Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gelsted, Otto - Gelton, Toussaint - Gelva - Gelänk - Gem (sportväsen) - Gem el. gemm (sten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEM
Freuds psykoanalys, som han var den förste att
presentera i Danmark (”Det Ubevidste”, 1920). G.
har fullföljt sina filosofiska studier och särsk.
sysslat med det estetiska omdömets objektivitet;
han utgick först från Kant men blev sedan marxist.
Han har skrivit skarpsinniga böcker om författare,
J. V. Jensen (1913, 1938), Gunnar Gunnarsson
(1926) och A. överland (1946) och om konst
(”Ekspressionisme”, 1919, ”Oluf Höst”, 1934)
samt utg. ett stort ”Kunstner-Leksikon” (1942).
I sin lyrik, som till
en början var
påverkad av S. Clausen,
Th. Larsen och J. V.
Jensen, har G. på ett
personligt sätt tolkat
naturstämningar,
erotiska upplevelser och
politiska åsikter (”De
evige Ting”, 1920,
”Dansens Almagt”,
1921, ”Enetaler”, 1922,
”Jomfru Gloriant”,
1923, ”Rejsen til
Astrid”, 1927,
”Enehöje-Digte”, 1929, ”Henimod
Klarhed”, 1931, ”Under Uvejret”, 1934,
”Sole-mærker”, 1941, ”Emigrantdigte”, 1945, ”Frihedens
Aar”, 1947; ”Udvalgte Digte”, 1938, ”Staa op
og tænd Lys”, ett urval, 1948). G. har också
verkat som översättare; hans tolkning av
Aristo-fanes’ ”Lysistrate” uppfördes på Riddersalen 1931.
Under 2:a världskriget flydde G. till Sverige, där
han skrev ”Flygtninge i Husaby” (1945; sv. övers.
1944). — Litt.: C. M. Woel, ”Tyvernes og
Tred-vernes Digtere”, 1 (1941). E.
Gelton, Toussaint, holländsk målare (o.
1630—80), utbildades sannolikt i Haag under
påverkan av G. Dous genremåleri, ävensom av
Poelen-burgs mytologiska landskap, blev 1655 medl. av
Lukasgillet i Amsterdam, uppträdde några år
senare i Sverige, där han också uppehöll sig på
1660-talet. 1674 dansk hovmålare utförde han
porträtt av flera furstliga personer samt stannade
resten av sitt liv i Danmark. G. målade omsorgsfullt
men något torrt; hans format är vanl. litet; man
har av honom även miniatyrer i gouache. I
Nationalmuseum, Stockholm, finnas av G.: porträtt
av Karl X Gustav och hans syster Maria Eufrosyne
samt av prins Jörgen av Danmark jämte ”Yngling,
skrivande vid ett ljus”. E.W.
Gelva, handelsnamn på ett amerikanskt
plastmaterial av polyvinylacetat.
Gelänk’ (ty. Gelenk, eg. led), det läder i en sko,
som förenar sula och klack och ger stöd åt hålfoten.
Gem (eng. game), sportv., omgång i tennis*.
Gem’ el. g e m m [g- el. j-] (lat. gemma, knopp,
ädelsten). 1) Ädel- och halvädelstenar (i äldsta
tider även bitar av ben, elfenben och steatit),
försedda med bilder el. skrivtecken. Man brukar
skilja på g. i inskränkt mening med bilden
ingraverad (i n t a g 1 i o), avsedda vanligast till
sigill, och k am é er, som ha bilden i upphöjt
arbete (relief) och som använts till
prydnadsföremål, till att smycka bägare, vapen,
gudabilder o.s.v. Glyptiken, d.v.s. konsten att skära
bilder i sten, var känd i Orienten redan i
för
historisk tid, och mycket tidigt utvecklade sig
jämte signetringar av metall (främst guld) olika
karakteristiska sigillformer: i Babylonien redan
före 3000 f.Kr. rullsigillet i cylinderform, i
Egypten o. 2000 f.Kr. skarabén, sigillet i form av
en skalbagge med gravyr på undersidan. Inom
det egeiska kulturområdet användes dels
kort-skaftade sigill av steatit och ben av växlande
form, dels egentliga g., oliv- el. linsformade,
stundom rektangulära halvädelstenar med
ingraverade bilder. Dessa g. spela en mycket stor
roll inom fyndmassan både på Kreta och det
grekiska fastlandet. Deras rikt varierande bilder
(se bild 15 å pl. vid Egeisk kultur) ge prov på en
häpnadsväckande fantasi och utgöra en rik källa
för utforskande av religiösa föreställningar. De
minoiska och mykenska g. äro i regel
genomborrade parallellt med bildytan och torde ha
burits vid handleden.
Traditionerna från den mykenska
sigillglypti-ken dogo aldrig helt ut, och fr.o.m. 600-talet
f.Kr. började i Grekland en ny storhetstid för
denna konstart, som därefter blomstrade in i
den romerska kejsartiden. Vid pånyttfödelsen ha
egyptiska impulser spelat in, och arkaiska (6:e
årh. f.Kr.) g. ha ofta skarabéform, såväl i
Grekland som i Etrurien. Skarabéformen bevarades
också i följ. årh. men med uppgivande av
skalbaggens naturalistiska detaljer (skarabeoida g.).
Formförrådet blev nu också rikt och skiftande,
g. infattades i ringar och användes också som
amuletter och smycken. Materialet är mestadels
hårda, enfärgade halvädelstenar, agat, bergkristall,
jaspis, karneol o.a., därjämte smaragder, vilkas
gröna färg verkningsfullt kontrasterade mot guld.
Det bevarade beståndet av antika g. är oerhört
rikt. Det innehåller också många utsökta
konstverk, och åtskilliga g. äro signerade. Bland sign,
återfinnas också namn på från litteraturen kända
konstnärer, t.ex. Dioskurides. I stort sett äro
emellertid de bevarade g. produkter av ett mer
el. mindre högtstående konsthantverk, som
troget återspeglar skiftningarna i den samtidiga
stora plastikens stilutveckling. Ofta återge g.
berömda konstverk; bland övriga motiv märkas
mytologiska bilder, genrebilder av olika slag,
symboliska bilder, syftande på ägarens namn och
yrke, samt slutl. porträtt.
I hellenistisk tid (3:6 årh. f.Kr.) började jämte
g. i egentlig mening även kaméer vinna större
spridning. Man använde härtill skiktade,
flerfär-gade stenarter, framför allt onyx och sardonyx,
varvid bilden utarbetades i de ljusa skikten med
Gilgamesj och Engidu med tjur och lejon.
Gammalbabylonisk gem (sigill) av grön jaspis. Se även bild
9 och 10 vid Babylonien.
— 437 —
— 438 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
