Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLE
något speciellt helgon el. heligt föremål, vars namn
de bära. I bevarade gillestadgor finna vi ofta
noggranna bestämmelser om minnesdrickningar till
helgonens ära under sammankomsterna, om
gudstjänster och mässor, om gillebrödernas (och
-systrarnas) plikt att vaka över medh, som är sjuk, att
följa honom till graven, när han dör, o.s.v. G. låta
i huvudsak uppdela sig i fyra olika grupper: a
11-m ä n n a g. (bildade utan hänsyn till något
speciellt yrke), präst-, köpmanna- och h a n
t-verksgillen (jfr Byggnadsgille). De båda första
grupperna äro måhända de äldsta. En fullt
utbildad differentiering har man säkerligen att räkna
med först under medeltidens senare årh.
Ang. gilleväsendets uppkomst och första
utveckling föreligga många olika teorier. En del
forskare se i det kristna kärleksbroderskapet själva
roten till gilleväsendet. Enl. andra leder detta sitt
ursprung från det gamla nordgermanska
fost-brödralaget. En tredje teori gör gällande, att det
ytterst utvecklats ur det germanska
samdryckes-laget. Flera åsikter skulle kunna nämnas. De
flesta stämma emellertid överens däri, att g. fått
sin utbildade form genom förbindelse mellan å ena
sidan kristna idéer, å andra sidan urgermansk sed
och levnadsföring. Själva orsaken till g:s
uppkomst är även dunkel och omstridd. Allmänt taget
synas de ytterst vara att betrakta som uttryck
för det sammanslutnings- och skyddsbehov, som
uppkom under tider, då de gamla släkt- och
ätte-banden började upplösas och varken den
världsliga el. andliga makten ännu kunde ge den enskilde
någon motsv. säkerhet.
Från det frankiska riket föreligga de
äldsta bevarade notiserna om g. 779 utfärdade
Karl den store förbud mot vissa föreningar,
kallade gildo’niae, i den mån de framträdde under
edsvurna former; sällskap utan edliga band för
allmoseutdelning och hjälp vid eldsvåda och
skeppsbrott finge däremot förekomma. I
England möta g. (guilds) i litteraturen först under
1000-talet men då i ganska stor mängd. Det har
påpekats, att g. måste ha funnits där redan under
vikingatidens tidigare skede. Ordet g. ingår näml,
i en del nordiska ortnamn i Norfolk och Yorkshire
från denna tid. Den typ av g., som i England kom
att få den största betydelsen, var köpmannagillet,
gilda mercato’ria, som spelade stor roll i det
medeltida engelska stadslivet och vars samlingslokal
{guildhall) ofta brukades som rådhus. De senare
engelska handelskompanierna äro i vissa avseenden
arvtagare till köpmannagillena. Även i
Tyskland funnos flerstädes under medeltiden
mäktiga köpmannagillen. Dessa voro ofta av mer
exklusiv art än sina engelska motsvarigheter, i det
de omfattade endast köpmän av samma
handels-gren. Tyska köpmän på främmande orter (i
London, i Visby o.s.v.) bildade ofta
gillesammanslutningar (jfr Hansan). Danmark uppvisar tidigt
ett synnerligen intressant, fast organiserat
gilleväsen. De äldsta danska g. voro mestadels
utpräglade s.k. skyddsgillen, i vilka medl. genom
ed voro förbundna att bringa varandra skydd och
hjälp i nöd och svårigheter. Gillebroderskapet
medförde t.o.m. förpliktelse att hämnas broder,
som blivit dräpt, och att hjälpa på flykten broder,
som begått dråp på icke-gillemedl. Under sin
äldsta tid hade dessa g. otvivelaktigt en viss
politisk betydelse men fingo småningom övervägande
religiös och sällskaplig prägel. De förnämsta
danska g. voro de från flera städer i det egentliga
Danmark och Skåne kända Knutsgillena,
uppkallade efter Knut den helige och hertig Knut
Lavard. De hade gemensam överstyrelse och
höllo gemensamma möten i Skanör. I Lund,
Malmö, Ystad, Flensburg och Reval fortbestå ännu
Knutsgillen, delvis kända ända sedan 1300-talet.
I Sverige påträffas spår av g. redan under
1000-talet. Tre runstenar från detta årh., den s.k.
Bjälbostenen från Skänningebygden och två stenar
från Sigtuna, äro, efter de inskrifter de bära, resta
över gillesbröder. Först i början av 1300-talet
dyka emellertid g.. upp i våra skrivna urkunder,
tidigast i städerna. Under 1400-talet tycks
gilleväsendet i Sverige ha upplevt sin blomstringstid.
En preliminär undersökning har visat, att åtm.
ett 100-tal stadsgillen existerat i Sverige. Antalet
bygdegillen är ej ens tillnärmelsevis känt; ensamt
från Uppland har man dock uppgifter om ett
40-tal. — Stadsgillena framträda i urkunderna som
religiösa och sällskapliga sammanslutningar av i
allm. ganska demokratisk läggning och utan
politisk syftning. De betydde säkerligen ganska mycket
för sammanförandet av de olika stånden till
gemensam religionsutövning, hjälp (vid fattigdom,
sjukdom o.d.) och förströelse. Det största och
ryktbaraste av svenska g. var Helga
lekamens-gillet i Stockholm, som hade en starkt prästerlig
prägel men även upptog lekmän, från konungen
ned till hantverkaren. Ofta blevo g. mycket rika.
De höllo sig vanl. med egna samlingslokaler,
gillestugor, och många av dem även med kor och
altaren i kyrkorna. — Våra landsbygdsgillen synas
på skilda håll ha haft en kraftfullare och
ursprung-ligare karaktär än motsv. sammanslutningar i
städerna, trots de senares ofta höga ålder. (Jfr art.
Forsa med bild av gillestuga.) I ett par bevarade
bygde-gillestadgor, de för S:t Eriksgillet i
Sparr-sätra och S:t örjansgillet vid St. Kopparberget,
finna vi tydliga spår av det ursprungliga g:s
främsta kännemärken: det edsvurna broderskapet,
den starka sammanhållningen i rättsliga ting, den
över huvud fasta och självständiga organisationen.
— Det svenska gilleväsendet liksom det från
början med det ytterst nära besläktade
skråväsendet* har säkerligen framvuxit under stark
dansk och tysk påverkan. Bygdegillena ha
måhända även rönt påverkan av den gamla
byorganisationen, vilken i sin tur uppvisar flera typiska
gilledrag (se By). — I spetsen för g. stod en
ålderman, som vid sin sida hade ett växlande
antal bisittare. Ofta möta vi även inom g.
gärdemän, som förestodo tillredelserna till
gästabuden, och gillevärdar (gillisværiande),
vilka upprätthöllo ordningen vid
sammankomsterna. — Brott mot gilleordningen straffades med
böter av varierande storlek, som utgingo ant. i
penningar el. i vissa varor, t.ex. öl och vax.
Stadgorna (s k r å n a) innehålla noggranna
bestämmelser härom. Vissa grövre brott medförde
uteslutning ur g. — G. voro i allm. nära lierade
med den katolska kyrkan. Reformationen
medförde flerstädes deras upplösning. För Sveriges
räkning fattades formligt beslut härom på Västerås
- 683 -
— 684 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
