Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gilbert, Sir Humphrey - Gilbert, William - Gilbert, Sir William Schwenk - Gilbert, Grove Karl - Gilbert, Alfred - Gilbert, Cass - Gilbert, Jean (Max Winterfeld) - Gilbert, Parker - Gilbert (Pringle), John - Gilbert and Ellice Islands Colony - Gilbertinorden - Gilbertöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILBERT
utgivandet 1576 av ”Discourse of a discovery for
a new passage to Cataia and the East Indies”
kungl. fullmakt att ockupera av honom
nyupptäckt land. Efter en misslyckad expedition 1578
—79 tills, med sin halvbror Walter Raleigh
seglade han 1583 med 5 skepp till Newfoundland,
som togs i besittning för Englands räkning.
Under hemfärden förliste G. utanför Azorerna.
Gilbert [gil’bøt], William, engelsk läkare och
fysiker (1540—1603), efter univ.-studier
praktiserande läkare i London, drottning Elisabets
livmedikus. G. sysslade dessutom med fysikaliska
studier och har betecknats som grundläggaren av
läran om magnetismen och elektriciteten. Han
upptäckte den magnetiska induktionen, och med
den berömda skriften ”De magnete, magneticisque
corporibus, et de magno magnete tellure,
physio-logia nova” (1600) grundläde han läran om
jordmagnetismen. I samma bok voro även de
elektriska fenomenen föremål för behandling, och G.
uppställde en teori för elektricitetens natur. Namnet
elektricitet härstammar från G. Re.
Gilbert [giUbet], Sir William Schwenk,
engelsk författare (1836—1911), gjorde sig först
känd som förf, till humoristiska dikter, vilka
under titeln ”Bad ballads” ännu åtnjuta stor
popularitet, men övergick sedan till dramatiskt
författarskap och skrev jämte kompositören Sir Arthur
Sullivan en rad utomordentligt populära operetter,
ss. ”The mikado” (1885; svensk bearbetning av
Harald Molander, 1890), ”The yeomen of the
guard” (1888) och ”The gondoliers” (1889). —
Litt.: F. A. Cellier T C. Bridgeman, ”G. and
Sullivan and their operas” (1914). A.Km.
Gilbert [gil’bat], Grove Karl, amerikansk
geolog (1843—1918), 1869 anställd vid staten Ohios,
1879 vid USA:s geologiska undersökning. G:s
arbete, i huvudsak förlagt till v. delen av USA,
berörde väsentligen jordytans former och dessas
förändringar. Bland G:s betydelsefullare arbeten
må nämnas beskrivningen av lakkoliterna i Henry
Mountains i Utah (1879—82) och hans
monumentala ”Lake Bonneville” (1890). Det senare
behandlade Stora Saltsjö-bäckenets kvartära historia samt
sambandet mellan nivåförändringar och isostasi.
Han har även behandlat Niagarafallens historia
och Coloradokanjons bildning. [K.A.G.JE.Nn.
Gilbert [giFbøt], Alfred, engelsk
bildhuggare (1854—1934), prof, vid Royal Academy i
London. En slank, trånande Ikaros i brons och ett av
barocken påverkat monument av drottning
Viktoria i Winchester äro prov på hans konst.
Gilbert [gil’bat], C a s s, amerikansk arkitekt
(1859—1934), en av banbrytarna i USA:s
moderna byggnadskonst, som i sin stil gick över från
det allmänna stilimiterandet till en mera effektiv
och ingenjörsmässig utformning. Bland G:s
talrika verk märkas främst den storslagna
Wool-worth Building i New York, U. S. Treasury
Annex och Chamber of Commerce i Washington,
Federal Reserve Bank i Minneapolis, Detroit
Public Library m.fl.
