Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gikt - Giktgas - Giktmurkla - Giktpapper, gikttaft - Giktring - Gikttaft - Gilán - Gila River - Gilaödla - Gilaöknen - Gilbert (fysik) - Gilbert (namn) - Gilbert de la Porrée - Gilbert, Sir Humphrey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILBERT
som i kroppen sönderdelas till purinämnen; bland
dessa är urinsyran en slutprodukt, som icke
vidare kan förbrännas utan måste avlägsnas ur
kroppen, vilket sker genom njurarna. Urinsyran
härstammar från kroppens egna vävnader (den
endogena) men tillföres huvudsaki. genom
näringen (den exogena). Eftersom urinsyra bildas
endast ur nukleoproteider och dessa endast
finnas i cellkärnor, kan urinsyra tillföras kroppen
endast i samma mån som organiska cellhaltiga
ämnen (inälvor, kött och fisk) bjudas densamma i
födan, ett faktum av stor betydelse vid behandlingen
av g. (se nedan). G. torde i själva verket icke bero
så mycket på en sjukligt förändrad
purinämnes-omsättning som på oförmåga hos en giktiker
(gikt-sjuk) att utsöndra urinsyra, vare sig detta består
i en starkare benägenhet hos den giktsjukes
vävnader att kvarhålla urinsyra el. på en oförmåga
hos hans njurar att utsöndra den. Giktikern har
ofta en abnormt stor halt av urinsyra i blodet (hög
urinsyrespegel). Vid tillförsel av purinkroppar i
födan el. experimentellt hos giktikern kvarhållas
de abnormt länge i kroppen. Det medfödda
anlaget för g. spelar en dominerande roll för
sjukdomens uppkomst. Den endogena
urinsyreproduk-tionen härstammar till stor del från de stora
mat-smältningskörtlarnas arbete. Härav inses, att
riklig näringstillförsel över huvud, även purinfattig
äggviterik föda, kan åstadkomma en stegring av
urinsyreomsättningen. Ämnesomsättningen hos
giktikern kan i övrigt vara fullst. normal men är
ofta förenad med andra rubbningar; så äro t.ex.
fettsot och sockersjuka vanliga komplikationer vid
g. G. hör i allm. de vuxna åldrarna till. Hög diet
— särsk. stark köttdiet — jämte bristande motion
påskynda g:s uppkomst. G. har framför allt varit
en överklassjukdom och uppträtt i de folkklasser,
som gjort sig skyldiga till lyxkonsumtion av mat
och dryck. Under i :a världskriget och de
närmast följande åren avtog frekvensen av g., och
den är numera i Sverige en ganska ovanlig
sjukdom. G:s förnämsta sjukdomsbild är det akuta
giktanfallet, som ofta och vanligast nattetid sätter
in som en blixt från klar himmel, ej sällan dock
efter en del obestämda försymtom, nervositet,
olust, illamående; anfallet har form av en häftig,
ytterst smärtsam inflammation i någon led, ofta
i stortåleden. Den akuta giktinflammationen i
denna led har sedan årh. tillbaka kallats p o d
a-geranf all. F.ö. angriper sjukdomen såväl
fotsom knäleder och särsk. alla leder, som äro utsatta
för stark belastning, sällan övre extremiteternas
leder. En under giktanfallet angripen led företer
rodnad, svullnad, utgjutning och stark ömhet.
Kroppstemp. är ofta förhöjd. Inflammationen
försvinner efter några dagar men kvarlämnar i ledens
omgivning ofta begränsade urinsyreavlagringar,
s.k. tophi. Vid kronisk g. får man dessa i form av
små hudinlagringar å händer och fötter. De brista
ibland spontant, varvid urinsyremassorna utsippra
som en varig, tjockflytande vätska. Ofta sitta de
som ett radband i kanten av öronmusslan. De
inflammatoriska giktförändringarna i lederna kunna
vid kroniskt förlopp åstadkomma en förstöring
av ledernas brosk och vävnader, så att resultatet
i hög grad påminner om den kroniska
ledgångsreumatismen. G. anses också angripa inre organ.
