Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATA
Fig. 1. Normalsektion för Stockholm: större trafikgata i inre staden med trädallé
och ev. spårväg.
Streckat område får ej upptagas av längs gatan gående ledningar. Längsgående ledningar
för: I elektr. ljus, 2 telefon, 3 vatten (sekundär ledning), 4 avlopp (d:o), 5 gas, 7 elektr.
spårväg, 11 ev. huvudvattenledning, huvudavlopp, 12 högspänningskablar. Plats för: 6
brandpost, S ev. regnbrunn, gasavstängning (vid breddad gata), 9 träd, belysningsstolpar,
10 regnbrunn, gasavstängning.
ningen. Några ex. på typiska gatusektioner ges
i fig. 2. Man strävar härjämte att, där så är
möjligt, ge g. någon lutning i längdriktningen,
helst Viso el. mera. Maximilutningen begränsas
av trafikskäl till V25 för g. med spårväg och till
V29 för huvudgata. I rena bostadsområden
kunna lutningar upp till V10 accepteras på kortare
sträckor.
Av gatubeläggningar är, frånsett
grusbanan, stenläggningen den äldsta. Härvid
begagnades till en början vanlig fältsten (kullersten),
som sattes genom husägarnas försorg och täckte
g:s hela bredd. I ett k.br. 1664 bestämdes för
Stockholms vidkommande, att g. skulle
”allestädes vara jämnade stensättas och med rätt och
tillbörligt avlopp för vatten och orenlighet”. Icke
förrän o. 1850 hade man i Stockholm kommit
så långt som till att efter tyskt mönster noggrant
sortera kullerstenen efter storlek och att sätta
den i rader med bombering. Tuktad sten som
gatubeläggning är likaledes av jämförelsevis sent
datum (se Gatsten). Den första trafikled, som
i Sverige belädes med
detta material, var
Norrbro (1806). Gustav III
hade kort förut
anmodat överståthållaren att
”besörja det ingen annan
sten än den huggna
fyrkantiga gråstenen
hädanefter må nyttjas vid
stenläggning av gatorna
vid de publika husen
i Stockholm.
Erfarenheten har visat, att
differensen uti kostnaden
ersättes af varaktigheten,
och företrädet af
bekvämligheten fordrar inga
bevis”. Storgatsten
började dock komma till
allmän användning först
o. 1860 och var
(jämte smågatsten fr.o.m.
1908) närmast
allena-rådande till början av
1920-talet, då asfalt- och
sedermera i någon mån
betongbeläggningar mera
allmänt började användas
för g. i Sverige.
Asfaltbeläggning har dock vissa
estetiska och hygieniska
olägenheter, beroende på
att den på gr. av sin
avsaknad av fogar
avsevärt fördröjer g:s
upp-torkning efter nederbörd.
Beläggning med asfalt och
andra bituminösa
blandningar erbjuder gentemot
betongen fördelen av att
lätt kunna brytas upp
vid reparationer av
rörledningar o.d. — Särskilda
gångbanor
(trottoarer) vid sidan av kör-
banan ha i Sverige ej använts längre än från o.
1850. Till en början nyttjades härvid fältsten som
ytbeläggning, sedermera stor-, resp, smågatsten
jämte särskild kantsten. Vid nyanläggningar
föredrar man den jämnare yta, som erhålles med
cementplattor, klinkerplattor, gjut- el. sandasfalt och
som samtidigt blir betydligt billigare än
stensätt-ning. G. i Pompeji vittna om att gångbanor voro
kända redan i antiken. De första mera moderna
trottoarerna anlades i Paris i början av 1800-talet.
— Jfr Gatubelysning. A.Lg.
Jur. I rättsligt hänseende kan g. betecknas
som samfärdsled mellan byggnadskvarter i stad,
köping el. annan tätare befolkad ort på
landet, där den för stad stadgade ordningen
gäller el. byggnadslagen 3% 1947 förordnas skola
gälla. — I stadsplan skall g. till sina gränser
utmärkas och angivas. Mark, som enl. stadsplan
är avsedd för g., äger staden (varmed här och
i den följ, framställningen jämväl avses köping
o.a. samhälle, som ovan nämnts) lösa, när staden
det äskar. Väg, som ingår i sådan mark,
till
Fig. 2. Exempel på gatusektioner.
1—2 lokalgator i småstugeområden, 3—4 lokalgator i tätare bebyggda stadsdelar, 5—7
huvudgator, S större förbindelseleder el. utfartsgator (cè cykelbana).
— 359 —
— 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
