Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - af Geijerstam, 2. Karl - af Geijerstam, 3. Gösta - af Geijerstam, 4. Ragnar - af Geijerstam, 5. Sten - Geikie, 1. Sir Archibald - Geikie, 2. James - Geiler, Johann (von Kaysersberg) - Geilinger, Max - Geilo - Geinitz, 1. Hanns Bruno - Geinitz, 2. Eugen - Geirangerfjorden - Geirröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIRRÖD
åskådningen” (s.å.). ”Om lifvet som mysterium” (i
”Efterlemnade skrifter”, utg. av Ellen Key 1899)
röjer ett nytt närmande till en mystisk livssyn. B.Lz.
3) Gustaf (Gösta) af G., son till G.i),
målare och författare (f. 22/s 1888). Som ung bosatte
sig G. i Norge och har efter ett par försök att
skriva på svenska — berättelserna ”Krigare och
björnjägare” (1916) och ”Finska bataljonen” (1918)
— helt övergått till norska språket. Utom
vildmarks- och folklivshistorier som ”Ormgutten,
Ro-ald og jeg” (1922), ”Inger” (1924) och
”Paradis-dage i Storevik” (1925; sv. övers. 1926) med forts.
”Ongene og vi to i Storevik” (1937; sv. övers.
1941) har han utg. flera romaner, däribland den
uppmärksammade ”Iva Storgaarden” (1926; sv.
övers. 1933), ”Hulder-Berret” (1928) och
”Ingeniö-ren og hans hustru” (1933; sv. övers. ”Christian
Brenner och hans hustru” 1935), vilka med sträv
humor skildra kraftfulla personligheter. [S.Hn]E.
4) Carl Fredrik Ragnar af G., den föreg:s
sysslings son, ingenjör, författare (1901—46),
civilingenjörsexamen vid Tekniska högsk. 1925,
ingenjör vid östanfors sulfitfabrik 1926—-27, vid Klippans
finpappersbruk 1927—28, disponent vid
familje-bruket Rockhammar 1928—29, verkst. dir. 1929—
34, anställd i Gebers förlag 1937—45. G. debuterade
1934 som förf, med diktsaml. ”Livets väg” och
utg. sedan en rad välkomponerade och elegant
skrivna romaner om äktenskap och kärlek i svensk
över- och medelklass, bestämda av en konservativ
syn på sexualetiska spörsmål, direkt framlagd i
den kulturkritiska essäsaml. ”Utsikt från dalen”
(1942) och från 1943 i artiklar i ”Husmodern” till
svar på läsekretsens frågor. G. utg. romanerna
”En brukshistoria” (1935), ”Gyllenfalks” (1936),
”Flickan hon går i dansen” (1937), ”Tre fruar”
(1940), ”Lill” (1941), ”Detta edert förbund” (1943).
G. skrev även för filmen. E.
5) Sten Gustaf a f G., son till G.i), författare
(1903—48), fil. mag. i Uppsala 1926, tjänsteman i
ab. Stockholmssystemet 1928, teaterkritiker i ”Vi”
1936—44, i ”Dagens nyheter” 1944—48. G. deltog
med iver i folkbildningsarbetet och skrev flitigt
litterära uppsatser i ”Studiekamraten” och ”Ariel”.
G. var väl hemma i teaterhistoria och hade ett
fint sinne för de enskilda skådespelarprestationerna.
Geikie [gi’ki]. 1) Sir Archibald G., engelsk
geolog (1835—1924). Efter tjänstgöring vid
Storbritanniens geologiska undersökning blev G. 1867
chef för Skottlands geologiska undersökning och
1871 prof, vid univ. i Edinburgh; 1881—1901 var
han chef för
Storbritanniens geologiska
undersökning och för
museet för praktisk
geologi. Han blev
adlad 1891 och 1907
he-dersdr i Uppsala. G.
intog en central
ställning i Storbritanniens
vetenskap och var 1908
—12 president för
Royal Society. Hans
arbeten omfatta såväl
läro- och handböcker
(”Textbook of geolo-
gy”, 1882, 4 ed. 1903) som specialundersökningar,
särsk. behandlande allmän geologi, vulkaniska
bergarter etc. (”Ancient volcanoes of Great
Britain”, 2 bd, 1897). ”The founders of geology”
(1901) ger en intressant överblick över geologiens
historia. K.A.G.
