Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giraud, Henri - Giraudoux, Jean - Girdle-cake, griddle-cake - Girering - Giresta - Giersun, Kiresün - Girga, Girgeh - Girgeh - Girgensohn, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRAUDOUX
Vichy-Frankrike, där han dock hölls under
bevakning. Vid den allierade invasionen av Nordafrika i
nov. 1942 erfordrades en chef för de franska
styrkorna, vilken ansågs lämplig ur allierad synpunkt.
Härtill utsågs G., varför han hämtades (med ubåt
efter en dramatisk flykt) och fördes till Nordafrika.
G. övertog emellertid ej makten förrän efter
mordet på Darlan 24/i2 1942. I början av juni 1943
upprättade G. (ordf.) tills, med de Gaulle Franska
befrielseutskottet, och i aug. s.å. blev han
överbefälhavare för alla franska stridskrafter. G. fick
oreserverat stöd av amerikanerna, medan de Gaulle
kunde räkna på engelsk välvilja. I dragkampen
dem emellan utmanövrerades G. efter hand av den
politiskt skickligare de Gaulle och avgick i nov.
1943 från sin post som ordf, och i maj 1944 som
överbefälhavare. G. blev vid sistn. tillfälle
generalinspektör för franska armén samt kvarstod som
militär rådgivare till befrielseutskottet. Han
invaldes i nationalförsamlingen 1946. S.E.B.
Giraudoux [zirådo’], Hippolyte Jean, fransk
författare (1882—1944). G. föddes i Bellac i
Haute-Vienne. Efter diplomatexamen trädde han
i tjänst vid
konsulatväsendet och gjorde
karriär som
ämbetsman. G. debuterade
1909 med novellsaml.
”Provinciäles”, som
efterföljdes av ”L’école
des indifférents” (1911)
och ”Elpénor” (1913).
I sitt rätta element
kom han emellertid
först med den miljö,
som skapades av i:a
världskriget. Själv stod
han ett par år i
aktiv tjänst, en tid, som
han skildrat i ”Lectures pour une ombre” (1917)
och ”Adorable Clio” (1920). Ett tillfälligt
uppdrag i Amerika inspirerade G. till den bistert
gäckande ”Amica America” (1918), och
erfarenheter från diplomattjänst i Tyskland gåvo
upphov till ”Siegfried et le limousin” (1922; sv.
övers. 1929), en studie, fylld av träffande, icke
enbart elaka karakteristiker av tyskt väsen. Hans
mest välkända verk från denna tid är
emellertid en följd romaner, formade i ett graciöst
impressionistiskt berättarmaner. Främst stå hans
karak-tärsstudier av unga flickor, t.ex. ”Suzanne et le
Pacifique” (1921), ”Juliette au pays des hommes”
(1924), ”Bella” (1926) och ”Églantine” (1927).
Framställningen bygger på tillfälliga, hastigt uppfattade
detaljer, obetydliga händelser och slumpartade
digressioner, men gestalterna ha i sin
fragmentariska teckning en enhetlig och originell
karaktär. Sin förmåga att i en snabb replik el.
med ett målande attribut karakterisera en
människa har emellertid G. främst visat i sina
dramer. Det första var ”Siegfried” (1928). Detta
följdes av ”Amphitryon 38” (1929), ”La guerre
de Troie n’aura pas lieu” (1935) och ”Electre”
(I937)> alla baserade på grekiska myter men
hänsyftande på moderna förhållanden. Genom
sin expansiva fantasi bidrog G. verksamt till att
befria den franska scenen från pseudorealistiska
reminiscenser. Det finns en expressionistisk
tendens i hans dramer men också en klassicistisk
— hans gestalter äro icke blott dockor på
scenen utan symboler för mänskligheten, för dess
kamp och lidelser. Just före 2:a världskriget
blev G. chef för informationsministeriet, och hans
sista större verk var av helt annan art än hans
tidigare — en serie politiskt-agitatoriska essäer,
”Pleins pouvoirs” (1939), som inskärpte vikten
för Frankrike att kämpa för sin ställning som
europeisk stormakt. Efter sammanbrottet utgav
G. ytterligare en liten essäbok, ”Littérature”
(1941), om fransk diktning, även denna på sitt
sätt ett led i den nationella samlingens tjänst.
G., som enl. uppgift bragtes om livet av
tyskarna, lämnade efter sig en del skådespel, av
vilka ett par utgåvos postumt, ”Sodome et
Gomorrhe” (1943), ett äktenskapsdrama, och ”La
folie de Chaillot” (1945), en kvinnostudie, båda i
mörk, pessimistisk ton. — Litt.: M. Bourdet, ”J.
G.” (1928); G. Höst, ”L’æuvre de J. G.” (1942);
P. Brodin, ”Les écrivains franqais de
1’entredeux-guerres” (3 éd. 1945); C. E. Magny, ”Précieux G.”
(s.å.); J. Houlet, ”Le théåtre de G.” (s.å.).
Girdle-cake [ga’dl-kéi’k], g r i d d 1 e-c a k e, på
ålderdomligt sätt gräddat bröd i Skottland och
n. England. Girdle, griddle, är en rund järnskiva
(lagg) ek form, som hänges över elden och i vilken
brödet gräddas (jfr eng. gridiron, halster).
Gire’ring [j-], se Giro.
Giresta, socken i Lagunda hd i Uppland,
Uppsala län, och församling i Gryta, Giresta och
Fröslunda pastorat i Lagunda och Hagunda
kontrakt av Uppsala ärkestift, mitt emellan
Uppsala och Enköping; 18,88 km2, därav 18,70 land;
283 inv. (1949; 15 inv. pr km2). G., som ligger
s. om örsundaåns mynning i Lårstaviken, tillhör
den småkuperade Mälarslätten; åkern utgör 70%
av landarealen, skogsmarken 25 °/o. Egendomar:
Stora Bärby, Bjelkesta och Staby.
Järnålders-gravar finnas på flera ställen. Kyrkan av
gråsten är medeltida; den återställdes 1914 efter en
brand 1911. — Namnets senare led utgöres av
plur. av stadh, ställe, gård; förra leden är gen.
av ett mansnamn, trol. Geri (se M. Lundgren,
”Svenska personnamn från medeltiden”, 1892—
1934, sid. 62). Namnet skrevs 1278 de Giristum
(avskrift). P.;Er.
Gires’un, K i r e s ü n, huvudstad i vilajetet Giresun
(6,510 km2, 265,210 inv. 1940) i ö. Turkiet, vid
Svarta havet; 13,967 inv. (1935). God hamn.
Girga, G i r g e h, huvudstad i prov. Girga (1,577
km2 kulturland, 1,118,402 inv. 1937) i Egypten, vid
v. nilstranden, på 26° 20’ n.br.; c:a 27,000 inv. G.
håller på att undermineras av floden; talrika
moskéer. Utanför staden ligger ett gammalt
katolskt kloster och 15 km åt s. resterna av det
forna Abydos
Girgeh, stad i Egypten, se Girga.
GiPgensohn [-zån], Karl Gustav, tysk teolog
(1875—1925), prof, i systematisk teologi i Dorpat
1917—18, i Greifswald 1919, i Leipzig 1922. Av G:s
skrifter märkas: ”Religionspsychologie,
Religions-wissenschaft und Theologie” (1923, 2 Aufl. 1925),
där han betonar religionspsykologiens betydelse för
den systematiska teologien, ”Der seelische Aufbau
des religiösen Erlebens” (1921, 2 Aufl., 1930), där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
