Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gatukostnadsbestämmelser - Gatún, Gatúnsjön - Gatunämnd el. gatustyrelse - Gatusignaler - Gatustyrelse - Gatwick - Gau, Gäu - Gau, Franz Christian - Gaubert, Philippe - Gauchat, Louis - Gauchos - Gauckler, Paul - Gaudeamus (sång) - Gaudeamus (tidning) - Gaudi, Antonio - Gaudichaud-Beaupré, Charles - Gaudig, Hugo - Gaudry, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAUDRY
Gatukostnadsbestämmelser, se Gata, sp. 361.
Gatün [-o’n], G a t ü n s j ö n, se Panamåkanalen.
Gatunämnd el. g a t u s t y r e 1 s e, en i vissa
städer, köpingar och municipalsamhällen
förekommande kommunal styrelse, åt vilken anförtrotts
den förvaltning av samhällets gatu- och vägväsen,
som gemenligen tillkommer drätselkammare, resp,
kommunal- och municipalnämnd. G. i Stockholm,
under ordförandeskap av borgarrådet för den
administrativa roteln, handhar jämväl förvaltningen
av stadens renhållnings- och brandväsen.
Gatusignaler, se Trafikfyr samt Väg- och
var-ningsmärken.
Gatustyrelse, se Gatunämnd.
Gatwick [gäfpik], flygplats i Surrey, England,
c:a 40 km s. om Londons city. G. anses vara
den av dimma minst besvärade större flygplatsen
i Londons närhet, och planer föreligga därför att
utbygga den för interkontinental trafik.
Gau, G ä u [gau, gåi] (ty.), geogr., benämning
på landskap el. områden i Tyskland och Schweiz
(Gäu). Beteckningen hänför sig främst till de
öppna slättområdena inom schwabisk-frankiska
terrasslandskapet (t.ex. Kraichgau, Klettgau), som
gemensamt sammanfattas under Gäuebenen el.
Gäuflächen. Jfr Aargau, Breisgau etc. —
Nationalsocialisterna upptogo denna gamla
tyskkling-ande term som beteckning på partiets största
administrativa enheter, omfattande t.ex. en
delstat, en preussisk provins el. en storstad (Gau
Berlin), var och en under en Gauleiter*. Under
2:a världskriget kom termen G. till användning,
då det gällde att ge namn åt vissa områden, som
förklarats inlemmade i Tyskland (t.ex.
Warthe-gau). S.;B.
Gau [gå], Franz Christian, tysk-fransk
arkitekt (1790—1853), var från 1810 verksam i
Paris men gjorde studieresor särsk. i Egypten
och Nubien, där han utförde värdefulla
undersökningar och uppmätningar. G. byggde i nygotik
Sainte Clotilde i Paris samt verkställde
ombyggnaden av Saint Julien-le-pauvre.
Gaubert [gåbä’r], P h i 1 i p p e, fransk dirigent,
flöjtist och tonsättare (1879—1941). Efter
studier vid Paris-konservatoriet vann G. 1905
Rompriset, blev sedermera soloflöjtist och var 1919
—38 dirigent för Paris’ konservatorieorkester.
1919 blev han prof, i flöjtspel vid konservatoriet
och 1920 dirigent vid Stora operan i Paris. Han
har bl.a. komponerat en symfoni, en violinsonat,
orkestermusik och smärre kammarmusikverk,
operorna ”Sonia” (1913) och ”Fresques” (1923),
baletten ”Philotis” (1914) samt sångspelet ”Naila”. P.L.
Gauchat [gåja’], Louis, schweizisk romanist
(1866—1942), framstående dialektolog, särsk.
inom frankoprovensalskan, prof, i Bern 1902—07,
i Zürich 1907—31. G. är känd i sht som
grundare av ”Glossaire des patois de la Suisse
romande” (1924 ff.), en monumental ordbok över
Schweiz’ alla franska dialekter.
Gauchos [gau’cås] (av araukanska gatschu,
kamrat), ridande herdar på Argentinas pampas, till
övervägande del av blandad ras (mestiser).
