Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjesdahl, Paul - Gjessing, Gutorm - Gjinokastra, Argyrokastro(n) - Gjoll - Gjord - Gjorslev - Gjukungar - Gjutareförbundet - Gjutasfalt - Gjuteri, -koks, -maskiner, -tackjärn, -teknik - Gjut-fel, -flaska, -form, -grop - Gjuthud - Gjutinstrument - Gjutjärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJESSING
lat med litteratur- och teaterkritik, är ordf, i Det
litterare råd sedan 1945, v. ordf, i norska radions
programråd sedan 1946 och ordf, i Statens
teaterråd sedan s.å. G. har utg. novellsaml.
”Eksperi-mentet” (1931) och ”Tre menn forteller” (1935).
Gjessing, G u t o r m, norsk etnograf och
arkeolog (f. 1906), fil. dr 1934, konservator vid
Oslo univ:s Oldsaksamling 1940, prof, i etnografi
och chef för univ:s etnografiska museum 1947.
Bland G:s skrifter märkes det för diskussionen
om den nordiska djurornamentikens kronologi
väsentliga arbetet ”Studier i norsk
merovinger-tid” (1934). En stor del av G:s arbeten falla
inom hällristningsforskningen: ”Arktiske
helle-ristninger i Nord-Norge” (1932), ”Nordenfjelske
ristninger og malinger av den arktiske gruppe”
O93Ö)» ”östfolds jordbruksristninger” (1939) m.fl.
Av hans rika produktion kan i övrigt nämnas
”Yngre steinalder i Nord-Norge” (1942),
”Træn-funnene” (1943), ”Norges steinalder” (1945)
samt den mera populärt hållna ”Fångstfolk”
(1941). M.Pn.
Gjinoka’stra [giinå-], alban. Gjinokastèr, A
r-g y r o k a s t r o(n), huvudstad i prefekturen
Gji-nokastra (143,926 inv.) i s. Albanien, vid Dhrino
25 km från kusten; 10,836 inv. (1930), ung. 3/4
muhammedaner. Snustillverkning; ruiner av ett
vidsträckt citadell.
Gjoll, nord, myt., se Gjallarbron och Gjallarhorn.
Gjord, se Bukgjord.
Gjorslev, gods på s. Själland, nära kusten n.v.
om Stevns klint. Slottet, som är av kalksten, har
korsformig grundplan med torn över korsmitten
och flera välvda rum; det är uppfört i början av
1400-talet av biskop Peder Lodehat och det
förnämsta i Norden från den tiden. Under 1700—
1800-talen blev G:s gods genom släkterna
Linden-crone och Scavenius mycket förkovrat och i vissa
avseenden mönstergivande.
Gjukungar jämte n i f 1 u n g a r kallas i äldre
Eddan och Volsungasagan kung Gjukes och
Grim-hilds barn, sönerna Gunnar, Hogne och Guttorm
samt dottern Gudrun. Den senare blev g.m. Sigurd
Favnesbane och, sedan han dräpts, med
hunner-nas konung Atle och därefter med konung Jonakr.
Deras öden skildras, delvis avvikande, i den
forn-tyska dikten ”Nibelungenlied”*. Gunnar
motsvaras där av Gunther, Hogne av vasallen Hagen och
Gudrun av Kriemhilt. Den historiska motsvarig-
Gjinokastra.
Gjorslev.
heten till Gjuke är konung Gibica och till Gunnar
konung Gundahari, som i början av 400-talet
härskade i Rhenpfalz kring Worms. E.H.
Gjutareförbundet, se Fackförening, sp. 78.
Gjutasfalt användes som tätt beläggningsmaterial
för gator, vägar, broar, gårdsplan, golv etc. Den
framställes genom blandning av sand och
stenmaterial med minderhaltig asfalt, t.ex. asfaltmastix,
jämte tillsats av ren bitumen. Blandningen
upphettas i kokare till 1600 å 1800 under omröring
och pålägges i halvflytande tillstånd.
Sammanlagda bitumenhalten uppgår vid framställningen
av g. till 9 å 12 viktsprocent. Stenmaterial
(kornstorlek 2—12 mm) jämte sand och ev. stenmjöl
ingå med 50—60 °/o. Massan utlägges på ett fast
underlag, t.ex. cementbetong el. asfaltbetong, i ett
el. flera lager om 2—3 cm tjocklek, beroende på
trafikens art och mängd. Beläggningen användes
i stor omfattning, i sht på de större städernas
mest trafikerade gator såväl i Sverige som
utlandet. — Jfr Asfaltbeläggningar. [C.A.N.JA.Lg.
Gjuteri, -koks, -maskiner, -tackjärn, -teknik, se
Gjutning.
Gjut-fel, -flaska, -form, -grop, se Gjutning.
Gjuthud, det förorenade men relativt
beständiga, yttersta ytskiktet på gjutgods.
Gjutinstrument, boktr., den form, vari, ant. för
hand el. i maskin, boktryckstyper gjutas. Det
består av två halvor med typformen ingraverad
jämte en kanal för den smälta stilmetallens
införande, vilka vid gjutningen hållas hoppressade
men öppnas efter stilmetallens stelnande, varefter
typen uttages.
Gjutjärn, järn med hög kolhalt, som användes
för gjutning. Den kemiska sammansättningen
hos g. kan växla inom vida gränser men
avpassas alltid efter arten av det gods, som skall
gjutas, och de egenskaper, som krävas av
materialet. Med hänsyn till inverkan på järnets
egenskaper är kolet den viktigaste
beståndsdelen. Kolet kan förekomma dels kemiskt
bundet som järnkarbid (cementit, Fe3C), dels som
grafit i form av fjäll el. kulor inbäddade i
grundmassan (se fig.). I det förra fallet föreligger
vitt g. och i det senare grått. Beteckningen
grundar sig på utseendet av en färsk brottyta.
— 731 —
— 732 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
