Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gercken, Johan Diderick - Gerd - Gerda - Gerdil, Giacinto Sigismondo - Gere - Gerechini, Johannes - Gerelius, Johan Adolf - Gerenuk - Gerhard (namn) - 1. Gerhard (Gert) III, den store (greve av Holstein) - 2. Gerhard VI (greve av Rendsborg-Holstein) - 3. Gerhard VII (greve av Holstein) - Gerhard (Johnson), Karl (Karl-Gerhard) - Gerhard, Johann - Gerhard, Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHARD
gare (o. 1680—1748), utförde altarverket i
Hellig-aandskirke i Köpenhamn (jämte J. Wiedewelt),
flera kungl. sarkofager i Roskilde domkyrka samt
andra monument, präglade av en måttfull barockstil.
Gerd (isl. Gerör), nord, myt., dotter till jätten
Gymer och föremålet för (fruktbarhets)guden Frejs
häftiga kärlek; se Skirnismål.
Gerda, kvinnonamn, populärt genom Tegnérs dikt
”Gerda”, av isl. GerÖr (se Gerd).
Gerdil [järdi’1], Giacinto Sigismondo,
italiensk filosof (1718—1802), barnabitmunk,
kardinal 1777. G:s talrika arbeten, av vilka den
fullständigaste saml. är utg. av Migne (1863),
behärskas av intresset att försvara katolicismen mot
Lockes empirism, sensualismen, ateismen,
panteis-men och de nya politisk-sociala idéerna; den
filosofi, som han förfäktar gentemot
upplysningsfilosoferna, är besläktad med Cartesius’ och
Male-branches. Anmärkningsvärd är hans polemik mot
Rousseau i den s.k. ”Anti-Émile” (”Réflexions sur
la théorie et la pratique de 1’éducation contre les
principes de J.-J. Rousseau”, 1763). L.L.
Gere, nord, myt., se Freke.
Gerechini, Johannes, ärkebiskop, se
Johannes Gerechini.
Gere’lius, Johan Adolf, ämbetsman (1780—
1854), fil. mag., protokollssekreterare i Krigsexp.,
studerade 1818 i London den bell-lancasterska
undervisningsmetoden och utgav 1820 ”Det
brittiska el. lancasterska uppfostrings-systemet”. G.
var en av dem, som 1822 stiftade Sällskapet för
växelundervisningens befrämjande, och visade sitt
stora intresse för denna metod bl.a. genom att
låta trycka skrivtabeller.
Gerenuk, zool., se Giraffantilop.
Gerhard, urspr. tyskt mansnamn, fhty. Gérhart,
till gèr, spjut, och hart, hård. Jfr Gertrud.
Gerhard, Gert, grevar av Holstein.
1) Gerhard III, stundom kallad den store,
greve av Holstein och hertig av Sönderjylland
(o. 1293—1340), son till greve Henrik av
Rends-borg, tillträdde 1312 sitt arv och utvecklade stor
politisk livaktighet. Han förvärvade 1315 Segeberg
och deltog som legohärförare i tidens alla
skandinaviska och nordtyska krig. 1325 utbröt krig
mellan G. och konung Kristoffer av Danmark om
för-mynderskapet för G:s systerson, hertig Valdemar
av Sönderjylland. I förbund med greve Johan
av Kiel och missnöjda danska adelsmän fördrev
G. Kristoffer, lät 1326 kora hertig Valdemar till
dansk konung, uppträdde själv som
riksföreståndare och erhöll Sönderjylland som arvlän.
Opposition i Jylland och greve Johans vacklande
hållning ledde 1329 till förlikning med Kristoffer,
varvid denne återfick riket. Sönderjylland återgick
till Valdemar; G. förlänades med Fyn. En ny
brytning slutade med G:s fullständiga seger. I freden
i Kiel 1331 erhöll han Fyn och Nörrejylland i
pant. G:s danska välde framkallade dock ideliga
resningar i Jylland. 1340 måste han under
påtryckning från Hansan och nordtyska furstar överlämna
Nörrejylland till hertig Valdemar, som efter
Kristoffers död var arvsberättigad till Danmark.
