Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gissing, George - Gississ - Gissland - Gisslarbo - Gisslarbröder - Gisslartågen - Gissling - Giss moll - Gissur, Gizurr - Gist el. gista - Gistad - Gistas - Gitarr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GISSISS
rade täml.
obemärkta; det var först med
”New Grub Street”
(1891), en skildring av
det litterära
proletariatet, som han vann
erkännande. Sedan
följde bl.a. den delvis
självbiografiska ”Born
in exile” (1892) och
”The odd women”
(1893). Mycket
självbiografiskt material
innehåller ”Private
papers of Henry Rye-
croft” (1903; sv. övers. 1929), som med sin blida
stämning intar en särplats i hans produktion. G.
har även skrivit en utmärkt studie över Dickens
(1898). — Litt.: F. Swinnerton, ”G. G.” (1912);
M. Yates, ”G. G.” (1922). A.Km.
Gississ, mus., den med två kromatiska
halvtons-steg höjda tonen g, eg. den som ledton till aiss med
en halvton höjda tonen giss-, kan enharmoniskt
förväxlas med a.
Gisslan (av fsv. gisla, sätta g., av fsv. gisl, ett
gammalt germ. ord med motsvarighet i kelt.),
människa, som överlämnats i annan persons våld för att
med sin person, liv, lem och medhaft gods ansvara
för att någon tredje uppfyller något sitt åtagande,
häri inbegripet löfte om ett svekfritt uppträdande.
G. är en ålderdomlig, hos primitiva el. rövarfolk
ännu förekommande form för säkerställande av
förpliktelser, verkliga el. föregivna, ursprunget till
senare tids borgen, delvis besläktat med panten. G.
förekom täml. allmänt i den äldre rätten, både
germansk och romersk, som säkerhet för infriandet
av en skuld. Ett berömt ex. på g. som garanti för
svekfrihet är vid den svenske konungens
eriksgata*. Senare användes g. huvudsaki. i folkrätten:
högtstående el. förmögna personer ställas som g.
för säkerheten av ingångna fredsfördrag el. det
fredliga uppförandet av befolkningen i ett
ockuperat land. — Litt.: J. Kohler, ”Shakespeare vor
dem Forum der Jurisprudenz” (1883); A.
Lutte-roth, ”Der Geisel im Rechtsleben” (1922). K.
Gisslarbo, brukssamhälle i Bro-Malma sn i
Västmanland, vid järnvägen
Köping—Riddarhyt-tan 16 km n.v. om Köping; 241 inv. (1946). G.
järnbruk har bildats genom sammanslagning av
två o. 1620 grundade och 1664 privilegierade
bruk. Det omfattar smältsmedja, råskenevalsverk,
såg- och kraftverk; det sistn. med 1,500 hk
utnyttjar 32 m fallhöjd i Gisslarboån. G.
bruksegendom omfattar med underlydande i Heds,
Odensvi och Gunnilbo socknar 7,126 ha, därav
586 åker; till huvudgården höra 486 ha, därav
84 åker. Ägare är sedan 1877 Riddarhytte ab.
—• Namnet har ansetts innehålla ett mansnamn
Gisslar, möjl. inlånat från tyskan. Trol. har det
omformats efter mönster av de talrika orden på
-are. Senare leden är plur. av bodh, fäbod. Se
H. Ståhl i ”Namn och bygd”, 1941, sid. 54.
Namnet skrevs 1459 wid gizlaraboda. P.;Er.
Gisslarbröder, se Klyster.
Gisslartågen, se Flagellanter.
Gissling, i äldre tid vanligt straff; enl. 5 Mos.
25:3 fick hos judarna antalet slag ej överstiga 40.
Äldre kyrkorätt ådömde även g., som vidare var
vanlig botövning i klostren och även i
privataske-sen. Ett gissel består i regel av sammanknutna
hampsnören, vilkas fria ändar ofta äro försedda
med små blytyngder. Jfr Flagellanter och
Klyster.
Giss moll, ital. sol diesis minore, fra. sol dièse
mineur, eng. g sharp minor, mus., molltonart med
treklangen giss-h-diss som centralklang och 5 # (för
f, c, g, d, a). Parallelltonart: H dur. Jfr Tonart.
Gissur, riktigare G i z u r r, isländskt förnamn,
bl.a. på flera medl. av släkten Haukdölingarna*.
Gist el. gista (framför allt på östkusten och
Gotland), i marken nedslagen stake e.d. med
klyka, inborrade pinnar el. liknande att hänga
fisknät till torkning. — Gistvall, gistgård,
plats för torkning av fisknät, notgård.
Gistad, socken i Skärkinds hd i Östergötland
och församling i Törnevalla, ö. Skrukeby,
Lill-kyrka och Gistads pastorat i Domprosteriet av
Linköpings stift, mellan Linköping och
Norrköping; 23,87 km2, därav 23,84 land; 665 inv. (1949;
28 inv. pr km2). G. är i stort sett bördig slätt,
avbruten av skogklädda kullar. Åkern utgör 57 °/o
av landarealen, skogsmarken 28%. Egendomar:
Hennebjörke, Ekenberg och överby.
Fornläm-ningar äro talrika, särsk. järnåldersgravfält med
högar, stensättningar och resta stenar. Den
nutida kyrkan, färdig 1863, efterträdde en äldre,
som revs. Den rikt skulpterade dopfunten av
kalksten är ett gotländskt arbete från noo-talet;
en madonnabild är från 1200-talets slut. —
Namnet innehåller gen. av mansnamnet Gisle och
plur. av stadh, ställe, gård (se E. Hellquist,
”Svensk etymologisk ordbok”, 2 uppl. 1935—39,
sid. 1061). Det skrevs 1375 i Gyslestada. P.;Er.
Gistas, se Dismas.
Birger Sjöberg spelande gitarr.
— 723 —
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
