Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genua - Genuabukten - Genuafock - Genuakonferensen - Genuaregattan - Genuin - Genus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENUABUKTEN
och v. Medelhavsbäckenet, blev från
korstågs-tiden tack vare läget nära alppassen och
Rhöne-vägen en av de två stora transitohamnarna för
varuutbytet mellan Orienten och Västerlandet
(Venedig var den andra). G. förde med de
konkurrerande italienska städerna genom årh. en
bitter fejd om marknader och kolonier. Det
förvärvade bl.a. Korsika, ett flertal stödjepunkter
i Syrien, besittningar i Tripolis, Grekland (bl.a.
Chios och Samos) och faktorier vid Svarta
havet. Sista hälften av 1200-talet och början av
1300-talet voro G:s storhetstid. Sedan det av
Venedig bildade latinska kejsardömet störtats
(1261), erhöll G. avgörande inflytande i Bysans,
därigenom behärskande Svarta havet; 1284
krossade genuesarna definitivt Pisas sjömakt. Mot
1300-talets slut rubbades emellertid G:s
sjömaktställning starkt: den franska marknaden gick
tillbaka under 100-årskrigen, Venedigs handel
däremot steg genom den tyska marknadens
ökade livlighet, och denna stat konsoliderade sin
makt till lands och sjöss (sjösegern vid
Chiog-gia 1379); i v. Medelhavsbäckenet blev Florens’
och Barcelonas konkurrens allt starkare. — G:s
inre historia, präglad av sönderslitande sociala
strider, påminner om övriga italienska städers
(jfr Florens). Under noo-talet trängdes de
feodala (markgreven) och kyrkliga myndigheter,
som dittills behärskat staden, tillbaka av
com-pagnan, urspr. en köpmännens
sjöförsvarsförening, ledd av konsuler. Ur denna utvecklades
kommunen. Den förlänades av Fredrik I
överhöghet över markgrevskapet. Den behärskades
av de adliga storredarna och bankirerna, en
jordägande adel, vars palats med höga, fasta
torn lågo strödda över staden. Vid mitten av
1200-talet reste sig befolkningen i Italiens städer
mot den adliga plutokratien. I G. grep därvid
den oadlige bankiren Guglielmo Boccanera
makten som capitano del popolo-, mot årh:s slut
till-tvungo sig de oadliga köpmännen och skråna
hälften av alla ämbeten; genom en revolution
1339 uteslöts adeln helt från de högre ämbetena
och en folklig doge tillsattes. Ändlösa
partistrider vidtogo; partierna sökte stöd hos utländska
makter. 1396 spelade adeln G. i händerna på
Karl VI av Frankrike för att därigenom få
in-flvtande på statsstyrelsen; med vissa avbrott
behärskades G. under 1400-talet av Frankrike
och Milano. De ständiga sjökrigen hade ådragit
staden stora skulder. Under I4oo:talets upplösta
förhållanden tilltvungo sig fordringsägarna,
organiserade i storbanken Casa di San Giorgio,
förvaltningen av G:s inkomster och kolonier.
Skatteskruven vreds till. Vid årh:s slut reste
sig den lägre befolkningen häremot; rörelsen
nedtrycktes med fransk hjälp; striderna, som
sammansvetsade de adliga och oadliga
storköpmännen, avslutades med Andrea Dorias
reformer 1528, genom vilka hantverkarna berövades
sina politiska rättigheter och makten helt
övertogs av den nya genuesiska adeln, sammansatt
av de gamla adelsfamiljerna, kompletterade med
de förnämsta oadliga. Den gamla
dogeförfatt-ningen behölls. Vid den franska politikens
sammanbrott i Italien knöts G. intimt till Spanien.
Dess handel förlorade under 1500-talet sin
be
tydelse. — Korsika såldes 1768 till Frankrike.
Napoleon tvang G. 1797 till ett fördrag, genom
vilket det förvandlades till Liguriska republiken.
Härvid upphävdes Casa di San Giorgio. 1805
införlivades republiken med Frankrike.
Wien-kongressen förenade G. som hertigdöme med
konungariket Sardinien.
Under 2:a världskriget led staden mycket
allvarliga skador genom allierade anfall av såväl
sjösom flygstridskrafter, i sht under 1942.
Målområden voro hamnar, bangårdar och krigsviktiga
industrier, men tyvärr blevo därvid även konst- och
kulturhistoriskt utomordentligt värdefulla delar av
den äldre staden hårt drabbade. Som mer el.
mindre förstörda redovisas sålunda bl.a. 55 kyrkor,
130 palats och större villor, 3 kloster och 3 teatrar.
De stora bibi, (dock ej univ.-bibl.) förlorade
tillsammans o. 140,000 volymer. Markstrider vållade
föga el. ingen skada, då det tyska motståndet här
snabbt bröt samman. — Litt: Th. Blumenthal, ”Zur
Verfassungs- und Verwaltungsgeschichte von G.
im 12. Jahrhundert” (1872); G. Caro, ”G. und
die Mächte am Mittelmeer 1257—1311” (2 bd, 1895
—99); H. Sieveking, ”Genueser Finanzwesen* (2
bd, 1898—99). [J.F.;E.W.]P.;P.Nm.
Ge’nuabukten [j-], n. delen av Liguriska havet.
Ge’nuafock [j-], sjösportv., se Fock.
Ge’nuakonferensen [j-], ekonomisk
världskonferens 10A—19/s 1922, tillkommen på initiativ av Lloyd
George och beslutad på en interallierad konferens
i Cannes*. Storbritannien representerades av bl.a.
Lloyd George, Frankrike av Barthou,
Sovjetunionen av Tjitjerin och Tyskland av Wirth och
Rathe-nau. Konferensen var den första efter 1 :a
världskriget, till vilken Sovjetunionen och Tyskland
inbjudits som jämbördiga parter. Resultaten av
densamma blevo skäligen obetydliga, då Barthou
uttryckligen hävdade, att varje diskussion om
skadeståndsfrågan var utesluten. Särsk. ingående
behandlades de ekonomiska mellanhavandena
mellan västmakterna och Sovjetunionen.
Förhandlingarna härom försvårades av att kort efter
G:s början Rathenau och Tjitjerin bakom
västmaktdelegaternas rygg avslöto en tysk-rysk
överenskommelse om politiska och ekonomiska
spörsmål (se Rapallo). Medan från rysk sida krävdes
de-jure-erkännande av sovjetregeringen och ett
skadestånd på 50 mill. guldrubel för skador,
vållade av västmakternas blockad, begärde dessa,
att Sovjetregeringen utan villkor skulle erkänna
sig skyldig att gälda tsarregimens utländska
statsskuld samt ge ersättning för i Ryssland
beslagtagen utländsk privategendom. Frågorna
hänskötos slutl. till överläggningar i Haag
mellan experter, men dessa blevo — liksom själva
G. — resultatlösa. B.
Ge’nuaregattan [j-], årlig kappsegling med 6 och
8 m yachter vid Lido d’Albano ö. om Genua i
början av febr. Svenska båtar, som sedan 1927 ofta
deltagit i G., ha hemfört åtskilliga dyrbara pris och
gjort en bemärkt insats i tävlingen.
Genui’n [j-] (lat. genui’nus, av gi’ gnere, föda),
medfödd, naturlig, ursprunglig, äkta; utpräglad;
inbiten.
Gen’us [sv. utt. je’-] (lat., plur. gen’era, etymol.
nära besläktat med sv. kön). 1) Biol., dets. som
släkte*.
— 491 —
— 492 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
