Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatsten - Gatt - Gattamelata, Erasmo - Gatterer, Johann Christoph - Gatti-Casazza, Guilio - Gattjina - Gatubelysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATUBELYSNING
armerad betongbeläggning och ligger obetydligt
över den högsta kvaliteten av gjutasfalt. A.Lg.
Gatt (från holl. gat, hål, motsvarande inhemska
sv. dial. gatt, gap i gärdesgård, hål), eg. öppning
el. hål; användes dels geografiskt om trängre
farvattens öppning mot större fjärd el. mot havet
(t.ex. Kattegatt, Danziger gatt), dels sjötekniskt
i sms. som h alg att (till hala’), öppning i
fartygs brädgång för genomförande av
förtöjnings-trossar o.d., s k i v g a 11, urtagning i rundhult el.
brädgång, försedd med blockskiva el. trissa för
ledande av löpande gods och i vissa fall
ersättande block, och s p y g a 11, hål i bordläggning,
däck el. durk för avledande av vatten; i sms.
även förvaringsrum, t.ex. kabelgatt. — Jfr
Spetsgattad. [T.HrnfEgt.
Gattamela’ta, E r a s m o, italiensk kondottiär
(o. 1370—1443), känd genom Donatellos ryttarstaty
i Padova, som restes av venetianarna, i vilkas
tjänst han varit.
Gatt’erer, Johann Christoph, tysk
historieskrivare (1727—99), 1759 prof, i historia i
Göttingen. Genom sina läroböcker i diplomatik,
heral-dik och genealogi blev G. grundläggare i
Tyskland av de historiska hjälpvetenskaperna. Även
för världshistorieskrivningen har han haft
betydelse som banbrytare för den synkronistiska
metoden. Bland hans arbeten märkas ”Die
Welt-geschichte in ihrem ganzen Umfang” (2 bd, 1785
—87), ”Versuch einer allgemeinen Weltgeschichte
bis zur Entdeckung von Amerika” (1792). E.Blp.
Gatti, A n g e 1 o, italiensk militär och
författare (f. 1875). En av Cadornas närmaste
medarbetare under 1 :a världskriget, var G. ombud
i Rapallo i nov. 1917 och deltog sedan i
freds-konferensen i Versailles. Sina erfarenheter från
dessa år har han samlat i en lång följd arbeten:
”Uomini e folie di guerra” (1921), ”Uomini e folie
rappresentative” (1925), ”La parte dellTtalia”
(1926) etc., samtliga av högt dokumentariskt
värde. Ett i förtid upplöst äktenskap framkallade
den självbiogr. romanen ”Ilia ed Alberto” (1930,
omarb. 1934; övers, till 10 språk). Bland G:s
senare verk bör nämnas aforismsaml. ”Le
mas-sime e i caratteri” (1934). G.Bgh.
Gatti-Casazza [-kasafsa], G u i 1 i o, italiensk
teaterledare (1869—1940), urspr. ingenjör, 1893
dir. för stadsteatern i Ferrara, 1898—1903
konstnärlig och administrativ ledare av Scala-operan
i Milano och 1908—35 av Metropolitan-operan i
New York. G. torde kunna betecknas som en av
världens märkligaste operachefer. Allt vad
storheter fanns av solister, Caruso, Melba, Farrar,
Scotti, Battistini, Sjaljapin m.fl., samlade han
kring de båda världsscenerna i Milano och New
York, och själv var han både dir., impressario
och reklamchef. A.L.
Ga’ttjina [-cinn], stad i Ryssland, se
Krasno-gvardejsk.
Gatubelysning. Hållandet av belysning på gator
och allmänna platser är en kulturföreteelse av
jämförelsevis sent datum, ännu ej 300 år gammal.
Innan g. blev allmän, fick var och en reda sig
med lykta el. bloss, varför den personliga
säkerheten ej var särsk. stor; vanl. ansågs det, att
ingen hade något ute att göra efter mörkrets
inbrott. — Till de tidigaste föreskrifterna rörande
g. hörde de för Köpenhamn, där genom en k.f.
