförädlingsindustriernas centralorganisationer och f.n. är ordf, i den
nordiska samarbetsorganisationen Scannews, var
handels- och industriminister 1944—46. R.R.
Gar’uda (även Garutmant el. Suparna),
ind. myt., en gudomlig fågel, som spelat en stor roll
i den indiska mytologien alltifrån vedisk tid. I
Rigveda framställdes G. som den, där rövade
so-madrycken från ”3:6 himmelen” och bragte den åt
Indra och människorna. G. är Indras vän och
Vishnus riddjur samt Krishnas vän, riddjur och
fana. Även i buddismen och jainismen spelade G.
en framträdande roll.
Garva (etymol. samma ord som göra), bereda
(hud) till läder (se Garvning); metall., tillverka
garvstål*.
Garvarull, avfallsprodukt vid
fårskinnsgarveri-erna, utgöres av ullen, som dock är av sprödare
natur på gr. av den under garvningsproceduren
använda kalkens frätande inverkan. G. användes
för framställning av filtar o.d.
Garve [-fo], Christian, tysk filosof (1742—
98), verksam som kritiker, popularisator och
översättare (bl.a. av moralfilosofiska verk av
Aristo-teles, Cicero och Adam Ferguson). Mest bekant
är G. för sin recension av Kants ”Förnuftskritik”
i ”Göttinger gelehrte Anzeigen” 1782, vilken
uppkallade Kant till en amper replik i ”Prolegomena”.
— Litt.: A. Stern, ”Über die Beziehungen C. G:s
zu Kant” (1884).
Garverinäringens forskningsinstitut inrättades
av den svenska läderindustrien 1943 med uppgift
att bedriva teknisk-vetenskaplig forskning och
verkställa tekniska och ekonomiskt-tekniskc^
utredningar rörande lädertillverkningen samt befordra
utbildning och högre undervisning inom det
gar-veri-tekniska området. Som kontaktinst. mellan
forskning och industri står en garveriteknisk
nämnd, bestående av högskolebildade
läderindustrimän. Forskningslaboratoriet är provisoriskt
förlagt till Hälsingborg för att sedermera
överflyttas till Stockholm. Inst:s chef var 1943—48
prof. E. Stiasny, som efterträtts av ingenjör K.
H. Gustavson. $-Hg.
Garvextrakt, ett koncentrat av de ur garvmedlen
med vatten utlakade garvämnena. G. förekommer i
handeln dels i flytande, dels i fast form.
Garvie [ga’vi], Alfred Ernest, skotsk teolog
(1861—1945), rektor för de kongregationalistiska
prästutbildningsanstalterna i London, New
College 1907 och Hackney College 1922 samt för dem
båda sammanslagna 1924—33, president i
Congre-gational Union of England and Wales 1919,
president i National Free Church Council (som
omfattar alla frikyrkor i England) 1923. G. deltog
bl.a. i ekumeniska mötet i Stockholm 1925, i
Lau-sannekonferensen 1927 (v. ordf.) och i Edinburgh
1937 (v. ordf.) och var red. för den engelska
avd. i den ekumeniska tidskr. ”Stockholm”. Bland
G:s talrika skrifter märkas ”The Christian
doctri-ne of the Godhead” (1926), ”The Christian ideal
for human society” (1930) och ”The Christian
belief in God” (1933). — Litt.: ”Die
Religions-wissenschaft der Gegenwart in
Selbstdarstell-ungen”, 4 (1928). [S.N.JK.Gw.
Garvin [ga’vin], James Louis, engelsk
journalist (1868—1947), medarbetare i ”Newcastle
Chronicle”, från 1899 i ”Daily Telegraph”. G.
var J. Chamberlains förnämsta stöd i pressen
under tariffreformkampanjen. 1908—42 var han utg.
av ”Observer”, som under hans ledning
förvärvade stort anseende som söndagstidn. 1912—15
var han även utg. av aftontidn. ”Pall Mall
Ga-zette” och var 1926—29 huvudred, för 14 uppl.
av ”Encyclopædia britannica”. G:s ”The
econo-mic foundations of peace” (1919), vari han yrkade
på moderation av fredsvillkoren, väckte vid sin
framkomst stor uppmärksamhet. G. har vidare
skrivit ”The life of Joseph Chamberlain” (3 bd,
1932—34). [E.L.R.1E.
Garvmedel kallas alla de råvaror, varur
garvämnen tekniskt lönande kunna framställas. De
bestå av 4 grupper: vegetabiliska g., som
förekomma i skilda handelsformer, ss.
garvextrakt, bark, trä, blad, frukter och rötter; m i n
e-raliska g., t.ex. kromalun; animaliska g.,
t.ex. sältran, och kemiska g., t.ex. formalin.
Våra viktigaste inhemska g. härröra från
gran-och ekbark samt ekträ. Av importerade g. äro
quebracho, kastanj, mimosa och sumak de
viktigaste. Garvämneshalten varierar mellan 10 och
50°/o. S-Hg.
Garvning. 1) G. av hudar och skinn är
i inskränkt bemärkelse en fysikalisk-kemisk
process mellan garvämne och hudsubstans, men i
allm. avses med g. en sådan arbetsoperation, som
omvandlar hud till läder* och sönderfaller i 3
avd.: kalkhusarbete, egentlig g. och färdiggörning
el. tågning. — Hudar och skinn levereras till
gar-verierna i saltat el. torkat tillstånd, och den första
operation, som hudarna undergå i kalkhuset,
kallas v e k n i n g (ty. weichen, uppmjuka). Hudarna
nedhängas i vattenbassänger, för att dels befrias
från smuts, blod och konserveringsmedel, dels
uppmjukas, så att huden får samma smidighet och
utseende som i färskt tillstånd. Hudarna äro nu
färdiga att avhåras, d.v.s. befrias från hår och
överhud, vilket sker med olika metoder, beroende
dels på den lädersort, man vill tillverka, dels på
om man vill tillvarataga håret el. ej. Den äldsta
avhåringsmetoden är s m u 11 n i n g. Denna
grun
— 301 —
— 302 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
