Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladkov, Fjodor Vasiljevitj - Glador - Gladsax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLADOR
Gladan, Milvus milvus.
och trots en stundtals grov realism förkunnar
han i högstämda ordalag en ”maskinernas
romantik”. Genom sitt användande av
slanguttryck och talspråksformer blev G. i viss mån
en förnyare av det ryska litterära språket. I
romanen ”Energi” (flera delar, 1933—39) anslöt
sig G., ehuru med mindre framgång, till raden
av femårsplanernas skildrare. Under 2:a
världskriget var G. tidningskorrespondent vid
krigsindustrierna i Ural, som han skildrade i romanen
”Kljatva” (1944; sv. övers. ”Eden. Fräsaren
Ni-kolaj Sjaronovs anteckningar”, 1945), en i
jämförelse med ”Cement” lugn och koncentrerad bok,
vilken dock i hög grad bär prägeln av
beredskaps-litteratur. Med patriotiskt patos beskrives den
stormande arbetsglädjen hos människorna i
krigsindustrien, som på sin front kämpade mot folkets
fiender, tyskarna. G:s svaghet är en föga
nyanserad människoteckning, som stundom verkar
något naiv. En utmärkt novell av G. finns i norsk
övers, i antologien ”Polypen” (1932). S.G.L.
Glador (besl. med glida), Milvinae, underfam.
av fam. hökartade rovfåglar. G. äro av
me-delstoirlek med smärt kroppsform och
jämförelsevis liten, starkt nedböjd och med en
lång hake försedd näbb. Fotterna ha svaga
tår men skarpa och långa klor. Vingarna äro
långa och 4:0 handpennan längst, stjärten lång och
djupt kluven. På huvudet äro fjädrarna långa och
spetsiga som hos örnarna. G. förekomma i Gamla
världen och Australien. Underfam. räknar 9 arter,
av vilka endast Milvus milvus, gladan, tillhör
Sveriges fauna; den utgör en av våra ståtligaste
rov
fåglar med en vingbredd av 140—150 cm. Den är
brun med ljusare fjäderkanter på ryggen och
längs-gående svartbruna fläckar på undersidan.
Handpennorna äro svartaktiga och stjärten brunröd med
mörka tvärband. Den finnes visserligen i hela
Europa men tillhör eg. dess mellersta delar. I
Sveriges s. delar var den förr allmän men har numera
på gr. av häftig förföljelse blivit mycket sällsynt,
varför den också helt fridlysts. Den lever av
fåglar, smärre däggdjur, grodor och fisk samt är en
ganska glupsk rovfågel, som t.o.m. angriper så
stora fåglar som änder. Sitt bo bygger den i
någon skog och lägger det inne i trädens kronor. De
vanligen 3 äggen äro grönaktigt vitgrå med
mörkbruna fläckar och streck. Den är flyttfågel. — I
ö., mell. och s. delarna av Europa, i s.v. Asien och
i n.v. Afrika uppträder M. migräns, bruna
gladan, som är mindre och mörkare till färgen
än föreg. Den har under 1900-talet vid flera
tillfällen observerats i s. Sverige och en gång
häckat i Skåne. I större delen av Afrika
förekommer den närbesläktade M. aegyp’ticus,
egyptiska gladan el. paradisgladan. —
Ett g. närstående släkte är Ela’nus, som
förekommer i alla världsdelar utom i Europa. I Afrika
finnes E. caerul’eus, svartvingade gladan,
som har pannan och kroppens undersida vita,
skulderfjädrarna och vingtäckarna svarta samt
armpennorna askgrå. H.W.
Gladsax, socken i Järrestads hd i Skåne,
Kristianstads län, och församling i Gladsax och Ö.
Tommarps pastorat i Albo och Järrestads
kontrakt av Lunds * stift, närmast v. och n.v. om
Simrishamn; 25,44 km2, därav 25,40 land; 1,170 inv.
(1949). S. delen är bördig slätt, norrut
förekommer något kuperad skogsmark och kala hällar
av kambrisk sandsten. Åkern utgör 59 % av
landarealen, skogsmarken io°/o. Vid kusten ligger
municipalsamhället Baskemölla*; av Gröstorps
villasamhälle ligger större delen inom Järrestad.
Egendomar: Gladsax gård och Ängagården
(Statens). Den medeltida, befästa gården Gladsax
testamenterades 1398 till ett blivande nunnekloster
av dominikanorden. Stiftelsen överflyttades
emellertid redan 1403 till Gavnö på Själland, varvid
drottning Margareta förvärvade gården, som till
1621 förblev danskt kronogods. Det tillhörde
Bornholms vederlagsgods och styckades efter
övergången till svenska kronan 1660. Bland
fornlämningar märkas gånggrifter, av vilka en med
hällristning på takstenen, samt högar. Av den
romanska 1100-talskyrkan kvarstår långhuset.
Det kraftiga tornet tillkom mot medeltidens slut,
möjl. samtidigt med valven; kor och korsarmar
äro från 1857, trappgavlar från 1883. Skeppets
valv ha målningar från 1400-talet av den s.k.
Vittskövlemästaren (delvis i form av kopior). —
Namnet utgör en sms. med det i ortnamn ej
ovanliga sax, här i bet. höjd el. klippa (se
E. Hellquist, ”Svensk etymologisk ordbok”, 2
uppl. 1935—39, sid. 890). Förra leden kan vara
ordet glad, solnedgång, i vilket fall platsen skulle
ha namn efter någon höjd, bakom vilken solen
ses sjunka (jfr Gladhammar), men torde snarare
vara adj. glad i en bet. ”glänsande”, ”glittrande”,
åsyftande förekomsten av ljus kambrisk
sandsten, som går i dagen på ett par områden inom
— 763 —
— 764 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
