Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaukom, grön starr - Glaukonit - Glaukos - Glaux - Glav - Glava - Glaven, glav, gläven - Glavsfjorden - Glaymore - Glazunov, Alexander Konstantinovitj - Gleason, Henry - Gleb - Gleba - Glebae adscriptus - Glebov, Igor - Glechoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAUKONIT
utgångspunkt (Bjerrums skotom). — Lämnas ett
glaukomsjukt öga utan behandling, blir det förr
el. senare blint. Genom operation el.
ögondroppar kan sjukdomen hindras i sin vidare utveckling,
men de en gång förstörda delarna av synfältet
kunna ej återställas. Äran av att ha uppfunnit en
operation (i r i d e k t o m i*) mot g. tillkommer den
tyske ögonläkaren v. G r a e f e.
Operationsmetoderna äro numera många. Genom medikamentös
behandling kan man uppskjuta el. helt undvika
operation. Den består i indrypning i ögat av
pupill-förträngande medel (miotica), som nedsätta
trycket i ögat. Av dessa medel användas mest
pilo-karpin, fysostigmin och eserin. G. förekommer
även hos barn och är ej sällsynt som komplikation
till andra ögonsjukdomar (sekundärglaukom). Jfr
Hydroftalmus. Mi H.
Glaukonft (av grek, glaukos’, blå-, grönaktig),
miner., vattenhaltigt kalium-järnsilikat, KFe(SiO2)2,
med en varierande halt av magnesium, kalcium och
aluminium. G. förekommer i fossila och recenta
marina sediment som täta el. jordiga aggregat,
ofta som små rundade el. oregelbundna korn.
Färgen är grön. G. förekommer i Sverige särsk.
rikligt i underkambriums övre del, i ordoviciums
undre del samt i vissa kritbergarter.
Glaukos [-äu’-] (av grek, glaukos’, blågrå), grek,
myt., havsgud, framför allt lokaliserad till Beotien
och Eubea, dyrkades särsk. som fiskarnas och
sjömännens gud. Enl. en sägen var han urspr.
en fiskare, som efter att ha förtärt en trollört
störtade sig i vågorna och därefter upptogs som
havsgud. Namnet G. förekommer också i andra
mytologiska sammanhang. Enl. en myt var
sålunda G. en son till den kretiske sagokungen
Minos, vilken som barn omkom i ett stort
för-rådskärl men på underbart sätt väcktes till liv
igen. Myterna om G. torde vara av förgrekiskt
ursprung. — Litt.: A. W. Persson, ”The religion
of Greece in prehistoric times” (1942). K.H.
Glaux [-au-], växtsläkte, se Strandkrypa.
Glav, krigsv., se Glaven.
Glava, socken i Gillbergs hd i Värmland och
pastorat i Gillbergs kontrakt av Karlstads stift,
på v. sidan av Glafsfjorden och kring St. Gla;
303,33 km2, därav 229,43 land; 2,529 inv. (1948).
Närmast Glafsfjorden är tättbefolkad bygd, f.ö.
höglänta och starkt kuperade skogstrakter med
småsjöar och mossar. Delvis inom G. ligga övre
Gla och Älgsjön. Högsta punkten är
Råtaka-höjden (312 m) på s. gränsen. Åkern utgör
7 °/o av landarealen, skogsmarken 80 °/o. Vid
Glafsfjorden ligger bruksegendomen
Hillrings-berg*, vid Glasälven Hillringsbergs, Fors’, Haga,
Brandströmmens och Knapstadsflagans kraftverk. I
I det förutv. industrisamhället Glava
glasbruk (343 inv. 1946) vid St. Gla fanns 1859
—1939 ett stort fönsterglasbruk. Björkåsens
arbets- och vårdhem för sinnesslöa gossar
tillhör landstinget. Provinsialläkare. Tre numera ’
nedlagda järnbruk ha drivits i G., Glasfors
(privilegierat 1692), Hillringsberg (1806) och
Le-nungshammar (1823). Takskiffer har brutits
sedan slutet av 1700-talet och särsk. kring
1800-ta-lets mitt; även någon kopparmalm har utvunnits,
senast 1916—18. I närheten av Glafsfjorden
finnas några skadade stenåldershällkistor samt
åtskilliga brons- och järnåldersrösen, därav ett
mycket stort vid Lövåsudden. Den nuv. rymliga
kyrkan av sten byggdes 1735—37 och prydes av
takmålningar från 1753 av H. G. Schüffner.
