Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gavnö, Gaunö - Gavott - Gay, John - Gaya - Gayal - Gayda, Virginio - Gayer, Johann - Gay-Lussac, Joseph Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAY-LUSSAC
K. Madsen). Dessa äro nu till större delen försålda,
sedan det för släkten Reedtz-Thott 1805 stiftade
baroniet upphävts. EJE.
Gavott [~ått’] (fra. gavotte), gammal fransk
pardans; urspr. en èranfe-liknande folkdans från Gap
(Gave) i Dauphiné och småningom omvandlad till
salongsdans; som sådan beskriven redan 1588. G.
var en sirlig och behagfull figurdans av livlig och
koketterande karaktär; den dansades i V4 takt med
76 steg i min. G. ingick vanl. i sviter under
1700-talet och placerades i regel efter sarabanden.
Gavottmelodierna börja med halv upptakt och äga
manligt slut (d.v.s. metriskt —) men skrivas
vanl. felaktigt med den halva upptakten
indragen i i:a takten och förskjutning av
taktstrec-ken, så att slutfallet blir kvinnligt (d.v.s.
metriskt — o). Typiska ex. på g. finnas kvar även
i den nya koralboken (1939), t.ex. nr 5, 14, 76, 78,
92, 106 och 120. V.Fi.;C.A.M.
Gay [géi], John, engelsk diktare (1685—1732).
Född och uppfostrad i Barnstaple begav sig G. till
London för att ägna sig åt litteraturen och vann
där Popes vänskap.
1716 utkom hans
”Tri-via, or the art of
wal-king the streets of
London”, en dikt i 3
bd, innehållande
humoristiska skildringar
från London. 1727
utgav G. sin berömda
”Fifty-one fables in
verse”. 1728 uppfördes
med stor framgång
hans ”The beggar’s
opera” (se
Balladopera), där han
satiriserar sedefördärvet
hos den härskande klassen i tjuvars och rövares
skepnad. Dess forts. ”Polly” (1729) blev
förbjuden. Till G:s herdeopera ”Acis and Galatea”
satte Händel musik; den uppfördes 1732. G.
begrovs i Westminster Abbey. Hans ”Poetical
works” utgåvos 1926 av T. C. Faber. — Litt.: W.
E. Schultz, ”G:s Beggar’s opera” (1923); Y. Hirn,
”Goda vildar och ädla rövare” (1941). E.L.R.
Gaya [gajj’a], stad i prov. Bihar och Orissa i
Indien, vid Phalgu, en liten s. biflod till Ganges;
105,223 inv. (1941). G. är järnvägsknut och har
lackfabriker, siden- och mattväverier. Berömt
Vishnutempel. I Bodh G. 10 km åt s. stod enl.
sägnen buddismens vagga (jfr Buddha), och här
finns ett gammalt, numera restaurerat tempel, dit
årl. hundratusentals pilgrimer vallfärda.
Gaya’l, Bibos fronta’lis frontalis, av underfam.
oxdjur, är något mindre än den nära befryndade
gauren* och når en längd av o. 2,8 m (svansen
oberäknad) och en mankhöjd av 1,6, men i övrigt
är den grövre byggd än denna. Pannan är bred
och platt med de tjocka, föga böjda^ornen
nästan horisontalt utgående. Färgen är övervägande
djupt svart. G:s utbredning omfattar
bergstrakterna ö. om Brahmaputra till Burma. Sedan
urminnes tider har den av infödingarna hållits i ett
halvtamt tillstånd som husdjur. H.W.
Gayda [gaj’-], V i r g i n i o, italiensk publicist
och politiker (1885—1944). Efter studier vid Tu-
Gayalko.
rins univ. blev G. 1908 medarbetare i tidn. ”La
Stampa”. Han var korrespondent vid fronterna
under Balkankrigen och intresserade sig för
Österrikes expansion mot s.ö. Han arbetade för
Italiens inträde på ententens sida i 1 :a
världskriget, hade en del diplomatiska uppdrag, bl.a.
i Ryssland, där han under åren 1915—18 var
korrespondent för ”Corriere della sera” och ”11
Messaggero”. 1919 deltog han som medl. av
italienska kommissioner till Sverige och England
i utväxling av krigsfångar. 1921—26 var han
red. för ”11 Messaggero” och blev 1926 chefred,
för den officiösa tidn. ”Giornale dTtalia”. G.,
som var en ypperlig skribent och en av Italiens
främsta kännare av den samtida utrikespolitiken,
kom snart att utåt framstå som den förnämste
talesmannen i pressen för den fascistiska
regeringens utrikespolitik, Mussolinis speciella
språkrör. Efter Mussolinis avsättning i juli 1943 fick
G. lämna chefskapet för ”Giornale dTtalia”. G.
utg. flera skrifter över utrikespolitiska ämnen,
bl.a. ”La Germania contra la Francia” (1922),
”Costruzione dell’ impero” (1936) och ”1 quattro
anni del Terzo Reich” (1938). E.
Gayer [gai’-J, Karl J o h a n n, tysk
skogsman (1822—1907), blev 1855 prof, i
skogshushållning vid Aschaffenburgs skogsinst. och var 1878
—91 prof, i skogsteknologi vid univ. i München.
I ”Der Waldbau” (2 bd, 1878—80) anlägger G.
som en av de första biologiska synpunkter på
skogshushållningens problem. Hans andra
huvudarbete ”Die Forstbenutzung” (1863, senaste uppl.
1919) är alltjämt ett av standardverken på
skogs-teknologiens område.
Gay-Lussac [ge’Tysakk’], Joseph Louis,
fransk fysiker och kemist (1778—1850). Efter
studier vid École polytechnique och École nationale
des ponts et chaussées blev G. 1809 prof, i
kemi vid förstn. högsk. Åren 1808—32 var han
dessutom prof, i fysik vid Sorbonne och från 1832
prof, i allmän kemi vid Jardin des plantes. För
sina vetenskapliga förtjänster utnämndes han 1839
till pär av Frankrike. — G:s viktigaste
undersökningar inom fysiken röra gasers utvidgning vid
uppvärmning, och han upptäckte 1802 den efter
honom uppkallade G a y-L u s s a c s la g*. Även
— 389 —
— 390 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