Gilbert, Jean (eg. Max Winterfeld),
tysk operettkompositör (f. 1879), elev av
Schar-wenka, till en början dirigent, bl.a. i Hamburg
och Berlin, sedan 1910 verksam endast som
tonsättare. Bland G:s operetter, av vilka många
uppförts i Sverige, märkas ”Kyska Susanna”
(1910), ”Damen i hermelin” (1918), ”Katja”
(1922), ”Kvinnan i purpur” (1923) och ”Hotel
Stadt Lemberg” (1929).
Gilbert [gibbat], Seymour Parker,
amerikansk finansexpert (1892—1938). Efter en snabb
karriär i USA:s finansiella administration kom
G. hösten 1924 till Berlin som generalagent för
den kommission, vilken omhänderhade
uttagandet av det krigsskadestånd, som ålagts Tyskland
1919. För utformandet av den s.k. Youngplanen,
vilken omredigerade den tyska
skadeståndsskul-den, spelade han stor roll. Han erhöll för sin
insats franska, belgiska och italienska
utmärkelser. 1930 återvände G. till USA och blev delägare
i J. P. Morgan & Co. • O.Bg.
Gilbert [gil’bat] (eg. P r i n g 1 e), John,
amerikansk filmskådespelare (1895—1936). G.
uppträdde redan som barn på scenen, kom sedan
till en militärskola, som han lämnade för att bli
affärsman. Snart uppgav han emellertid även
det och gick till teatern. 1915 hämtade
regissören Thomas H. Ince honom till filmen, där han
efter några år av svårigheter och endast mindre
roller i början på 1920-talet blev oerhört populär
genom bl.a. ”Han som får örfilarna”, ”Glada
änkan” (stumfilmen), ”Den stora paraden” samt
Garbo-filmerna ”Åtrå”, ”Anna Karenina”
(stumfilmen) och ”Gröna hatten”. Efter ljudfilmens
genombrott hade G. på gr. av sitt talorgan
mycket svårt att hävda sig. Hans förnyade
uppträdande i Garbofilmen ”Christina” blev närmast
ett fiasko, och i ”Ett skepp kommer lastat”
(1935), som var hans sista film, hade han en
ytterst obetydlig roll. G.Wr.
Gilbert and Ellice Islands Colony [gil’bøt ønd
ell’is ai’løndz kålføni], brittisk koloni i Stilla
havet, omfattande Ellice Islands, Fanning,
Washington och Ocean Island el. Banaba (25 km2; den
sistn. sedan 1916), Christmas Island (sedan 1919),
Phoenix Group (sedan 1937) och Gilbert Islands;
1,237 km2, 35,597 inv. (1945), därav 224 vita. Av
ett protektorat från 1892 bildades 1915 kolonien
G.; den styres av High Commissioner of the
Western Pacific genom en Resident Commissioner med
säte på Ocean Island. Export av kopra och fosfat
(från Ocean Island). P.
Gilberti’norden, dubbelorden, stiftad av
engelsmannen Gilbert av Sempringham (o. 1083—1189),
bekräftad 1146 av påven Eugen III. Nunnorna
levde efter benediktinregeln, den manliga
kongrega-tionen efter augustinregeln. G. fick ingen
spridning utanför England och upplöstes på Henrik
VIILs tid.
Gilbertöarna [giFbat-], eng. Gilbert Islands,
ögrupp i Stilla havet, s.ö. om Marshallöarna; 430
kms, 28,124 inv. (1945), därav 73 vita, ögruppen
består av 16 atoller och sträcker sig c:a 850 km
i n.v.—s.ö. mellan 2°5o’ n.br. och 2°3o’ s.br. G.
äro torra och ganska ofruktbara: huvudprodukter
äro kokosnötter och kopra. Befolkningen, som
räknas till mikronesierna, är stadd i avtagande
(mer än 35,000 1901). Atollen Tarawa är säte för
förvaltningen. G. upptäcktes 1788 (jfr Oceanien,
upptäcktshistoria), kommo under Storbritannien
1892 och ingå sedan 1915 i Gilbert and Ellice
Islands Colony. P.
— 675 —
— 676 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
