Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gesäll - Gesäter - Get - Geta (Åland) - Geta, Publius Septimius - Getantilopsläktet - Getapel - Getapulien - Getavel - Getbacksfältet - Getbringa - Getdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GESÄTER
Hansson, ”Skråtidens g.” (1930), ”Bland mästare,
g. och lärpojkar” (1931). * S.H.
Gesäter, socken i Vedbo hd i v. Dalsland,
Älvsborgs län, och församling i Rölanda och Gesäters
pastorat i V. Dals kontrakt av Karlstads stift,
vid gränsen mot Bohuslän; 28,58 km2, därav 28,34
land; 370 inv. (1948; 13 inv. pr km2). G., som
ligger kring örekilsälvens källarmar, omfattar
såväl odlade dalslätter som skogiga bergplatåer.
Åkern utgör 24% av landarealen, skogsmarken
32 %. 1859 var folkmängden 768. I Kolsäter
invid den dåtida riksgränsen ingicks 15/2 1305 av
konung Birger och Torgils Knutsson en för
kungamakten fördelaktig förlikning med de
upproriska hertigarna Erik och Valdemar.
Järnål-dersgravhögar och resta stenar finnas på flera
ställen. Kyrkan, belägen på en rullstensås, är
av trä och uppförd i korsform 1795. — Socknen
är uppkallad efter gården Gesäter. Namnet
innehåller säter, fäbod, samt trol. ordet get (se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 19, 1915, sid. 33 ff.).
Namnet skrevs 1512 Gäsetter. P.;Er.
Get. 1) Se Getsläktet. — 2) Se Getdoning.
Geta, kommun i n. delen av landskapet Aland,
Finland; 81 km2, 1,178 inv. (1946; 10 inv. pr km2),
svensktalande. Åkern upptar 5 km2 (16% av
arealen), skogsmarken 27 km2. Kyrkan härrör från
slutet av 1400-talet.
Geta, Publius Septimius, romersk
kejsare (d. 212), son till Septimius Severus, yngre
bror och från 211 medregent till Caracalla*.
Ständig fiendskap rådde mellan bröderna; modern
Julia Domna sökte medla, men 212 lät Caracalla
mörda G.
Getantilopsläktet, Nemorhaè’dus, av underfam.
gämsdjur, omfattar några få arter från Asiens
bergiga inre. Ett par av dessa ha en ovanligt lång
svans, utrustad med en likaledes lång ändtofs, så
den långsvansade getantilopen, N.
cauda’-tus, från v. Kina. Bäst känd är emellertid g o r
a-1 e n, N. goral, stor som en get, med kort,
under-sätsig kropp, rak rygg, spetsigt huvud och
smäckra ben. öronen äro långa, hornen korta och tunna.
Den täta, delvis yviga pälsen är till färgen grå el.
rödbrun med på sidorna och ryggen insprängda
svarta hår. Goralen förekommer endast i
Himalayas bergområde mellan 1,000 och 2,500 m ö.h.
och lever i små flockar på glest skogbevuxna,
otillgängliga klippor. H.
Getapel, växtart av brakvedsläktet*.
Getapu’lien, skämtsam beteckning på Småland,
i sht dess magrare nejder; bl.a. tolkat som en
bildning till det nu obrukliga dial. getapul, som
bedriver tidelag med getter; nu vanl. anslutet till
Apu-lien i s. Italien, en provins, som också är känd för
att vara stenig och mager. Namnet syftar ytterst |
på den omfattande getskötsel, som fordom bedrevs I
i Småland.
Getavel har visserligen bedrivits i Sverige sedan
yngre stenåldern men aldrig blivit särsk.
omfattande. Under medeltiden höllos flerstädes i landet
ett relativt stort antal getter, men då dessa gjorde
skada på ungskogen, förhindrades deras
utbredning genom lagbud. I mitten på 1700-talet funnos
dock i vissa landsdelar ganska talrika getbesätt- i
ningar. Många av dessa höllos för att ersätta
nötkreatur, som gått förlorade genom boskapspester- |
na. På J. Alströmers initiativ importerades ett
30-tal angoragetter, men man lyckades icke, som man
hoppats, få till stånd en bestående inhemsk avel.
