Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G dur - Gdynia - Ge (folkgrupp) - Ge (kemi) - Ge (mytologi) - Gé (Grönfeldt), George - Gea - Geantiklinal, geoantiklinal - Geaster - Geater - Gebal - Gebauer, Jan - Gebel el. Djebel - Geber - Gebers förlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEBERS FÖRLAG
g major, mus., durtonart med treklangen g-h-d som
centralklang och ett # (för f) vid klaven.
Parallelltonart: e moll. Jfr Tonart.
Gdynia [gdü’nja], ty. Gdingen, stad i Polen,
inom den forna ”korridoren”, på en flack och
för sanddrift utsatt kuststräcka vid Danziger
Bucht och järnvägen Stettin—Königsberg, 20 km
n.n.v. om Danzig*; 113,800 inv. (1939). På platsen
för ett fiskläge och i skydd av den långsmala
Helahalvön grundades 1921 det moderna G.,
avsett att bli en storhamn och konkurrent till
Danzig på polskt område. Samhället blev stad 1926
och hade 1931 34,400 inv. Hamnanläggningarna
började byggas 1924 av ett polskt-franskt
konsortium. I skydd av c:a 4 km vågbrytare ha
här grävts en rad bassänger, som vid 2:a
världskrigets utbrott hade en samlad vattenyta av 3,35
km2; hamnområdets hela areal var 10,10 km2 med
c:a 13 km kajer vid intill 12 m djup samt 225
km järnvägsspår. G. hade då den största
varu-skeppningen av alla östersjöhamnar (jfr Danzig,
sp. 1202). G. är övervägande exporthamn med
en överväldigande dominans för stenkol och trä,
medan i importen järnskrot, malm och
gödselmedel förhärska. I fartygstrafiken intar Sverige
första platsen. Av största betydelse för
kolexporten blev den 1933 färdiga speciella kolbanan
från Oberschlesien. G. är jämväl örlogs- och
fiskehamn samt havsbad. Med sina raka och
breda gator utan skönhetsvärden gör stadsbilden
ett monotont intryck. Krigsskadorna här blevo
relativt ringa men däremot desto större i hamnen,
som tyskarna vid sitt återtåg våren 1945 i
görligaste mån sökte demolera, bl.a. genom
omfattande sänkningar. Sedan staden i sept. 1939 blivit
tysk, kallades den officiellt Gotenhafen, och
dess inv. fördrevos med undantag för c:a 17,000.
Bland G:s industrier märkas maskin- och
bilfabriker, varv och oljeslageri. En svensk
sjömanskyrka, smyckad av skånska och polska konstnärer,
invigdes 1936. P.
Ge [ze], folkgrupp, se Gés.
Ge, kemiskt tecken för (1 atom) germanium.
Ge, grek, myt., se Gaia.
Gé (eg. Grönfeldt), George,
finländsksvensk koreograf (f. 28/e 1893). G., som är född
i Petersburg, fick sin utbildning i den ryska
balettstilen i Petersburg och senare i Helsingfors.
1922 blev han balettmästare vid den s.å.
grundade Finska operabaletten, som han organiserade
och ledde under tio år. Från 1932 var G.
engagerad som instruktör och balettmästare på skilda
håll i Europa, bl.a. i Paris och London. 1940—48
verkade han årl. som gäst vid Kungl. teatern i
Stockholm och är sedan sistn. år balettmästare
vid Théåtre du Chåtelet i Paris. I Stockholm har
G. skapat en repertoar av klassiska baletter, ss.
”Coppelia”, ”Svansjön”, ”Törnrosa” (se bild 5 vid
Balett), ”Nötknäpparen”, ”Syjfiderna”, ”Armidas
paviljong”, ”Kärleksprovet”, ”Petrusjka” och
”Scheherazade”; bland hans originalbaletter
märkas ”Den eviga lågan” (koreografiskt
mysteriespel), ”Concerto” och ”Johannesnatten”, varjämte
han verkat vid andra teatrar i Stockholm och i
Göteborg. G:s främsta styrka som koreograf torde
ligga i den rent abstrakt-lyriska baletten och i den
harmoniska gruppverkan han oftast uppnår. B.Hgn.