1681 vissa fastighetsägare förpliktades att under
några kvällstimmar hålla lanternor brinnande
utanför sina hus. En liknande förordning gavs
för Stockholms del efter slottsbranden 1697 och
avsåg Riddarholmen. Härom förmäles i Elers’
”Stockholm”: ”Sedan Wrangelska huset blifvit
inköpt för K. Hofvet, skulle på Riddarholmen
icke bäras några facklor, utan i stället så många
lanternor på vissa distancer uppsättas, som kunde
göra tillfyllest att upplysa gatorne, och skulle
derför privata, som der ägde hus, anskaffa en
del sådane lanternor, nemligen för Bengt
Oxenstiernas, Joh. Gab. Stenbocks, Kurkens och
Lands-höfding Posses, såsom de större hus, tillsammans
10 lanternor, och för de mindre, såsom Berndes,
Rosenhanes, Cammarherren Sparres och Commiss.
Ehrenfelts, tillsammans 6 lanternor; och ville
K.M. besörja, att lanternorne vid K.M:s hus samt
Riddarholms kyrkan och bron, med det
erforderligaste skulle blifva uppsatte. — År 1719 den 7
Dec. befalltes att lycktor skulle uppsättas på
Nor-rebro. Om en allmän inrättning av lysande lycktor
på husen i Stockholm rådplägade husegarna 1747,
och Kongl. Förordningen derom utkom den 12
Jan. 1749. Denna inrättning tog sin början den
20 Sept. nyssnämnde år och en ny utprickning
av lycktorne skedde 1759. — Facklors bruk
förbjöds allmänneligen i Stockholm den 25 Nov.
1725 och den 23 Dec. 1747; men som Hofstaten
lika fullt brukade facklor; så blef i anledning av
öfverståthåll. skrifvelse derom till K.M., svar och
bref till öfverste Marskalken den 4 Mart. 1757
utfärdat, om förbudets i ackttagande.” —
Magistraten och sedermera överståthållaren utfärdade
till husägarnas efterrättelse noggranna föreskrifter
rörande oljelyktornas tändning, släckning och
skötsel. Vid upprättande av
”lyshållningstabel-lerna” togs hänsyn ej blott till årstiden utan även
till beräknat månsken, vilket gav upphov till
benämningen ”polismånsken”, då moln täckte
natthimlen. Försumlighet med avseende på lyktornas
skötsel bestraffades med böter, vilket ledde till
att fastighetsägarna sammanslöto sig och
utlämnade skötseln på entreprenad för att gardera sig
mot bötesrisker. Härigenom uppkom
lykttändar-skrået. — Det slags lyktor det här var fråga om
benämndes ”v a r g ö g o n” och brände hampfrö- el.
rovolja medelst en enkel veke (bild se sp. 367).
Ljusstyrkan hos dessa vargögon har senare
uppmätts till föga mer än V2 nlj. På 1820-talet
fun-nos c:a 3,500 sådana lyktor uppsatta i gamla
staden och på malmarna. Vid nämnda tid
infördes rundbrännare med lampglas, argandbrännare,
varigenom ljusstyrkan ökades åtm. 10-faldigt,
särsk. sedan argandlyktorna försetts med
metallreflektor, s.k. reverberer. Sedan vid
mitten av 1860-talet mineraloljor börjat komma i
marknaden, övergick man till g a s o 1 j e 1 a
m-p o r, spec. sådana av prof. Wilanders
konstruktion, vilka för Stockholms del avlöstes av
fotogenlampor (14’") 1895, i den mån
gasbelysning av en el. annan orsak ej kunde
komma i fråga. Vargögon voro dock i bruk
fram till 1874. Fotogenlampor för g. funnos i
Stockholm till o. 1925. De sista oljelamporna (i
Sofiaparken) ersattes 1940 med elektriskt ljus.
— 365 —
— 366 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