Minnen från en äldre kyrka äro en
sandstens-dopfunt och en ädelt skuren madonna i ek, båda
från 1200-talet. Altaruppsatsen är från 1693 och
den rikt snidade predikstolen från 1738. Kyrkan
restaurerades 1930. — Namnet är ett ursprungligt
Gladhavall, -våll, vari förra leden är gen. av
ett sjönamn ’Gladhi (numera Glafsfjorden*), en
substantivering av adj. glad i bet. glänsande,
klar. Senare leden är fsv. vall, våll, gräsmark.
I förbindelsen Glaval socken har l + s givit ett
slags syVljud, senare omtytt till J. Se
”Ortnamnen i Värmlands län”, 4, 1922, sid. 10, 48, 66.
Namnet skrevs 1540 Gladwåll. — Litt.: ”G. sn i
forntid och nutid”, utg. av G. hembygdsfören.
(1936). P.;Er.
Glaven, glav, gläven (ty. Glefe, av lat.
glad’ius*). 1) G. betecknar i Sverige på 1500-talet
lans, spjut, stöt- el. huggvapen över huvud. G. var
ett vid bröllopsceremonier på 1500—1600-talen
använt spjut, som, efter att ha vidrörts av vittnena
vid utfästandet av morgongåvan, utkastades bland
folket. I övriga Europa var g. ett stångvapen
bestående av en bred knivformig klinga, fästad på
en stång. G. var på 1400—1500-talen ett allmänt
fotfolksvapen. Som ett rikt utstyrt drabantvapen
brukades g. på 1500-talet vid alla italienska hov;
särsk. praktfulla voro de venetianska. G.JP.F.
2) Minsta enheten i senmedeltidens riddarhär,
se Lans 2).
Glavsfjorden, se Glafsfjorden.
Glaymore [gléi’må], vapentekn., se Claymore.
Glazunov [gføzo’naf], Alexander K o
n-s t a n t i n o v i t j, rysk tonsättare (1865—1936),
studerade komposition för Rimskij-Korsakov, skrev
16-årig sin första symfoni, blev 1899 prof, i
instrumentering vid Petersburgs konservatorium. G. har
bl.a. tonsatt 8 symfonier, 5 sviter, 6 uvertyrer,
serenader, fantasier samt kammarmusik, sånger och
baletter. Hans rikt flödande uppfinningsförmåga
är mindre starkt nationellt färgad än den ryska
tonsättargenerations, som han tillhör.
Gleason [gli’sn], Henry Allan, amerikansk
botanist (f. 1882), associate prof, vid Univ. of
Michigan, Ann Arbor, 1916, assistant dir. vid
New York Botanical Garden 1920. G. har utg.
systematiska arbeten över sydamerikanska
kärlväxter, ”Plants of Michigan” (1918), ”Species and
area” (i ”Ecology”, 6, 1925) m.fl. inlägg i den
ekologiska diskussionen och ”Plant ecology of
Porto Rico” (2 bd, i ”Scientific Survey of Porto
Rico and the Virgin Islands”, 7, 1927; tills, med
M. T. Cook) samt jämte E. H. Fulling 1935
grundat tidskr. ”Botanical Review”. A.Hr.
Gleb, rysk furste, se Boris och Gleb.
Gleba, bot., se Buksvampar.
Glebae adscri’ptus (lat., skriven vid torvan),
alltsedan senantik tid beteckning för halvfria
jordbrukare (colo’ni), vilka icke utan godsherrens tillstånd
fingo avflytta från godset. Jfr Livegenskap.
Glebov [gliäTaf], Igor, pseud. för tonsättaren
B. V. Asafjev.
Glecho’ma [-k-], släkte av fam. läppblommiga
växter med 6 arter, nedliggande el. krypande örter,
— 815 —
— 816 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
