Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Gluck, Christoph Williband - Glukonsyra - Glukoresiner - Glukos - Glukosamin - Glukosider - Glukotannoider - Glumaceus - Glumiflorae - Glumslöv - Gluntarna - Glutaminsyra, aminoglutarsyra - Glutation - Gluteliner - Gluten - Glutenfoder - Glutenskikt, aleuronskikt - Glutin - Glutinosus - Glutol - Gluttsnäppa - Glycera - Glyceria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLYCERIA
grund, som G. ytterligare försökte lyckan med
sina operareformer just på gallisk jord. 1774 for
han till Paris, där hans ”Iphigénie en Aulide”
uppfördes, senare även bearbetningar av ”Orfeo” och
”Alceste”. Emellertid splittrades parispubliken i
två partier, av vilka det ena förklarade sig för den
gammaldags italienska operan, det andra för G:s
reformoperor; i striden mellan ”gluckisterna” och
”piccinisterna” (efter italienaren Piccini, som
ställdes upp mot den österrikiske mästaren) deltogo
tidens förnämsta skönandar. Medan G. med
operan ”Armide” gjorde mindre lycka, slog han med
sin nästa komposition, den gripande sköna
”Iphigénie en Tauride” (1779), piccinisterna till marken
och hade därmed helt besegrat den italienska
modesmaken. Jämte över 100 operor, sångspel och
baletter skrev G. en rad fängslande symfonier,
triosonater, oden (Klopstock) och enstaka körverk.
— G:s operor ha utgivits av Mlle Pelletan och i
”Denkmäler der Tonkunst in Oesterreich”. — Litt.:
Neue G.-Gesellschaft utger en G.-årsbok; A. B.
Marx, ”G. und die Oper” (2 bd, 1862); C. H. Bitter,
”Die Reform der Oper durch G. ...” (1884); J.
Tiersot, ”G.” (1909); H. J. Moser, ”G.” (1940);
R. Gerber, ”G.” (1942). E.A.
Glukonsyra
å’n-J, CH2OH(CHOH)4COOH, [-bildas vid försiktig oxidation av glykos medelst
klor-el. bromvatten. Den finnes i 3 isomera former.
Oxideras lätt till sockersyra, HOCO(CHOH)4
COOH.
Glukoresi’ner, kem., se Hartser.
Glukos [-å’s] (av grek, glykys’, söt), glykos,
se Druvsocker.
Glukosamin, kem., se Glykosamin.
Glukosi’der, kem., se Glykosider.
Glukotannoi’der, kem., se Glykotannoider.
Gluma’ceus, -a, -um (lat., av gluma, skal, agn),
artnamn på svampar, som leva på gräsens agnar.
Glumiflo’rae el. Gramina’les, växtordn. med
endast 1 fam., Gramin’eae (gräs). Till G. räknades
förr även halvgräsen, numera förda till en
särskild ordn. Cypera’les.
Glumslöv, socken i Rönnebergs hd i Malmöhus
län och församling i Kvistofta och Glumslövs
pastorat i Rönnebergs kontrakt av Lunds stift,
vid Öresund n. om Landskrona; 10,48 km2, därav
10,42 land; 973 inv. (1948). G. tillhör den
skoglösa slättbygden med åkern utgörande 92 % av
landarealen. Glumslövs backar, uppbyggda av
grus och lera, nå 101 m ö.h. Handelsorten
Glumslövs kyrkby har 234 inv. (1946).
Västerut vid Sundet ligger fiskläget Ålabodarna
(213 inv.) med 30 yrkes- och 10 binäringsfiskare
(fångstens totalvärde 155,256 kr 1945); hamnen
har 305 m kaj vid 1,5—2,5 m djup. Tullstation.
Egendom: örenäs*. Av tegelbruken tillhör det
största Glumslövs tegelbruks ab., bildat 1930
(aktiekapital 0,5 mkr, 50 arb.). N. om Ålabodarna
finnas skanslämningar; flera gravhögar. Kyrkans
äldsta delar av sandsten torde förskriva sig från
noo-talets slut; skeppet tillbyggdes 1872 åt ö.,
samtidigt som nytt kor tillkom. Valv från 1400*
talet. Den snidade ekdopfunten är från 1600-talets
början, altaruppsatsen i huvudsak från dess slut.
Kyrkan restaurerades senast 1942. — Namnet,
som urspr. tillkommit kyrkbyn, innehåller gen. av
mansnamnet Glum samt lev, löv, arvegods (se
A. Falkman, ”Ortnamnen i Skåne”, 1877, sid. 129).
Det skrevs 1455 af Glumsløff. P.;Er.
Gluntarna, en samling duetter för baryton och
bas av G. Wennerberg*.
Glutami’nsyra, aminoglutarsyra, är en i
äggviteämnen förekommande tvåbasisk aminosyra,
HOOC • (CH2)2 • CH(NH2) • COOH. G. synes till
största delen förefinnas i form av syreamiden
g 1 u t a m i n. Närbesläktad med g. är oxi-g., som
bl.a. ingår i äggviteämnet kasein.
Glutatio’n, kem., se Cystein.
Gluteli’ner, enkla äggviteämnen*, t.ex. glutenin
i vete.
Gluten (lat., lim), de i vatten olösliga
äggviteämnen, som förekomma i vete- och rågmjöl.
Huvudbeståndsdelarna äro de två äggviteämnena
gliadin och glutenin. G. erhålles, om mjöl knådas
med vatten, varvid vattenlösliga ämnen och
stärkelse avlägsnas. G. är en grå, elastisk massa, som
anses ha en stor betydelse för mjölets
baknings-förmåga (se d.o. och Bakning). G. erhålles som
biprodukt vid framställning av vetestärkelse och
användes vid tillverkning av makaroner samt ett
slags bröd, g.-bröd. Wk.
Glutenfoder, fodermedel, som erhålles som
biprodukt vid stärkelsefabrikation av vete el. majs.
Färgen är gul och smaken ofta något syrlig. Av
vetegluten åtgår 1,0 kg samt av majsgluten 0,9 kg
pr foderenhet. Halten smältbar äggvita är 19—26
°/o, fetthalten 2—3 °/o. I handeln har förekommit g.
av amerikansk, engelsk och tysk tillverkning.
Fodervärdet har varit ung. lika, även om
sammansättningen varit något skiftande. G. har endast i
v. Sverige kommit till någon större användning,
huvudsaki. till mjölkkor. Det har härvid en
gynnsam inverkan på
mjölkmängden, medan
däremot fetthalten ofta
sjunker något. Till svin
och höns användes g.
stundom som
äggvite-rikt tillskottsfoder. Eo.
Glutenskikt,
aleu-r o n s k i k t, bot., se
Aleuron.
Gluti’n, kem., se Lim.
Glutino’sus, -a, -um
(lat., klibbig), ofta
använt artnamn på växter
med klibbiga blad o.s.v.
Glutol [-å’l]
framstäl-les genom inverkan av
formaldehyd på lim.
Har använts som
strö-pulver vid
sårbehandling.
Gluttsnäppa, fågelart
av snäppsläktet*.
Glyc’era, masksläkte
av fam. GlycePidae*.
GlyceFia, släkte av
fam. gräs med 15,
övervägande i Nordamerika
inhemska, i vatten el. på
fuktiga ställen växande
bredbladiga arter med
stor, utbredd el. hopdra-
Glyceria maxima.
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
