Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJUTNING
Fig. 2. Gjutning med handskänk.
ugnen i en behållare av plåt med eldfast
infod-ring, en s.k. gjutskänk, i vilken det
förflyttas till gjutformarna. För smärre behov
användas små handskänkar (fig. 2), för större
kvantiteter har man en i travers e.d. hängande
skänk med mekanisk manövrering. Från skänken
hälles järnet i en jämn och oavbruten stråle ned
i gjutformen, varvid slagg och oxider på järnets
yta måste hindras att medfölja.
Gjutformarna, i vilka järnet gjutes, äro
utförda av metall el. en keramisk massa.
Metallformar, s.k. k o k i 11 e r*, utföras av gjutjärn,
stål el. koppar. De användas huvudsaki. vid
massproduktion av mindre invecklat gods.
Formar, bestående av både kokill och keramisk
massa, användas för framställning av s.k.
kokill-härdat gjutgods (se Gjutjärn). Vanligt
gråjärns-gjutgods framställes så gott som uteslutande i
keramiska formar, s.k. sandformar. Av
dessa finnas tre olika slag, näml, råsands-,
torrsands- och lersandsformar, vilka skilja sig från
varandra dels genom formsandens
egenskaper, dels i fråga om beredningssättet. Råsand
håller c:a 10% lera, torrsand c:a 20% och
lersand högre halt av lera (formlera). Leran
tjänar som bindemedel för kvartskornen, vilka
utgöra formsandens huvudbeståndsdel. Utom
kvarts och lera håller formsanden föroreningar
av växlande art och mängd. En god formsand
bör ej hålla kalksten, glimmer, fältspat m.m.,
vilka nedsätta eldfastheten. För att motverka
vidhäftning av formsanden vid järnet inblandas
stenkolspulver, varjämte formarna invändigt
be-strykas med träkolspulver, grafit, talk e.d.
Formningen sker alltid med fuktig sand. Formar av
torrsand och lersand torkas före användningen,
medan råsandsformar användas direkt utan
torkning. De billiga råsandsformarna användas för
all enklare gjutning, torrsandsformar till vissa
komplicerade och stora arbeten och
lersandsformar vid speciella arbeten. Formningen sker vanl.
efter en modell av det föremål, som skall
gjutas. Modellen utföres av torrt trä el. metall,
någon gång av gips, vax e.d. Skall endast en
avgjutning göras efter modellen, utföres denna
så enkel som möjligt. Vid ett flertal avgjutningar
kostar man på modellen mera för att underlätta
formningen. För masstillverkning användas med
fördel modeller av metall. Vid föremål av
invecklad form konstrueras dyl. modeller med
yttersta omsorg och förses med sinnrika mekaniska
anordningar, som medge enklast möjliga
form-ningsförfarande. Med hänsyn till gjutjärnets
krympning vid svalningen måste alla mått
hos modellen göras större, än de skola vara hos
det färdiga föremålet. Vid modelltillverkning
använder modellsnickaren därför av gammalt
en s.k. k r y m p a 1 n, vars mått äro 96/95 av
vanligt mått (även andra förhållandetal
finnas). Formningen sker i en ram, som
håller ihop sanden, en s.k. gjutflaska
(f o r m f 1 a s k a). En dyl. flaska är delad i
minst 2 el. så många delar, som erfordras, för
att den av lika många delar bestående modellen
skall kunna lösgöras (”dragas”) efter
formningen. Förfarandet vid formning efter tvådelad
modell i tvådelad flaska visas schematiskt i fig.
3. Den ena modellhalvan lägges i ena delen av
flaskan på ett plant bord, och sanden instampas
el. rammas kring modellen. Därefter vändes
det hela om, den andra modellhalvan och den
andra delen av flaskan påsättas, och sand
inrammas även i denna del. En öppning
iordning-ställes för järnets ihällning i formen (ingjut)
samt ev. ytterligare öppningar, i vilka järnet får
stiga upp vid g. (sjunkgjut) för att där hålla
sig flytande så länge som möjligt över sådana
delar av föremålet, där man eljest kan befara
håligheter vid stelningen. Därefter isärtages
formen, och modelldelarna dragas ur, varpå
formdelarna ånyo hopsättas och bilda den färdiga
gjutformen. För att formen skall vila stadigt
på underlaget samt underdelen av formen, som
utsättes för höga tryck av den smälta metallen,
skall understödjas likformigt, placeras den på
en plan sandbädd, den s.k. formbädden.
Vid torrsands- och lersandsformar torkas
formarna före g. i torkugn el. med en flyttbar
torkanordning. För att underlätta arbetet vid
framställning av stora föremål placeras
formarna vid g. i fördjupningar, gjutgropar,
i gjuterigolvet. Stora pjäser formas direkt i
gjutgropen (fig. 4). Vid g. av ihåliga föremål
insättes i formen en kärna av sand, som
bildar det avsedda hålrummet. Den härför
använda kärnsanden måste ha stor genomträng-
Fig. 3. Formning efter tvådelad modell i tvådelad flaska.
SU ii.
24 — Red. avsl. ”/s 49.
— 737 —
— 738 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
