Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjösteen, Ole - Gjövik - gkal - G-klav, violinklav - GKSS - Gl. - Gla - Glabella - Glabellus - Glaber - Glabratus - Glabrescens - Glace - Glacé - Glace au four - Glace Bay - Glacégarvning - Glacéhandskar - Glacéläderfabriken ab. - Glace parfait - Glacial - Glaciala bildningar - Glacialerosion - Glacialgeologi - Glacialis - Glaciallera - Glacialmärgel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLACIALMÄRGEL
kraftigt till att de tidigare privata högre skolorna
övertogos av det allmänna.
Gjövik, stad (sedan 1861) i Opland fylke, Norge,
vid Hunnsälvens utlopp i Mjösa; 5,635 inv. (1946).
Ändpunkt för Gjövikbanan (från Oslo), färja över
Mjösa till Hamar. Trä- och metallindustri.
gkal, fys., äldre förk. för kalori.
G-klav, v i o 1 i n k 1 a v, mus., den numera
vanligaste notklaven, som, stående på notplanets 2:a
linje (nedifrån räknat), innebär, att noten på
denna linje motsvarar tonen ettstrukna g. Själva
klav-tecknet har sedan 1200-talet utvecklats ur
bokstaven g. Jfr Fransk violinklav och Klav.
GKSS, förk. för Göteborgs kungl. segelsällskap.
GL, kem., fransk förk. för beryllium (glucinium).
Gla, sjöar i Värmland, se Stora Gla och övre
Gla.
GlabelFa, anat., den mest framskjutande punkten
på benvallen över näsroten. Jfr Huvudform.
GlabelFus, -a, -um (lat., dim. av glab’er, glatt),
artnamn på glatta el. nästan glatta växter.
Glab’er, glabra, glabrum (lat., glatt), ofta
förekommande artnamn på växter, mera sällan på djur,
med glatta delar el. organ.
Glabra’tus, -a, -um (lat., glatt), artnamn på glatta
växter.
Glabre’scens (lat., blivande glatt), ofta
förekommande artnamn på växter, som till en början äro
håriga men småningom bli glatta till följd av att
håren falla av.
Glace [glass] (fra., eg. is), se Glass.
Glacé (fra., av glacer [av glace, is], glanska,
glasera), glättad, glansig.
Glace au four [glass’ å fo’r] (fra.), se Glass.
Glace Bay [glei’s bei’], stad i prov. Nova Scotia
i Canada, på n.ö. kusten av Cape Breton Island;
25,049 inv. (1941). G. ligger i ett av prov:s
främsta koldistrikt och har jämte kolgruvor
plåtvalsverk, radiostation för transatlanttrafik samt god
hamn.
Glacégarvning, se Alungarvning.
Glacéhandskar, se Handskmakeri och
Alungarvning.
Glacéläderfabriken ab., Kävlinge, Malmöhus län,
grundat 1898, bereder får- och lammskinn för olika
ändamål. Årligt tillverkningsvärde 5 mkr.
Arbetarantal 240. Aktiekapital 1 mkr.
Glace parfait [glass’ parfä’] (fra.), se Glass.
Glacia’l (lat. glacia’lis, av glac’ies, is), is-,
istids-, från istiden.
Glaciala bildningar, geol., äro tillkomna genom
glaciärers och landisars verksamhet el. m.a.o.
under istidsförhållanden och till sin allmänna
karaktär bestämda härav. De tillhöra jordens till
åldern vitt skilda nedisningsperioder (de
prekambris-ka, den devoniska, permokarboniska och kvartära
m.fl.). F.n. uppkomma g. bl.a. inom de nedisade
arktiska och antarktiska trakterna. Uttrycket g.
