Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasurladdningslampor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASURLADDNINGSLAMPOR
rören kunna utföras med ant. termoemitterande
el. kall katod. — G:s utvecklingshistoria kan
föras tillbaka till geisslerröret*, som blev
allmänt känt i början av 1860-talet. En av de
första g., som kom till användning för egentliga
belysningsändamål, var mooreröret (1904),
ett kall-katodrör, vid vilket företrädesvis kolsyra
av lågt tryck begagnades som fyllning.
Spän-ningsbehovet var täml. högt och uppgick till
400 å 1,000 V pr m rörlängd; rören krävde
vanl. från 5,000 till 25,000 V växelspänning och
byggdes i längder från 10 till 70 m.
Livslängden blev täml. kort, högst c:a 1,000 tim,
varjämte vissa störningar uppträdde till följd av
gasens successiva absorption i kolelektroderna.
Ett viktigt framsteg inom g.-tekniken bestod i
att man som fyllning började använda
ädelgaser, främst helium och neon (Claude, 1912),
varigenom de nämnda absorptionsproblemen till
största delen eliminerades och ljusutbytet
höjdes något — till 3 å 6 lumen pr W (Im/W).
Ljusfärgen, gult, resp, rött, gör dock ä d e
1-gas r ö r e n oanvändbara för allmänbelysning
men har å andra sidan gjort dem särsk.
lämpade till ljusskyltar och reklamändamål (n e o
n-r ö r). Spänningsbehovet är av samma
storleksordning som vid moore-ljuset, varvid man dock
söker undvika sådana rörlängder el.
seriekopplingar, som kräva mer än 5,000 V.
Effektbehovet utgör i regel 20—40 W pr m rörlängd;
fyllningstrycket är c:a 0,002—0,003 atm. De
förutnämnda glimlamporna kunna sägas vara en
biprodukt av neonljusexperimenten; som fyllning
använder man en blandning av helium och neon.
Fyllningstrycket är något högre än vid
neonrören men ljusutbytet många gånger mindre.
Lamporna begagnas företrädesvis som
indikatorer, polsökare, till stroboskop, kippgeneratorer
o.s.v. men ej för egentlig belysning. —
Parallellt med neonrören utvecklades n a t r i u m- och
kvicksilverlamporna till teknisk
användbarhet (man bör skilja mellan kvicksilverlampor
och kvartslampor, vilka senare i princip
äro av båglampskaraktär, ehuru hörande till g:s
klass). Principen vid de nämnda lamptyperna
är, att strömtransporten i rören ombesörjes av
metallgaser. Då rören skola startas och trycket
av metallångan sålunda är litet, kräves en ofta
mycket hög initialspänning. Redan genom
katod-spänningsfallet (lösgöringsarbetet för från
ka-toden emitterade elektroner) åtgår en så hög
spänning (fig. 1), att rör i det nu beskrivna,
renodlade utförandet bli opraktiska för de flesta
ändamål. För reduktion av tändspänningen
fyllas rören med en ringa mängd ädelgas, t.ex.
argon, som har till uppgift att inleda
strömgenomgången och
åstadkomma
erforderlig uppvärmning
av röret, så att
metallgastrycket ökas.
Denna grundgas
deltar härefter
visserligen hela
tiden i
strömtransporten, varvid dock
mängdförhållandet
Fig. 1. Principiell
spännings-fördelning i gasurladdningsrör
med kall katod.
är så avpassat, att huvuddelen av
transporten ombesörjes av metalljoner. Vid
natriumlamporna underlättas starten medelst en
hjälp-elektrod, placerad alldeles invid en av
huvudelektroderna och seriekopplad med ett stort
ohmskt motstånd. Katodspänningsfallet kan till
stor del elimineras genom att man använder
glödkatoder (av i princip samma typ som vid
t.ex. radiorör). Härigenom kan driftspänningen
sänkas till så lågt värde, att rören bli
användbara även för vanlig belysningsspänning, t.ex.
220 V. Dock kvarstår vid de nämnda g.
alltjämt den inskränkningen i rörens användbarhet,
att det alstrade ljuset ej representerar ett
kontinuerligt spektrum utan endast ger en el. ett
fåtal ljusfärger. Vid natriumlampor sker
praktiskt taget hela ljusutvecklingen vid en våglängd
av 5,890 Ä, motsv. den s.k. gula natriumlinjen.
Kvicksilverlampor av lågtryckstyp återge på
samma sätt kvicksilvers spektrum med en stor
del av ljusenergien inom de blå och ultravioletta
områdena. — Natriumlampor ha fått -stor
användning för bl.a. gatu- och vägbelysning samt
för belysning i rökfyllda arbetslokaler, t.ex.
gju-terier, bl.a. på gr. av det gula ljusets goda
förmåga att genomtränga dimma. Eljest består
fördelen väsentligen i lampornas stora livslängd,
upp till 8,000 tim, och förträffliga ljusekonomi
50 å 80 Im/W. Rören lämpa sig även till
bland-Ijuslampor. — I följ. tab. ges en översikt av
den för ögat dominerande spektralfärg, som
erhålles vid urladdning genom olika gaser av
lågt tryck:
Neon .........rött
Kväve ........gulgrönt
Helium .............gulvitt
Kolsyra ....vitt
Kvicksilver .. blågrönt
Natrium ....gult
Kadmium .... blågrönt
Magnesium .. vitgrönt
Tallium .... grönt
Lågtryckskvicksilverlampor, vilkas normala
ljusfärg gör dem olämpliga till praktiskt taget
varje slags belysning, ha under senare år (fr.o.m.
1937) erhållit ett oanat uppsving, sedan de
försetts med en invändig beklädnad av I y s ä
m-n e n (luminoforer), vilka genom fluorescensverkan
transformera en del av den kortvågiga
strålningen till synligt ljus. C:a 90% av den
primära strålningen utgår med en våglängd av
2,537 Å, varför man har att söka lysämnen,
vilkas största känslighet ligger i närheten av
detta värde. En sådan grupp lysämnen är följ.:
Kalciumvolframat ...................... blåvitt ljus
Magnesiumvolframat .................... blått ,,
Zinksilikat ........................... grönt „
Zink-berylliumsilikat ................. gulvitt ,,
Kadmiumsilikat ........................ gulrött ,,
Kadmiumborat .......................... rött ,,
Genom lämplig proportionering av dyl. ämnen,
varav många äro hemlighållna och åtskilliga
säkerligen återstå att upptäcka, är det möjligt
att åstadkomma lysrörsfärger, som väl stämma
med ögats krav, t.ex. den nyligen i USA
lanserade ”mjukvita” färgen, som representerar en
färgtemperatur av 2,500°. — En olägenhet, som
alltjämt vidlåder de moderna lysämnesrören, är,
att de ej komma i gång ögonblickligen utan
fordra ett tändintervall av några sek, medan
— 351 —
— 352 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
