- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 11. Förman - Grimas /
461-462

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Generalpoststyrelsen - Generalprevention - Generalprokurator - Generalprov - Generalrepetition - Generalsjömilitiekontoret - Generalsperson - Generalstab

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENERALSTAB

mål. — G. utgöres av en generaldirektör
som chef för postverket samt, som led. av
styrelsen, en överdirektör (chef för första byrån,
driftbyrån), en postsparbankschef (chef
för den avdelning, å vilken handläggas
postsparbanks- och postgiroärenden) och tre
byråchefer, chefer för var sin byrå. En av led. fötordnas
att vara generaldirektörens ställföreträdare. För
deltagande i G:s behandling av vissa
postsparbanken berörande ärenden skola finnas 3
postsparbanksfullmäktige, vilka även skola deltaga
i G:s behandling av vissa ärenden ang.
postgirorörelsen. G:s personal uppgick vid 1947 års utgång
till c:a 4,700, varav c:a 4,300 kvinnliga. Jfr
Postverket. Y.Nr.

Generalprevention, jur., se Preventionsteori.

Generalprokurator (fra. procureur général),
fransk ämbetsmannatitel på chefen för de
offentliga åklagarna vid appellations- och
kassations-domstolarna i Frankrike.

Generalprov, en för kemisk el. fysikalisk
provning avsedd materialkvantitet, som uttages ur
massgods, ss. stenkol, malm el. sand, för
utrönande av dess genomsnittliga egenskaper. Då g.
användes som leveransprov, d.v.s. för att
fastställa, huruvida ett levererat parti uppfyller de
vid köpeavtal träffade överenskommelserna ang.
varans egenskaper, och ofta även lägges till
grund för dess värdering, är det av största vikt,
att provet verkligen utgör ett genomsnitt av
partiet. Provets uttagning ävensom dess vidare
behandling måste därför ske med största omsorg
och med hänsyn till alla omständigheter, som
kunna föranleda avvikelser i dess sammansättning.
I alla viktigare fall bör provet uttagas av
opartisk sakkunnig person el. officiell
provningsan-stalt. I princip tillgår provtagningen så, att först
ett r å p r o v uttages ur det parti, som skall
provas. Råprovets storlek beror på det
undersökta partiets totalvikt och styckestorlek. Ur
råprovet uttages g. genom systematisk krossning,
blandning och delning. Utförliga anvisningar för
g.-tagning finnas i Statens provningsanstalts
cirkulär nr 4 (vägbyggnadsmaterial), nr 5 (stenkol),
nr 16 (betongmaterial och betong) och nr 17
(järnmalm). [I.S.1S.G.

Generalrepetition, envar av de sista
repetitionerna på ett teaterstycke, då den för detsamma
avsedda uppsättningen av dekorationer, möbler och
rekvisita användes. ”Fullständig g.” el. ”g. i mask
och kostym” kallas vanl. den sista g., då allt skall
fungera som på premiären. G. växla i antal vid
teatrar med olika anspråk, i allm. 3—5.

Generalsjömilitiekontoret inrättades 1791 och
övertog från Amiralitetskollegium, som s.å.
avskaffades, kontrollen över den ekonomiska
styrelsen och upphandlingen för örlogsflottan. 1794
ingick G. i storamiralsämbetet, och 1803 uppgick det
under benämningen Sjömiliskontoret i
Förvaltningen av sjöärendena, sedermera
Marinförvaltningen.

Generalsperson, inom svenska försvaret
gemensam beteckning för fältmarskalkar, generaler,
generallöjtnanter och generalmajorer. — G:s
motsvarighet inom flottan är f 1 a g g m a n.

Generalstab, 1) ofta benämning på högsta
försvarsledningens centrala organ, 2) förr ofta
be

nämningen på högre förbands stab, 3) kår av
särsk. utbildade och kvalificerade officerare, vilka
tjänstgöra vid g. el. annan högre stab.

G. organiserades i fred i de flesta länder under
senare hälften av 1800-talet. Som regel
företräddes urspr. endast arméns intressen, men efter hand
som landets försvar krävt en samordning av
arméns och marinens samt senare även flygvapnets
verksamhet, har g. som regel omorganiserats till
en för hela krigsmakten gemensam försvarsstab.
Betr, olika länders högsta försvarsledning se resp,
land. — Den tyska g. har ansetts vara spec.
skicklig. Detta torde främst ha berott på
traditionen inom staben (från Moltke d.ä:s tid), en
omsorgsfull skolning av g.-officerarna samt på
den grundlighet, med vilken krigsförberedelser
m.m. utfördes. Denna g. upplöstes efter 1 :a
världskriget, men dess anda och tradition överlevde
perioden intill tyska arméns återuppbyggnad på
1930-talet. De tyska framgångarna under början
av 2:a världskriget torde till stor del ha berott
på den goda militära ledningen från g. Aven efter
2:a världskriget ha segrarmakterna upplöst den
tyska g. och sökt utplåna dess traditioner. —
G:s allmänna uppgifter inom de olika
försvarsorganisationerna voro täml. likartade och kunna
sammanfattas sålunda: planläggning av
mobilisering samt transportväsendet under krig,
uppgörande av operationsplaner, inhämtande av
kännedom om främmande länders försvarsväsen och
samlande av erfarenheter från krig i utlandet;
följande av beväpningens och teknikens
utveckling; planläggning av större fälttjänstövningar;
krigshistorisk forskning och offentliggörande av
dess resultat. På många håll påvilade g. även
uppgiften att kartlägga och militärgeografiskt
beskriva vederbörligt land. — Trupp-g. funnos vid
de högre förbanden och i fästningar, vanl. med
en reg.-officer som stabschef hos chefen
(kommendanten) samt ett växlande antal yngre
g.-officerare. — På g.-officers utbildning ställas stora
krav; vanl. fordras genomgång av militär högsk.
jämte provtjänstgöring samt tjänstgöring vid de
huvudtruppslag, som vederbörande själv icke
tillhör.

I Sverige fanns redan under Gustav II
Adolf benämningen g. Under Karl XI
utarbetades de första uppmarschplanerna för hären, och
i en förordning av 1695 meddelades föreskrifter
för g.-tjänsten. Genom förordningar av 1709 och
1717 reglerade Karl XII tjänsten vid högre
kvarter och staber. Under 1700-talet gjordes föga el.
intet på stabstjänstens område, till dess Gustav III
utfärdade en generaladjutantsinstruktion, vilken i
huvudsak var grundad på Karl XII:s
förordningar. 1805 utarbetade G. W. af Tibell ett förslag
till regi, för arméns g. i fält jämte
organiserande av en fältmätningskår, med vilken
ett krigsarkiv var förenat och vilken skulle
finnas i fred; Tibells förslag antogs i väsentliga
delar. Från 1816 fanns K.m:ts g. under befäl av
generaladjutanten för armén (från 1840 av chefen
för Lantförsvarsdep.). Den bestod av
generaladjutanter, överadjutanter och stabsadjutanter:
officerare, kvarstående på sina reg:s stater men
beordrade att för viss tid förrätta g.-tjänst.
Fält-mätningskåren hade 1811 överförts till
Ingenjör

— 461 —

— 462 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 23:03:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-11/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free