Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjöres, Axel - Gjörwell, 1. Carl Christoffer (biblioteksman, förläggare) - Gjörwell, 2. Carl Christoffer (arkitekt) - Gjösteen, Ole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJÖRWELL
var han chef för Handelsdep., varefter han återgick
till chefskapet för Kommerskollegium. Sedan 1943
är han led. av F.k. och har dessutom anlitats för
ett stort antal utredningsuppdrag. G. har gjort
sig känd som en kunnig och skicklig ämbetsman
och har på de utsatta posterna som
folkhushåll-ningsminister under kriget och handelsminister
under valutakrisen förvärvat sig allmänt
förtroende. Han har i den ekonomiska politiken
företrätt en socialdemokratisk uppfattning med starka
inslag av ekonomisk liberalism. — G., som 1917
—19 studerade vid Cooperative College i
Manchester, har gjort sig känd som en ivrig förkämpe
föi- nordiskt och internationellt samarbete. Han
var 1927—38 och är sedan 1945 led. av
Internationella kooperativa alliansens styrelse. Sedan 1945
är han ordf, i svenska föreningen Norden.
Skrifter: ”Svensk kooperation före åttiotalet” (1919),
”Konsumentkooperationen i Sverige” (1925),
”Co-operation in Sweden” (1927; övers, till turk, och
hebr.), ”Robert Owen och kooperationens
uppkomst” (1932; övers, till fi.), ”De kristna
socialisterna i England” (1937), ”Rochdaleminnet”
(1944)- A.E.
Gjörwell. 1) Carl Christoffer G.,
biblio-teksman, tidskriftsutgivare, förläggare (1731—
i8ii), naturlig son av en officer Christoffer Feif,
adlad Ehrensparre, som
bekostade hans
uppfostran. Efter studier
i Äbo, Greifswald och
Lund samt en
utrikes-resa 1750—51, under
vilken G. blev
herrn-hutare, anställdes han
vid Kungl. bibi., där
han trots sitt nitiska
arbete blott steg till v.
bibliotekarie 1764 och
senare erhöll assessors
titel fick 1795
avsked med obetydlig
pension. Sin största
betydelse har G. som tidskr.-utg. och samvetsgrann
samlare av historiska urkunder. Han utgav efter
hand o. 65 tidskr. och historiska samlingsverk, bl.a.
”Bref om blandade ämnen” (1754), ”Den svenska
Mercurius” (1755—61, 63—65), Sveriges första
litteraturkritiska journal, vidare ”Stora och
namnkunniga menniskjors lefwernesbeskrifningar och
characterer” (1755—56), ”Det svenska bibliotheket”
(5 bd, 1757—61), ”Nya svenska bibliotheket” (2 bd,
1762—63), ”Förråd, el. Samling af historiska,
moraliska o.a. ämnen” (d. 1: st. 1—3, 1759—60), ”Swenska
magazinet” (1766—67), ”Kongl. bibliothekets
journal om lärda saker” (2 bd, 1767—68),
”Stats-jour-nal” (5 bd, 1768—69), ”Swenske anecdoter” (4 bd,
1768—69), ”Allmänna tidn.” (1770—73), ”Samlaren”
(9 bd, 1773—77), ”Den historiske och politiske
Mercurius” (7 bd, 1774—78), ”Almänna biblioteket” (6
bd, 1776—78), ”Upfostringssälskapets tidn.” (1781
—89), ”Svenska archivum” (2 bd, 1790—93),
”Bref-vexling” (6 bd, 1798—1810). Tillsammans utgöra
dessa verk ett helt bibi., en outtömlig guldgruva
för alla forskare, men svår att helt överblicka och
finna sig tillrätta i. Dessutom utgav och förläde
G. åtskilliga andra arbeten och drev handel med
utländska böcker men måste 1772 och 1787 göra
konkurs. Barnslig och godtrogen känslomänniska
dugde G. icke till affärsman. Det namn, han som
student tog sig (gör väl!), är karakteristiskt för
mannen. Tidigt vorden gubbaktig förblev han
trots alla motgångar glad och förnöjsam, lycklig
familjefader och särsk. i tidigare år en varm
anhängare av herrnhutiska brödraförsamlingen. Han
var en typisk representant för den
”upplysningstidens romantik”, som trivdes i den sekteristiska
miljön. Han frossade i svärmiska
vänskapsförbindelser och älskade den veka, idylliska naturen.
Den litteratur han främst sökte sprida, var den
han bäst förstod, den idylliska el. sentimentalt
borgerliga. Gessners herdeidyller hade ”de lärda
mödors patriark” (Thorilds berömda ord om G.)
förverkligat i sitt enkla hem på Djurgården. Han
vilar på Solna kyrkogård invid sin älskade
dotterson, C. J. L. Almqvist. — På Kungl. bibi,
förvaras G:s utförliga dagböcker och väldiga
korrespondens, ur vilken utdrag ha utgivits av O.
Lever-tin i ”Bibliotekarien C. C. G:s familjebref” (1900),
O. Sylwan i ”En stockholmskrönika” (1920) och
A. Munthe i ”Brev till Fredrik Sparre 1768—1795”
(1939). Medan G:s stil i hans tryckta skrifter är
torr och tråkig, äro dessa familjebrev lekfullt
humoristiska. — Litt.: O. Levertin, ”Från Gustaf
III:s dagar” (1896). C.V.J.
2) Carl Christoffer G., den föreg:s son,
arkitekt (1766—1837), utbildades under Desprez
samt i Rom i nyklassisk riktning och fick utföra
flera betydande arbeten i Stockholm, där han 1803
blev stadsarkitekt, samt i omgivningarna, vid
Karlberg flyglarna och vid Haga Drottningens
paviljong och Ekotemplet. Hans förnämsta verk är
Garnisonssjukhuset på Kungsholmen, uppfört i
lugn värdighet och goda proportioner (1834).
Betydande är också, från 1800-talets början,
akademihuset i Abo med sin ståtliga peristyl. Bland privata
slottsbyggnader märkas Sävstaholm och
Taxinge-Näsby. E.W.
Gjösteen, O le Georg, norsk politiker (1854—
1936), instrumentmakare vid Oslo univ:s fysiska
inst. 1875—1920, anlade 1878 Norges första
specialverkstad för tillverkning av fysikaliska
apparater. G. anslöt sig tidigt till arbetarrörelsen och
var 1892—93 arbetarpartiets ordf. Han hade ett
betydande inflytande på skolpolitiken och bidrog
C. C. Gjörwell: Garnisonssjukhuset i Stockholm,
uppfört 1817—34.
— 743 —
— 744 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
