Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geometrisk serie, geometrisk progression - Geometrisk stil - Geometriskt medium - Geomorfologi - Geomorfologisk cykel - Geomyidae, Geomys - Geon - Geonasti - Geophilidae, Geophilus - Geophyllus - Geopolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOPOLITIK
Attisk geometrisk krater, 700-talet f. Kr. Aten.
de successiva kapitalen g. med kvoten 1,03.
Summan av n tal i g. med första talet=a och kvoten = k,
kn—i ,
blir =a-~––-. För a=i, k = 2, och n=6^ (antalet
k —i
schackrutor), blir summan=264—i, d.v.s. ett tal,
större än i trillion. Jfr Aritmetisk serie,
Harmonisk serie och Serie. H.D.
Geometrisk stil benämnes den ornamentik, som
i början av järnåldern uppträder i länderna kring
Egeiska havet och på dess öar men även finns
spridd till Cypern, Syditalien och Spanien;
perioden benämnes ofta geometriska tiden.
Stilen kan studeras på en del bronser men framför
allt på lerkärl. Dessas vanl. gula botten övertäckes
med i zoner ordnade mörkbruna ornament, ss.
linjer, hakkors, schackbräds- och meandermönster
etc. Där människor och djur uppträda, äro de
starkt stiliserade. Uppkomsten av g. har varit
mycket omtvistad. Bl.a. har den tillskrivits de från n.
invandrande dorerna. Numera är man benägen
finna anknytningar till det egeiska områdets
brons-ålderskeramik med hänsyn till såväl teknik och
ornamentik som vissa kärlformer. Omkr. 1000 f.Kr.
uppstodo inom g. åtskilliga lokala grupper, av vilka
den attiska, vanl. kallad dipylonstil (se Dipylon), är
den mest betydande. Under 6oo-talet f.Kr. avlöstes
g. av från Orienten påverkade konstriktningar. Jfr
Grekisk konst. — Litt.: B. Schweitzer,
”Untersuch-ungen zur Chronologie der geometrischen Stile
in Griechenland” (2 bd, 1918; 2 i ”Mitteilungen
des Deutschen archäologischen Instituts.
Athe-nische Abt.”, 43, 1918); S. Wide i ”Opuscula
archaeologica Oscari Montelio dicata” (1913); F.
Poulsen, ”Dipylongravene og Dipylonvaserne”
(1940). G.Em.
Geometriskt medium, se Medelproportional.
Geomorfologi, se Geografi.
Geomorfologisk cykel, geol., se Cykel, sp. 746.
Geomy’idae, Ge’omys, se Kindpåsråttor.
Geon [-å’n], plastmaterial av polyvinylklorid
el. kopolymerisat av vinylklorid och
vinyliden-klorid, tillverkas av Goodrich Chemical Co., USA.
Geonasti (till geo-* och grek, nastos’,
hoptryckt), bot., av tyngdkraften framkallade
rörelser hos växterna, varvid rörelseriktningen
beror på organens byggnad. Den mot lodlinjen
sneda inställningen av sidoskott och sidorötter
kan ej helt förklaras som geotropism*, utan det
antas, att nastiska krökningar (se Nasti) spela
in, varvid åtm. delvis tyngdkraften skulle
framkalla olikheter i organens över- och undersidor,
så att sådana krökningar möjliggöras. En
fullständig förklaring av dessa mycket vanliga och för
växten viktiga orienteringsrörelser har ej getts. Bm.
GeophiFidae, Geo’philus [-f-], zool., se
Tusen-fotingar.
GeophylFus, -a, -um [-f-], (till grek, ge, jord, och
fyllon, blad), artnamn på svampar med
jord-färgade lameller el. skivor.
Geopolitik. Termen g. har ej kunnat givas
någon allmänt antagen definition. Under 1890-talet
användes den för att beteckna studiet av
världspolitikens problem. I våra dagar har den använts
i flera ganska skiftande betydelser men betecknar
i samtliga en kombination av geografi och politik.
Främst synes man kunna skilja på tre olika
betydelser. G. betecknar 1) studiet av en nations
kraftfält, så långt styrkan är beroende av läge
och övriga naturförhållanden, 2) aktuell politisk
geografi till skillnad från historisk politisk
geografi, 3) läran om den naturliga omgivningens
inverkan på nationalstatens politiska handlande,
i vilket fall så gott som alltid ett enstaka land
ställes i förhållande till den övriga världen och
dess läge undersökes ur en enda synvinkel, vanl.
ant. den nationella säkerheten el. främmande
makters politik. G. använder geografiska former och
metoder men utgår från antagandet, att den
naturgeografiska omgivningen bestämmer den
politiska statens handlande, medan människans
(invånarnas i staten) betydelse träder i bakgrunden.
Uttrycket g. infördes i modern vetenskap av
Rudolf Kjellén, som främst utvecklade sina idéer
i ”Inledning till Sveriges geografi” (1900),
”Stormakterna” (1911—13), ”Världskrigets politiska
problem” (1915), ”Staten som lifsform” (1916)
och ”Undersökningar till politikens system” (i
”Statsvetenskaplig tidskr.”, 1918—19). Hans
poli-tisk-geogafiska system omfattar 5 avd.: 1) riket:
geopolitik, 2) rikshushållet: ekopolitik, 3)
statsfol-ket: demopolitik, 4) folksamhället: sociopolitik och
5) statsregementet: kratopolitik. Kjellén var starkt
påverkad av naurvetenskaperna, och i sin
politiskgeografiska uppfattning tog han starkt intryck av
den tyske geografen Friedrich Ratzel. Denne
jämförde staten med en organism under inflytande av
den vid 1800-talets mitt nya biologiska
utvecklingsläran och läran om det naturliga urvalet, Kjellén
utbyggde denna brygga mellan naturvetenskap
och statsvetenskap genom att förklara, att staten
är en organism, en etnisk individ, och att den
som sådan har kraft till handlande, oberoende av
sina mänskliga individer. Kjellén betecknar g.
— 529 —
— 530 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