Intresset för g. minskades alltmer och kunde
näppeligen spåras under 1800-talets senare hälft. I
vår tid bedrives g. huvudsaki. på småbruk i de inre
delarna av Dalarne och Norrland. De flesta
getterna äro av lantras, och denna söker man på sina
håll förbättra ant. genom renavel el. medelst
fortgående korsning med bockar av saanenras. Sedan
1930 har riksdagen anvisat medel till g:s
befrämjande. Dessa användas till bildande och
upprätthållande av bockföreningar och getavelsstationer,
till förande av riksstambok över getter samt till
utstationerande av avelsbockar. Getavelsstationer
finnas numera upprättade i Jämtland,
Västernorr-lands och Västerbottens län. I Sverige hållas
getterna huvudsaki. för mjölkens skull.
Moderdjurens mjölkavkastning kontrolleras genom
regelbunden provmjölkning. Resultatet av denna blir
avgörande vid val av avelsdjur, men man fäster
även stort avseende vid kroppsbyggnaden, som bör
vara kraftig och formfulländad. Tyvärr äro våra
getter i regel behäftade med exteriörfel, ss.
kobent-het, kohasighet, smal bringa, spetsigt och stupande
kors, hängande juver o.s.v. Ett rationellt
avels-arbete förutsätter kännedom om probandens
härstamning och nedärvning av ekonomiskt viktiga
egenskaper. Fördenskull upprättas för varje
avelsdjur en släkttavla, bestående av såväl antavla
som stamtavla. — Getens brunst inträffar vanl.
under årets 3 sista mån. men även på andra tider.
Den varar 2—3 dagar, men betäckningen bör helst
ske på 2:a dagen. Parningen utföres i regel ”för
hand”. Om befruktning uteblir, återkommer
brunsten efter 2—4 veckor. Killingarna visa könsdrift
redan vid 3 å 4 mån. ålder men böra icke paras,
förrän de blivit 7 å 8 mån. gamla. En frisk och
väl utvecklad bock kan årl. betäcka 60—100 getter.
Dräktighetstiden varar c:a 5 mån. Under dennas
senare del kräva fostren mycken näring, varför
laktationsperioden skall avbrytas minst 6 veckor
före lammningen. Under sintiden böra
moderdjuren utfodras så kraftigt, att de öka i hull. Ett
tillskott av mineralfoder främjar skelettets utveckling
och styrka. Förlossningen sker lättast ute på
betesmarkerna. I stallet däremot misslyckas den ej
sällan, särsk. vid mångfödsel, på gr. av att modern
får otillräcklig motion. Omedelbart efter födseln
slickas killingen ren och torr av sin moder,
varefter diandet börjar för att pågå under 6 å 8
veckor. Digivningsmetoden kan utbytas mot
mjölk-givning ur ämbar el. flaska. Vid avvänjning bör
killingen erhålla skummad mjölk jämte linfrö,
havre och kli, varigenom hans tillväxtenergi kan
utnyttjas fullt. Geten kan bibehålla sin
avelsdug-lighet, tills den uppnått 14 års ålder, men slaktas
vanl. flera år tidigare. H.Fqt.
Getbacksfältet, se Norbergs malmfält.
Getbringa (hos häst), se Bringa.
Getdjur, Caprfnae, underfam. inom fam.
slid-hornsdjur, medelstora, kraftigt byggda djur med
kort hals, täml. korta men starka ben. Mera sällan
äro båda könen behornade, i regel endast hannen.
Hornen äro bakåtböjda, från sidorna
sammantryckta, stundom spiralvridna, knottriga, ofta försedda
med tvärgående åsar. Mulen är hårbeklädd. Ho-
— 611 —
— 612 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