Trots detta fördrag drog G. med en här in i
Nörrejylland för att pacificera landet men mördades i
april 1340 i Randers av Nils Ebbesson*. E.Lö.
2) Gerhard VI, den föreg:s sonson, greve av
Rendsborg-Holstein, hertig av Sönderjylland (d.
1404), erhöll 1386 det av fadern, Järn-Henrik,
erövrade Sönderjylland som ärftligt och odelbart
län av drottning Margareta. Han utnyttjade 1392
och 1396 för Margareta ömtåliga diplomatiska
situationer till att undandra sig länsplikten för
Sönderjylland. G. stupade 1404 i ett fälttåg mot
Dithmarschen.
3) Gerhard VII, den föreg:s son (1404—33),
jämte sina två äldre bröder Henrik och Adolf greve
av Holstein och pretendent på hertigdömet
Sönderjylland. Han deltog i brödernas och Hansans krig
mot Erik av Pommern.
Gerhard (urspr. Johnson), Karl Emil
Georg (artistnamn Kar 1-G e r h a r d), teaterchef,
författare, skådespelare (f. 14/é 1891). G. började
sin teaterbana 1908 hos Anna Lisa
Hwasser-Engel-brecht. Två år senare övergick han till Karin
Svanströms sällskap och från detta 1914 till Hj.
Selander vid Nya
teatern i Göteborg. 1919
inledde han, på
Folkteatern i Stockholm,
sin verksamhet som
revyskådespelare och
dir., vilken framför
allt gjort honom känd
bland teaterpubliken.
Han har huvudsaki.
(intill 1948) spelat i
Stockholm och
Göteborg men även vid
åtskilliga tillfällen gästat
Malmö, Oslo och
Köpenhamn samt också
uppträtt på olika håll i landsorten. Som teaterman
röjer G. en scenisk fantasi, som är oöverträffad i
hans genre; som kuplettförf. har han skapat
konstverk av blixtrande kvickhet och frän satir.
Karakteristisk för hans ytterst personliga revyform
är den starkt aktuella prägeln och den direkta,
icke alltid särsk. hänsynsfulla karikatyren. — G.
har utg. ”Och så kommer det en gosse...” (1931)
och ”1 skuggan av en stövel” (1945). A.L.
Gerhard [ge’rhart], J o h a n n, tysk teolog (1582
—1637), superintendent i Heldburg (Koburg) 1606,
generalsuperintendent 1615, prof, i Jena 1616. G.
bistod hertig Ernst den fromme i dennes
reformering av skol- och kyrkoväsendet men är annars
mest känd som den lutherska ortodoxiens
systematiker. Han har bl.a. lagt grunden till
ortodoxiens inspirationslära (bokstavsinspirationen). Till
G:s karakteristik hör även sinne för.innerligt
from-hetsliv och i teologiska strider en viss förmedlande
hållning. G:s främsta teologiska arbete är ”Loci
theologici” (9 bd, 1610—22, flera senare uppl., ty.
övers. 1906—07); på svenska finnas några av hans
uppbyggliga skrifter. — Litt.: E. Troeltsch,
”Ver-nunft und Offenbarung bei J. G. und Melanchton”
(1891); R. Hupfeld, ”Die Ethik J. G:s” (1908);
E. Uhl, ”Die Sozialethik J. G:s” (1932). S.N.
Gerhard [ge’rhart], E d u a r d, tysk arkeolog
(1795—1867). Lärjunge till A. Böckh och urspr.
filolog kom G. 1822 till Italien som preussisk
statsstipendiat och började där studera de
arkeologiska monumenten, framför allt de alster av
grekiskt konsthantverk i keramik och metall, som
— 565 —
— 566 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
