Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getsläktet - Getraser - Getter (fysik) - Getterön - Getto - Gettysburg - Getväppling - Getz, 1. Bernhard - Getz, 2. Alfred - Getz, 3. Ole Berg - Getå - Geulincx, Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GETTER
hircus var. strepsidros) snäckformigt vridna
horn. I grottmålningar från istiden har man
näml, upptäckt dessa två, genom sina
hornformer skarpt skilda getraser. Till den förstn.
typen hörde torvgeten och germanernas gamla
get och till den sistn. kelternas äldsta get.
Be-soargeten skulle enl. denna uppfattning icke
vara stamform för någon europeisk getras. — I
Europa finnas f.n. ett stort antal getraser. Av
dessa äro endast några få förädlade. Främst
stå otvivelaktigt den vita saanengeten och
den röda toggenburggeten i Schweiz,
båda hornlösa. Till Tysklands bästa getraser
räknas den vita, hornlösa
langensalzage-t e n, i n. Thüringen, och den gråvita el.
röd-aktiga harzgeten, med mörk ål längs
ryggen, i Harz. I England håller man helst a n g 1
o-n u b i a n-g e t e n, som härstammar från
Egypten och liksom saanenrasen är känd för att ha
hög mjölkavkastning. Sveriges getbestånd
utgö-res mest av primitiva lantraser, som i de s.
delarna av landet undanträngts av el.
uppblandats med importerade saanengetter. Bland mera
kända utomeuropeiska gettyper kunna nämnas
kashmir-, angöra-, mamber-, nepal-, nil- och
widahraserna. Kashmirgeten i Tibet och
Buchara är täml. liten, har skruvformigt vridna
horn och är världsbekant för sin mjuka, fina
ull, varav man i Kashmir förfärdigar dyrbara
schalar. Färgen är vit el. gulvit utom på
halsen och huvudet, där den är mörk.
Angorageten från Mindre Asien har fårliknande
huvud, spiralvridna, snett utåtriktade horn och
ulliknande, 12—18 cm lång silkesmjuk, vit, grå
el. svart ragg (jfr Angoraull). Köttet är
välsmakande och mjölken fet. Angorageten
förekommer i alla världsdelar och infördes 1742 till
Sverige av J. Alströmer men trivdes ej här.
Mambergeten i Mindre Asien karakteriseras
av långa, slappt nedhängande öron och har fin
ull, som påminner om kashmirgetens. N e p
alge t e n i Indien har välvd nosrygg, små horn,
ovanligt kort skägg och f.ö. ett fårliknande
utseende. Nilgeten el. nubiska geten i
Egypten påminner även om ett får, varierar i
färg från ljusgul till svart, har slappöron samt
saknar vanl. både horn och skägg. W i d a
h-geten, även kallad dvärggeten, i
Väst-afrika är liten och har kort och borstig ragg
av varierande gul färg, från ljusare till mörkare
nyanser. Jfr Getavel. H.Fqt.
Getter, fys., benämning för ämnen, som utfällas
i det inre av elektronrör* för adsorption av
kvarvarande gasrester. För detta ändamål ha olika
ämnen använts.
Getterön, se Varberg.
Getto, se Ghetto.
Gettysburg [getfizbag], stad i Pennsylvania, USA,
nära gränsen mot Maryland, s.v. om Harrisburg;
5,916 inv. (1940). — Vid G. ledo sydstatstrupperna
under general Lee V7—V7 1863 sitt första
betydande, delvis avgörande nederlag mot
nordstatstrup-perna under general Meade. Slagfältet s. om
staden är sedan 1895 en nationalpark om 100 km2
med o. 1,200 gravvårdar och monument.
Getväppling, växtart, se Harväppling.
Getz [gäts]. 1) Bernhard G., norsk jurist (1850
—1901), prof, i
Kristiania 1875,
riksadvokat 1885. G. var sin
tids mest betydande
och framträdande
jurist i Norge; han
utövade ett flitigt
skrift-ställarskap inom
straff-och processrätt samt
anlitades från
1880-talet mycket i norskt
lagstiftningsarbete.
Förutom till en hel
mängd mindre lagar
och lagutkast är G. i
väsentliga delar förf, av norska lagen om
straffprocessen 1887 (vars huvudtanke är
lekmännens deltagande i avdömandet) samt norska
strafflagen 1902, den sistn. ett för sin tid mycket
betydande verk. 1895 ingick han i den stora
unionskommittén och avgav den norska avd:s
yttrande 1898. K.
2) Alfred G., den föreg:s kusin, mineralog
(1862—1922), cand. miner. 1889, ägnade sig åt
praktisk ingenjörsverksamhet, blev 1903 dir. för
Röros kopparverk och 1912 prof, i
gruvveten-skap vid den tekniska högsk. i Trondhjem, för
vilken han någon tid var rektor.
3) 01 e Berg G., son till G.i), militär (f.
1881), inf.-officer 1902, major 1930, överste och
chef för Nord-Tröndelag inf.-reg. 1937. Som
chef för 5:e brigaden förde han befäl över de
norska styrkor, som efter den tyska invasionen
kunnat mobiliseras och föras samman n.ö. om
Trondheim. I striderna mot tyskarna samverkade
G. med de engelska och franska styrkor, som
landsattes i Namsos. Efter deras inskeppning
måste G. begära stillestånd 3/s 1940. G. har utg.
”Fra krigen i Nord-Tröndelag 1940” (1940; sv.
övers, s.å.). S.E.B.
Getå, hållplats vid statsbanelinjen Nyköping—
Norrköping, 15 km n.n.ö. om Norrköping, på
Kolmårdens sluttning ned mot Bråviken. S. om
G. inträffade 1918 den svåraste järnvägsolycka*,
som hänt i Sverige, varvid 41 personer dödades.
Geulincx [gödiqks], Arnold, belgisk filosof
(1624—69), prof, i Louvain, en kortare tid även i
Leiden, där han dog. G. upptar och genomför
den av G. de Cordemoy och L. de la Forge
framställda ockasionalismen. Han håller fast vid
Des-cartes’ lära om själ och kropp som två skarpt
skilda substanser och finner det sålunda orimligt,
att väsen, vilka ingenting äga gemensamt, kunna
påverka varandra el. att en retningsprocess i ett
sinnesorgan kunde framkalla en förnimmelse, en
viljeakt och en muskelrörelse. Båda förloppen få
endast uppfattas som tillfälliga orsaker (causae
occasiona’les) el. föranledningar för en högre makt
att ingripa och i förra fallet åstadkomma
förnimmelsen, i senare muskelrörelsen. Denna makt är
den gudomliga viljan, som därmed framstår som
den egentliga orsaken, vilken ständigt jämkar
kroppens tillstånd efter själens och själens efter
kroppens. Det sagda gäller om alla skeenden i
världen. — Inom kunskapsläran gör G. gällande, att
ej blott sinnesförnimmelserna (färger, toner etc.)
— 619 —
— 620 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
