Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - de Girardin, 2. Émile - Girardin, Marc - Girardon, François - Girardot - Girardturbin - Girat - Giraud, Albert (Marie Émile Albert Kayenbergh) - Giraud, Victor - Giraud, Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRAUD
framgång. 1836
fullkomligt revolutionerade han tidn.-världen
genom grundandet av
”La Presse”, den
första politiska tidn., som
tack vare annonser
kunde försäljas till
billigt pris, vilket
ådrog honom starka
angrepp och en
ryktbar duell, vari han
dödade Armand
Car-rel. Som deputerad
under julimonarkien
och som medl. av lagstiftande församlingen
under andra republiken tillhörde G. vänstern
och utvisades efter statskuppen 1851.
Återkommen till Paris övertog han först ”La Liberté”,
som understödde det liberala kejsardömet.
Under fransk-tyska kriget överflyttade han ”La
Liberté” till landsorten och angrep däri den
nationella försvarsregeringen. 1872 köpte han ”Le
Moniteur universel” och ”Le Petit journal”, vari
han försvarade Thiers’ politik. 1874 förvärvade
han tidn. ”La France” och förde däri en
ljungande kampanj mot ministären de Broglie. S.å.
valdes G. till deputerad för Paris, vilket han
förblev till sin död. — Utan fast politisk
åskådning men passionerad för nya idéer, var G. en
skarp och fängslande polemiker och en
överlägsen journalist, samtidigt som han var en
skicklig affärsman. — G. utgav en självbiogr. ”Émile”
(1827), medarbetade med A. Dumas i ”Le
supp-lice d’une femme” (1865) samt författade några
teaterpjäser och ett stort antal skrifter i aktuella
politiska och finansiella ämnen. — Litt: Brogr. av
M. Reclus (1934)- G.Lw.
Girardin, Franqois Auguste M a r c,
litteraturhistoriker, politiker,
se Saint-Marc
Girardin.
Girardon [zirardåt)’],
F r a n q o i s, fransk
bildhuggare (1628—
1715), utbildades dels
i Paris, dels i Rom
(under Bernini) och
blev den förnämste
dekorative
bildhuggaren under Ludvig
XIV; flera av hans
pompösa
barockskulpturer, t.ex. i
Louvrens Apollosal,
utfördes efter Lebruns
utkast, likaså Richelieus
gravmonument i
Sor-bonne-kyrkan, Paris.
I Versailles’ park
märkas ståtliga
fontänfigurer av G.; hans
eleganta relief
”Dianas bad” finnes också
i Versailles. G. har
ytterligare skulpterat
flera gravmonument
F. Girardon: Relief i
marmor för prinsessan av
Con-tis grav, 1672—75. Privat
ägo. Paris.
och byster. Storslagen var hans ryttarstaty av
Ludvig XIV på Place Vendöme (nu förstörd;
en modell i Louvren). E.W.
Girardot [zirar3å’t], stad i Colombia, vid Rio
Magdalena, 100 km v.s.v. om Bogotå; c:a 24,000
inv. (1934). Flodhamn, flygstation och järnväg till
huvudstaden. Kaffeplantager; stora
kreatursmarknader.
Girardturbin [sv. utt. Jira’r-J, numera föråldrad
typ av vattenturbin* med axiellt riktat genomlopp,
benämnd efter uppfinnaren Ph. H. de Girard.
Gira’t [j-], indossatarie (se Indossament); även
person, till vilken girering sker (se Giro).
Giraud [zirå’], Albert, pseud. för Marie
Émile Albert Kayenbergh, belgisk
författare (1860—1929). G. var en av dem, som 1881
deltogo i grundandet av ”La jeune Belgique” (se
Belgien, sp. 485). Han utgav 1883—1912 ett tiotal
diktsamlingar, däribland främst ”Hors du siècle”
(2 bd, 1888—94). i:a världskriget gjorde den
tids-främmande formkonstnären till folkdiktare (”Le
laurier”, 1919).
Giraud [zirå’], Victor, fransk
litteraturhistoriker (f. 1860), gick igenom École normale
supérieure, var 1894—1904 prof, i litteraturhistoria
vid univ. i Fribourg i Schweiz, blev 1904
redak-tionssekr. i ”Revue des deux mondes”. G., som
medarbetat i skilda tidn. och tidskr., har utg. en
lång rad litteraturhistoriska arbeten och litterära
essäsaml. G. har lärt av det objektivt inriktade
litteraturstudium, som växte fram i Frankrike o.
1900, men han anknyter till 1800-talskritiken genom
att döma som moralist. Bland hans arbeten
märkas ”Pascal, 1’homme, l’æuvre, 1’influence” (1898),
”Essai sur Taine, son æuvre et son influence”
(1900), ”Chateaubriand, études littéraires” (1904),
”Maitres de 1’heure, essais d’histoire morale
con-temporaine” (2 bd, 1911—14), ”Maurice Barrès”
(1922), ”Moralistes franqais” (1923), ”Sæurs de
grands hommes” (1926), ”La vie chrétienne
d’Eugé-nie de Guérin” (1928), ”Portraits d’äme” (1929),
”Le Port-Royal de Sainte-Beuve” (1930),
”Brune-tière” (1932), ”La vie tragique de Lamennais”
(1933), ”Paul Bourget” (1934), ”La vie secrète de
Sainte-Beuve” (1935), ”Anatole France” (s.å.), ”Le
problème religieux et 1’histoire de la littérature
franqaise (1938), ”Vie de Jeanne d’Arc” (1941) och
”La critique littéraire” (1945), där han framlägger
en ny litteraturhistorisk metod. E.
Giraud [zirå], Henri, fransk militär (1879—
1949). G. tillfångatogs av tyskarna vid 1 :a
världskrigets början men
lyckades fly, deltog i
striderna mot
riffkabyler-na 1925, blev general
1930, armékårchef 1936
och medl. av högsta
krigsrådet 1939. Vid
krigsutbrottet s.å. var
G. chef för 7:e armén,
blev efter det tyska
genombrottet i maj 1940
chef för 9:e armén men
tillfångatogs, innan han
tillträtt befälet. G.
lyckades 1942 fly till
— 709 —
— 710 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