Gea, grek, myt., se Gaia.
Geantiklina’l [j-], geoantiklinal (till grek.
ge, jord, och antikli’nein, luta åt motsatt håll),
geol., beteckning för delar av jordskorpan med
övervägande tendens till höjning i mots. till
geo-synklinaler*, vilka karakteriseras av långsamt
fortgående sänkning. Under det de senare äro
sedi-mentationsrum, i vilka stora sedimentmassor
under långa tidrymder ansamlas, äro g.
underkastade fortgående nedbrytning och denudation, som
till en viss grad kompenserar höjningen. Som g.
bruka emellertid även betecknas de ökedjor och
trösklar, vilka vanl. genomdraga de stora
geosyn-klinalerna i deras längsriktning, uppdelande dem
i parallella delbäcken. E.Nn.
Geas’ter, svampsläkte, se Jordstjärnor.
Gea’ter (géatas), ett i det angelsaxiska
Beowulf-kvädet omtalat nordiskt folk, vars kung Beowulf
förhärligas i dikten. Frågan om detta folks
identitet med götarna el. jutarna är ett lika omstritt
som centralt problem inom Nordens fornhistoria.
K. Stjerna, H. Schück och E. Wessén äro de främsta
talesmännen för g:s identifiering med götarna; de
krigiska sammandrabbningar mellan g. och
svearna, som omtalas el. antydas i dikten, låta de ha
avseende på svearnas erövring av götarnas land.
P. Fahlbeck, J. Steenstrup, E. Wadstein och C.
Weibull hysa den motsatta meningen och
identifiera g. med jutar. — Rent språkligt motsvarar det
angelsaxiska ordet géatas götar, men även
folknamnet jutar synes under vissa omständigheter i
angel-saxiskt språk kunna bli géatas. Ett säkert belägg
finnes i den angelsaxiska litteraturen på denna
beteckning för jutarna. Det kan icke förnekas, att
åtskilliga historiska omständigheter mest osökt
förklaras, om man identifierar g. med jutarna. B.
Gebal, det semitiska namnet för Byblos*. G.
omtalas på flera ställen i GT, bl.a. var det berömt för
sina timmermän.
Ge’bauer, Jan, tjeckisk språkforskare (1838—
—1907), prof, i slavisk filologi vid Prags tjeckiska
univ. (från 1880), har gjort en banbrytande insats
i utforskandet av sitt modersmåls historia. Två
huvudarbeten, en tjeckisk historisk grammatik av
stora mått (”Historickå mluvnice jazyka ceského”,
1894—1929) och en forntjeckisk ordbok (”Slovnik
starocesky”, 1903—13), fick G. aldrig helt
fullborda (den senare fortsattes dock av lärjungen
E. Smetånka).
Gebel el. D j e b e 1, se Djabal.
Geber (arab. Djäbir), den i Europa under
medeltiden vanliga benämningen på:
1) D j ä b i r i b n H a i j ä n, arabisk alkemist,
trol. bosatt i Kufa, se Alkemi.
2) Djäbir ibn A’f 1 a h, arabisk astronom
från Sevilla (antagl. död 1150), som skrivit ett
astronomiskt verk, Kitäb al-haia el. Isläh
al-Madji’sti (tr. 1533 i lat. övers., ”Gebri filii Affla
Hispalensis de astronomia libri IX”).
Gebers förlag, Stockholm, grundat 1878 av
Jo-seph Seligmann (1836—1904) och Hugo
Geber (1853—1914) under firma Seligmann & co.,
övertogs 1887 av H. Geber ensam, 1910 av denne
och sonen Nils Julius Geber (1878—1937), 1914
av den senare ensam och 1928 av ett ab. med
N. Geber som verkst. dir. Nuv. verkst. dir. är
(sedan 1944) Göran Hæggström (f. 1914). G.
— 393 —
— 394 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