2) James G., den föreg:s bror, geolog (1839
—1915), prof, i mineralogi och geologi vid univ.
i Edinburgh 1882—1914. G:s arbetsfält var
glacial-geologien, och han indelade kvartärperioden för
England och Skottland i ett flertal nedisningar
med mellanliggande interglaciala skeden; även
inom den prehistoriska arkeologien var han
verksam för att bestämma tiden för människans
uppträdande i Europa. Bland G:s vetenskapliga
arbeten kunna nämnas ”Mountains, their origin,
growth, and decay” (1913) och ”The antiquity of
man in Europé” (1914). K.A.G.
Geiler [gåi’-], J o h a n n (kallad von K a y s e r
s-b e r g, efter sin hemort i Oberelsass), tysk
teolog (1445—1510), predikant i Strassburg, berömd
för sina folkliga, av en ofta burlesk humor
präglade predikningar, vari han gisslade kyrkans
svagheter. ”Ausgewählte Schriften” (med biogr., 4 bd,
1881—83). — Litt.: E. F. Roeder v. Diersburg,
”Komik und Humor bei G. v. K.” (1921).
Geilinger [gäiTiqar], Max, schweizisk författare
(f. 1884). G., som är född i Zürich och verkat
som advokat och tjänsteman i födelsestaden, har
gjort sig känd som lyriker och dramatiker. I
formsträng el. fri vers tolkar han en entusiastisk
livskänsla i saml. ”Der Weg ins Weite” (1919)
med forts. ”Der grosse Einklang” (1923) och
”Aufblick” (1926), ”Rauschende Brunnen” (1925),
”Träumer zwischen Blüten” (1928), ”Sonette der
goldenen Rose” (1932) och ”Vom grossen
Einklang” (1946). G. har även framträtt som
översättare (”Englische Dichtungen”, 1945). E.
Geilo [jåi’-], station 794 m ö.h. vid Bergenbanan,
i Ustedalen överst i Hallingdal, Norge. Eg. ett
gårdsnamn; bebyggelsen fortsätter ännu några km
upp i Ustedalen. Vid G. finns nu ett hotell-,
sport-stuge- och affärssamhälle. Utgångspunkt för
bilväg söderut till Numedal.
Geinitz [gai’nits]. 1) Hanns Bruno G., tysk
geolog och paleontolog (1814—1900), prof, vid
Po-lyteknikum i Dresden 1850—94, ägnade sig särsk.
åt Sachsens geologi och beskrev dess karbon- och
permsystem.
2) Eugen G., den föreg:s son, geolog (1854—
1925)» prof, vid univ. i Rostock 1878, ägnade sig
väsentligen åt studiet av Mecklenburgs geologi,
resulterande i ett stort antal arbeten rörande
såväl berggrunden som glacialgeologiska och
hydro-logiska spörsmål. Han bestred förekomsten av
in-terglacialperioder. G. grundläde 1889 en geologisk
undersökning för Mecklenburg och sammanförde
ett geologiskt ”Landesmuseum”.
Geirangerfjorden [gai’-], fjord i Möre fylke, v.
Norge, ö. förgrening till Storfjordens s. arm
Sun-nylvsfjorden. G. begränsas av 1,000 m höga,
lodräta bergväggar med talrika vattenfall, däribland
Syv söstre, och anses som en av Norges vackraste
fjordar. Från dess inre går en livligt trafikerad
turistväg till Gudbrandsdalen.
Geirröd [gai’-]. 1) Fornnordisk sagokonung, se
— 421 —
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
