Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gilbertöarna - Gil Blas - Gilboa - Gilchrist, Percy Carlyle - Gildas - Gilead - Giles, Herbert - Giles land - Gilg, Ernst - Gilgal - Gilgamesj-eposet - Gilia - Gilibert, Jean Emmanuel - Giljaker - Giljotin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILJOTIN
Infödingshus på en av Gilbertöarna.
Gil Bias [zilT bla’s], roman av A. R. Le Sage.
Gilbo’a, berg i Palestina, nuv. Djebel Faqu’a,
800 m ö.h., ö. om Jisreelslätten. Här stod Sauls
sista strid med filistéerna, varvid konungen med
tre söner stupade (1 Sam. 31:1, 8).
Gilchrist [giFkrist], Percy Carlyle,
engelsk metallurg (1851—1935), uppfann i slutet av
1870-talet jämte S. C. Thomas den basiska
bessemerprocessen, vanl. kallad
thomasproces-s e n (se Bessemerprocessen, sp. 927).
Gildas [gil’das], engelsk historieskrivare (o. 516
—70), skrev o. 560 ”De excidio Britanniae liber
querulus” (bäst utg. i ”Monumenta historica
Bri-tannica”, 1848). Arbetets historiska del börjar med
romarnas infall i England och går till förf:s tid;
dess värde, i och för sig ringa nog, beror på
avsaknaden av andra källor till engelsk historia
under dessa årh.
GiTead betecknar i GT 1) stundom hela
östjor-danlandet (2 Kon. 10:33 m.fl.), 2) i inskränkt
mening bergområdet s. om Jabbok, 3) oftast även
området n. om Jabbok till Jarmuk (5 Mos. 3:10
m.fl.); G. i sistn. betydelse är bergigt och rikt
på skog; det var berömt för betesmarker (Mika
7:14 m.fl.), balsam (Jer. 8:22 m.fl.), rökelse m.m.
(1 Mos. 37:25).
Giles [jailz], Herbert Allen, engelsk
sino-log (1845—1935), urspr. brittisk konsul i Kina,
1897 prof, i kinesiska i Cambridge. G. har förf,
en rad utmärkta och viktiga handböcker, främst
”A Chinese-English dictionary” (1892, 2 ed. 1912)
och ”A Chinese biographical dictionary” (1898).
Giles land [jails], se Vitön.
Gilg, Ernst Friedrich, tysk botanist,
farma-kognost (1867—1933), kustos vid botaniska
museet i Berlin 1901, prof. 1902. Som
växtsystema-tiker bearbetade G. omfattande afrikanska
samlingar, utgav flera översikter av växtfamiljer i
A. Engler & K. Prantl, ”Die natürlichen
Pflan-zenfamilien” samt ”Monographia Loasacearum”
(1900; tills, med I. Urban). Med en krets
lärjungar upptog G. till prövning den
serodiagnos-tiska växtsystematiken. Av G:s arbeten över
gagn-och medicinalväxter samt växtdroger märkas ”Die
Nutzhölzer Östafrikas” (i ”Deutsch-Ostafrika”, bd
5: ”Die Pflanzenwelt Östafrikas”, B, 1895),
”Lehr-buch der Pharmakognosie” (1905, 4 Aufl. 1927;
tills, med W. Brandt & P. N. Schürhoff) samt
undersökningar av släktena StropharVthus och
Strychnos. A.Hr.
GiFgal, namn på flera orter i GT; mest känt är
G. mellan Jeriko och Jordan. Namnet förklaras
folketymologiskt i Jos. 5:9 men betyder i själva
verket ”stenkrets”. G. var tidigt en förnämlig
kultplats och säte för en profetskola (2 Kon. 2:1,
4:38 ff.).
Gil’gamesj-eposet, babyloniernas största och
bäst bevarade diktalster. I sin nuv. gestalt
stammar det från Assurbanipals bibi., men flera
fragment äro kända från gammalbabylonisk tid (o.
2000 f.Kr.); en sumerisk version, ett ”Ur-G.”, har
på 1940-talet påvisats av den amerikanske
arkeologen Samuel Nathan Kramer. Dikten var känd långt
över Babyloniens gränser. Den i G. inflätade
syndaflodsberättelsen har legat till grund för den
bibliska och har förmedlats till israeliterna genom
kananeerna. — Texten är fördelad på 12 tavlor,
vilka skildra Gilgamesjs liv och äventyr. Konung
i Uruk befäster och utvidgar han denna stad.
Jämte sin vän Engidu drar han ut på äventyr för
att göra sitt namn ryktbart och ärat. Så dör Engidu,
och nu börjar Gilgamesjs hopplösa kamp att finna
ett liv, som icke skövlas av döden. Han uppsöker
sin ättefader, Utnapisjtim, Bibelns Noak, som
berättar för honom om den stora syndaflod, som
gudarna sände för att utplåna människosläktet och
som han ensam och hans familj undkommo.
Utnapisjtim anvisar honom, var han skall finna
”livsör-ten”, men så snart han funnit den, frånryckes den
honom av en orm. — Litt.: F. L. östrup,
”Genfrem-stilling af ... G.” (1940); ”Gilgameseposet”, övers,
och förkl. av K. Tallqvist (1945); S. A. Nathan,
”Enki and Ninbursag; a Sumerian paradise myth”
(1945). Efr.B.
Gi’lia, släkte av fam. blågullväxter*.
Gilibert [zilibä’r], Jean Emmanuel, fransk
botanist (1741—1814), med. dr i Montpellier 1863,
prof, i Grodno 1775, i Wilno 1781, i Lyon 1783,
stadens mär 1793. G. utgav ”Flora lithuanica
in-choata” (2 bd, 1781—82), ”Exercitia phytologica”
(2 bd, 1792) och ”Histoire des plantes d’Europe” (2
bd, 1798) samt kritiska uppl. av Linnés skrifter,
ss. ”Systema plantarum Europae” (7 bd, 1785—
87). G. gjorde det första utkastet till en
växt-geografisk karta och utgav de av botanisten J.
R. de Belleval i Montpellier (1558—1630) tecknade
planscherna till Frankrikes flora. A.Hr.
Gilja’ker, folkstam vid nedre Amur och på n.
Sachalin, o. 4,600 individer. De tillhöra den s.k.
gammalsibiriska (gammalasiatiska) folkgruppen
och äro halvnomadiska fiskare och jägare. Till
religionen äro de schamanister, och likt aino hålla
de fester till björnens ära, varefter denna
ceremoniellt dödas.
Giljoti’n (fra. guillotiné), redskap för avrättning,
uppkallat efter den franske läkaren och
revolu-tionspolitikern Joseph I. Guillotin (1738—1814),
som 1789 i nationalförsamlingen föreslog, att
avrättning borde ske genom halshuggning med
maskin. Den 25/4 1792 f.f.g. använda apparaten, vars
teknik återgår på äldre förebilder, bestod av två
— 677 —
— 678 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