åsyftar dock stundom blott dem från de kvartära
nedisningarna el. vad man kallat diluvial- el.
pleis-tocenbildningar. — G. utgöras dels av glaciala
erosionsföreteelser, dels och framför allt av
glaciala avlagringar, vartill materialet direkt el.
indirekt hämtats genom de glaciala
erosionsproces-serna. — I inskränkt bemärkelse omfatta de
glaciala avlagringarna blott vad som gemensamt kallas
moränavlagringar (äldre sv. benämning
är krosstensgrus), en osorterad och oskiktad, av
kantiga bergartsfragment och bergartsmjöl
bestående jordart, framkommen genom istäckets
framskridande över berggrunden (se Morän). Deras
systematisering sker efter olika indelningsgrunder,
näml, med hänsyn till den mer el. mindre grusiga
el. lerartade sammansättningen i de 2
huvudtyperna morängrus och moränlera, med hänsyn till
bild-ningssättet i ytmorän och bottenmorän (gammal
sv. benämning är pinnmo) och med hänsyn till
mer anmärkningsvärda topografiska
avlagringsformer i bl.a. drumlins el. radialmoräner,
ändmo-räner el. isrands-, recessions-, marginal-,
terminalmoräner och moränbacklandskap. — I
vidsträckt bemärkelse omfatta g. därjämte dels de
glaciala smältvattensälvarnas genom bearbetning
av moränen uppkomna strömskiktade och
sorterade avlagringar, det s.k. rullstensgruset el. de
glacifluviala avlagringarna (se
Gla-cifluviala bildningar), dels även det utanför isens
egentliga område i havens och sjöarnas
lugnvatten med smältvattenmassorna samtidigt utförda
och sedimenterade finare, ej strömskiktade
slammet, den s.k. glaciala el. varviga leran,
ishavsleran (se Varvig lera) och finsanden,
ishavs-sand, gl acial sand. De glacifluviala
avlagringarna äga karaktär av proximala
isälvsbildning-ar, d.v.s. avsatta intill el. i närheten av isranden,
det finare slammet av distala lugnvattenssediment,
d.v.s. avlagrade längre bort från och utanför
isranden. — På samma sätt omfatta de glaciala
erosionsföreteelserna i inskränkt
bemärkelse isens direkta erosionsverkningar på
underlaget (berggrunden), ss. rundhällar och räfflor,
glaciärnischer, klippbäcken, överfördjupningar,
trågformade dalar m.m. I vidsträckt bemärkelse
tillkommer den fluviala erosionen från istäckets
smältvattensälvar, den s.k. glacifluviala
erosionen, i form av dalfåror, strömterrasser,
vissa frispolningsfenomen och jättegrytor samt
andra ursvarvningar. — Till g. anknyta sig i viss
mån även dels issjöbildningarna med sina
ero-sions- och ackumulationsföreteelser, dels även
vissa s.k. periglaciala flygsandsbildningar. Från
de väsentligen genom kemiska vittringsprocesser
under mer varma, s.k. plioterma perioder
uppkomna avlagringarna (mest olika slags sediment)
skilja sig de under glaciala (el. mindre varma),
mioterma, förhållanden bildade både beträffande
sammansättning och yttre gestaltning.
Topografiskt verka de sålunda i stor utsträckning
tillskärpande och ej utjämnande på reliefen. Till
sammansättningen kunna de i stort betraktas som
kemiskt föga sönderdelade, osorterade el.
sorterade mekaniska krossprodukter av den berggrund,
varur de framgått. G.Fn.
Glacialerosion, geogr., geol., se Erosion, sp. 922 ff.
Glacialgeologi, den gren av geologien, som
behandlar landisar och deras avlagringar.
Glacia’lis, -e (lat., se Glacial), ofta använt
artnamn på djur och växter, som leva i kalla
områden, särsk. i omedelbar närhet av glaciärer.
Glaciallera, se Varvig lera.
Glacialmärgel, en i allm. kalkrik jordart av
gla-cialt ursprung. Alltefter sin karaktär av morän,
rullstengrus el. glaciallera kan den benämnas mo-
— 745 —
— 746 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
