Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girtin, Thomas - Giry, Arthur - GIS - Gisberg, Sofia - Gise - Giseke, Paul Dietrich - Giselle - Gisevius, Hans Bernd - Gish, 1. Lillian - Gish, 2. Dorothy - Gisiko, Henrik - Gislason, Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GISLASON
Girtin [ga’tin], Thomas, engelsk
akvarellmålare (1775—-1802), mest känd genom sina
prospekter av ruiner och historiskt märkliga platser. G.
har betytt mycket för utvecklingen av Turners
konst.
Giry [ziri’], Jean Marie Joseph Arthur, fransk
historiker (1848—99), 1871 arkivarie vid Archives
nationales, 1885 prof, i diplomatik vid École des
chartes, Paris, utgav bl.a. den högt uppskattade
”Manuel de diplomatique” (1894; ny uppl., 2 bd,
1925).
GIS, förk. för Gymnastik- och idrottsskolan.
Gisberg, Sofia, mönsterriterska (1854—1926),
efter studier vid Tekniska skolan i Stockholm samt
i utlandet överlärarinna vid nämnda skola 1887,
utövade stort inflytande inom svensk
konstindustri, särsk. på det textila området. G. har lämnat
ritningar till fontän i Sundsvall och till en mängd
kyrkliga textila arbeten från Licium.
Gise, stad i Egypten, se al-Giza.
Giseke [gi’z-], Paul Dietrich, tysk
botanist (1741—96), prof, vid Johanneum i Hamburg.
G. var Linnés lärjunge 1771 och utgav på
grundval av egna och J. C. Fabricius’ anteckningar
Linnés ”Praelectiones in ordines naturales
plantarum” (1792), varigenom man erhållit en
närmare kännedom om Linnés uppfattning av ett
naturligt växtsystem. G. utgav även ”Systemata
plantarum recentiora” (1767) och ”Index
Linnaea-nus in Leonhardi Plukenetii Opera botanica. Index
Linnaeanus in Johannis Jacobi Dillenii Historiam
muscorum” (1779). A.Hr.
Giselle [zizäll’], fantastisk-romantisk balett i
2 akter av J. H. V. de Saint-Georges med musik av
Adolphe Adam. Libretton är förf, på grundval
av Théophile Gautiers roman ”Giselle ou les
Willis”. Baletten, som anses vara ett av den
nyromantiska skolans förnämsta sceniska verk,
skapades för Marie Taglioni och uppfördes f.g.
på Stora operan i Paris 1841 (Stockholm 1845)
och tillhör numera den stående balettrepertoaren
över hela världen. — Litt.: C. W. Beaumont,
”The ballet called G.” (1945). B.Hgn.
Gise’vius [-os], Hans Bernd, tysk
ämbetsman (f. 1904), ägnade sig under studentåren åt
politisk verksamhet som tysknationell, avlade 1933
jur. examen, inträdde s.å. i Gestapo men sågs
med misstro av sina överordnade och
förflyttades till preussiska inrikesministeriet, där han
blev regeringsråd och handhade politiska
polisärenden. Han råkade i öppen konflikt med
Heydrich och förflyttades 1936 till en obetydlig
post i Münster. Under sin verksamhet i Berlin
lärde G. noga känna intrigspelet bakom Tredje
rikets kulisser; han träffade såväl ledande
nazister som kritiker av regimen, bl.a. Schacht.
Genom dennes förmedling kunde den
antinazis-tiske G. i jan. 1938 åter flytta till Berlin, där han
vid krigsutbrottet 1939 av oppositionella
militärer placerades i amiral Canaris’ ”Abwehr”-avd.
Här stod han närmast under motståndsmännen
Hans Oster. Efter dennes avlägsnande 1943 bodde
G. mestadels i Schweiz men besökte vid kritiska
tillfällen Berlin i hemlighet, så i juli 1944. G. tog
livlig del i de till att börja med diffusa men med
tiden alltmer konkreta stämplingarna och
konspi
rationerna mot Hitler under tiden närmast före
krigsutbrottet 1939 och under 2:a världskriget.