I svåra fall kan den åstadkomma skrumpnjure,
åderförkalkning, hjärtmuskeldegeneration samt
ast-ma, luftrörskatarr och njursten. G. behandlas
framför allt dietiskt. Man utesluter från födan
alla ämnen, som innehålla nukleoproteider i
större mängd. Till dessa räknas i främsta
rummet de starkt cellhaltiga inre organen, inälvor,
ss. lever, njure, bräss och hjärna, i övrigt kött
men även fisk. Vissa späda grönsaker, som äro
cellrika, innehålla likaledes avsevärda mängder
purin (spenat, sparrisknoppar etc.). En portion
bräss i födan kan hos den predisponerade direkt
utlösa ett anfall. Stekt kött är skadligare än kokt,
ty vid kokningen går ung. hälften av köttets
purinämnen i buljongen. Någon dietetisk skillnad
mellan fisk och kött består icke, icke heller mellan
mörkt och vitt kött. Mjölk, ägg, ost, mjölrätter,
grönsaker och frukt utgöra lämplig kost för
giktikern. Kaffe och te kunna tillåtas i måttlig mängd.
Däremot bör alkohol helt undvikas. Riklig
vattentillförsel är välgörande jämte varma bad vid
kronisk g. Vid det akuta giktanfallet, som alltid
innebär en stark utsöndring av urinsyra ur kroppen,
ger man utom smärtstillande medel även
medikament, som påskynda denna utsöndring, ss. tinctu’ra
col’chici el. atofan. S.Ir.
Giktgas (ty. Gichtgas), sällan förekommande
benämning på masugnsgas.
Giktmurkla, svampart av fam. Phalla’ceae*.
Giktpapper, g i k 11 a f t, charta antirheuma’tica,
farm., på tunt skrivpapper el. linne utbredd massa,
bestående av harts, beck, gult vax och
terpentin-balsam. För att förstärka dess verkan tillsättes
tinktur på prustkåda och spansk fluga.
Användes som plåster för reumatiska åkommor.
Giktring, ring, som av folktron ansetts skydda
mot värk av olika slag och som man ännu någon
gång kan se hos äldre personer, som gärna hänga
den i örat.
Gikttaft, farm., se Giktpapper.
Gilån, prov, i Persien utmed Kaspiska havet,
omfattande v. Elburs; 14,180 km2, c:a 250,000 inv.
Huvudstad är Resht.
Gila River [ji’lo rivv’3], vänsterbiflod till
Colorado River, USA, upprinner i s.v. New Mexico,
genomrinner s. Arizona och mynnar i Colorado
River vid Yuma i Arizonas s.v. hörn; c:a 970 km
lång. G. utnyttjas för konstbevattningsändamål
och regleras genom den stora Coolidge-dammen
(färdig 1928) s.s.v. om Globe. Jfr Arizona.
Gilaödla, se Vårtödlor.
Gilaöknen [JiTa-], öken i Arizona (se d.o., sp.
258).
Gilbert, fys., se Elektriska enheter, sp. 333.
Gilbert [gifbat], engelskt mansnamn, motsv.
fhty. Giselberht, av gisel, spjut, och berht, lysande;
jfr Albert.
Gilbert de la Porrée [zilbä’r da la påre’],
fransk skolastiker (o. 1070—1154), 1142 biskop i
Poitiers, sökte draga en bestämd gräns mellan
teologi och filosofi. Gud el. den rena formen kan
icke bestämmas med det mänskliga tänkandets
kategorier. Vetenskapernas grundsatser äro vunna
på induktiv väg. Som lärare och skriftställare
utövade G. ett stort .inflytande.
Gilbert [gil’bat], Sir Humphrey, engelsk
militär och upptäcktsresande (o. 1539—83), fick efter
SU n. — 673 —
22 — Red. avsl. 28/s 49.
— 674 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