Åtskilliga indianska kulturelement finnas bevarade
hos dem men även gammalspanska drag, t.ex.
hästutrustningen. De djupa sadlarna äro vackert
arbetade, ofta silverbeslagna, stigbyglarna av trä
el. silver, oftast i skoform, och betseltyget av
egendomlig gammal typ. De bära den indianska
pon-chon och breda läderbälten samt stora sporrar.
I utrustningen ingå en vackert arbetad slidkniv
och en piska med kort skaft (rebenque). De
använda lasso och bola. Den indianska jordugnen
kommer till användning vid tillagning av kött
(car-ne de cuero). Till g:s nöjen höra tuppfäktningar
och taba, ett primitivt tärningsspel med astragalben
av en ko. De s.k. g. malos (”onda g.”) sakna fast
sysselsättning och leva på häststölder och röveri.
— Litt.: M. Leguizanon, ”El gaucho” (1916); E.
v. Rosen, ”En förgången värld” (1919). G.Br.
Gauckler [gåklä’r], Paul, fransk arkeolog
(1866—1911). 1895 dir. för antiksamlingarna i
Tunis ledde G. i 10 år grävningarna i Kartago, Githis
m.fl. orter. Bland hans större verk må anföras
”Inventaire des mosaiques de la Gaule et de
1’Afri-que. 2. Afrique proconsulaire” (1910) och
”Basi-liques chrétiennes de Tunisie” (1913).
Gaudea’mus, början av en latinsk studentsång
G. ig’itur juv’enes dum sumus (”låtom oss därför
fröjdas, medan vi äro unga”), som kan föras
tillbaka till 1200-talet. Den senaste fattningen
återgår på C. W. Kindleben 1781. Melodien är känd
sedan 1736 men möjl. äldre.
Gaudea’mus, studenttidning i Stockholm,
grundad 1924, sedan 1925 organ för Stockholms
högsk:s studentkår.
Gaudi [gäuÖi’], Antonio, spansk (katalansk)
arkitekt (1852—1926), anslöt sig till den nygotiska
stilen, som han med djärv originalitet utbildade,
särsk. i Barcelonas nya katedral (Sagra Familia),
varpå man byggt i ett halvt årh. Han framträdde
sedan med en överrik, stundom bisarr formgivning
i åtskilliga palatsbyggnader och anläggningar i
och vid Barcelona, särsk. i Parque Güell. G. var
ledaren för den s.k. nykatalanska stilriktningen.
Gaudichaud-Beaupré [gådijå’-båprez], Charles,
fransk botanist (1789—1854), prof, i farmaci 1833.
Under jordenruntresor med franska krigsfartyg
1817—20, 1831—33 och 1836—37 gjorde G.
omfattande och betydelsefulla, i naturhistoriska museet i
Paris förvarade saml. av växter, som han beskrev
och avbildade i L. de Freycinet, ”Voyage autour du
monde . .. Botanique” (1826) och i ”Voyage
autour du monde .. . Botanique” (1844—51). Av
G:s morfologiska arbeten, i vilka han förfäktade
sin s.k. fytonteori rörande växtens grundorgan,
märkes särsk. ”Recherches générales sur
l’organo-graphie, la physiologie et 1’organogénie des
végé-taux” (1841—43). — Litt.: E. Pascallet, ”Notice
biographique sur M. G.” (i ”Revue générale
bio-graphique”, 1844). A.Hr.
Gaudig [gäu’dix], Hugo, tysk skolman (1860
—1923), rektor för lärarinneseminariet i Leipzig
från 1900. På enhetsskolans bas förfäktade G.
en personlighetspräglad reformpedagogik. Han
arbetade för införande av arbetsskolmetoden och
ansåg, att skolan i första hand icke skulle
skänka kunskaper utan främja personlighetsdaningen.
Bland G:s många pedagogiska arbeten märkas
”Didaktische Ketzereien” (1904, 6 Aufl. 1925),
”Die Schule im Dienste der werdenden
Persön-lichkeit” (2 bd, 1917) och ”Freie geistliche
Schul-arbeit” (1922). E.Bng.
Gaudry [gådri’], Albert, fransk paleontolog
— 369 —
— 370 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