Han tillhörde ingalunda ledarna för
motståndsrörelsen men stod nära dess centrum på gr. av sin
ställning under Oster, sin verksamhet som
förbindelseman och sina goda informationer. Han har
skildrat motståndsrörelsen fram till attentatet mot
Hitler 20/t 1944 samt nationalsocialisternas
”hemliga historia” alltifrån makttillträdet i ”Bis zum
bittern Ende” (2 bd, 1946; sv. övers. 1947).
Framställningen är mycket initierad men på många
punkter svagt el. ej alls dokumenterad samt
alltigenom märkt av tendens och efterklokhet. G. är
benägen att tillmäta skandalerna och intrigerna vid
generalerna Blombergs och Fritschs avskedande i
febr. 1938 en alltför dominerande betydelse. Hans
uppfattning, att Chamberlains fredsvänliga hållning
och Hitlers eftergift 28/g 1938 skulle omintetgjort
en beslutad och väl förberedd militärkupp mot
diktatorn under generalerna Witzleben, Halder och
Brauchitsch, stödes varken av andra källor el. av
den följande utvecklingen. G. är en av de få
deltagarna i sammansvärjningarna mot Hitler,
som överlevde 2:a världskriget. Vid
Nürnberg-processen 1946 hördes han som vittne av
försvaret för Schacht och Frick. B.
Gish [gij’]. 1) Li llian G., amerikansk
skådespelerska (f. 1896), spelade från 1901
barnroller på talscenen och medverkade bl.a. som
sjuårig dansös i Sarah Bernhardts turné i USA
men övergick 1914 helt till filmen. Hon
engagerades d.å. av Griffith och fick sitt genombrott
i ”Nationens födelse” (1915). Under stumfilmens
dagar blev hon en av dess mest populära
skådespelerskor, bl.a. i ”Diana från operetten”, ”Två
rackarungar”, ”Broken blossoms”, ”De
föräldralösa”, ”Den vita systern”, ”Romola”, ”Den röda
bokstaven” (i Sjöströms regi och mot Lars
Hanson) och ”Stormen” (regi Sjöström). Bland
hennes ljudfilmer märkas ”Mr Farrels dubbelliv”,
”Commandos”, ”Duell i solen” och ”Vi
jitter-buggar”. Hon är numera nästan uteslutande
verksam på scenen och har bl.a. spelat i ”Onkel
Vanja”, ”Kameliadamen” och Ofelia i
”Hamlet” (mot John Gielgud). B.Hgn.
2) Dorothy G., den föreg:s syster,
skådespelerska (f. 1898), kom till filmen samtidigt
med G.i) och vann stor popularitet i filmer
som ”Världens hjärtan”, ”Genom stormen”, ”De
föräldralösa”, ”Romola”, ”Drottning utan krona”
(filmen om Nell Gwynn), ”Madame Pompadour”
och ”London”. G. har även medverkat i några
ljudfilmer (”När jag var ung i Paris” och
”Sommar med melodi”). Efter en lång vistelse i
Europa återvände hon på 1940-talet till talscenen.
Gisiko, Axel Henrik, sjömilitär (1869—1943),
underlöjtnant vid flottan 1889, kommendör 1919,
fartygschef på ett flertal av flottans fartyg,
avd.-chef i Marinstaben, flaggkapten å Kustflottan,
inspektör för ubåtsvapnet och varvschef vid
ör-logsvarvet i Stockholm. Avsked 1929. G. var 1929
—40 chef för Sveriges frivilliga motorbåtskår.
Gislason, Konrad, isländsk språkforskare
(1808—91), studerade i Köpenhamn från 1831,
lektor i fornnordiska språk där 1848, titulärprof.
1853, prof. 1862—86, hedersdr i Lund 1868. En
viktig insats gjorde G. genom utgivandet, jämte J.
— 717 —
— 718 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
