Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glyndebourne Opera - Glyoxalin - Glyoxylsyra - Glyptalhartser - Glyptik - Glyptodonter, glyptodontider - Glyptografi - Glyptotek - Glyskolja - Gläser, Franz Joseph - Gläven - Glöckel, Otto - Glödande järn - Glödande kol - Glödelektricitet - Glödelektroner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖDELEKTRONER
1938 och 1939 spelades även Verdis ”Macbeth”
och Donizettis ”Don Pasquale”. Efter 2:a
världskriget återupptogs verksamheten (1946) med
urpremiären av Benjamin Brittens ”The Rape of
Lucretia”, som 1947 följdes av uruppförandet av
Brittens ”Albert Herring”. 1947 och 1948 deltog
G. i festspelen i Edinburgh. G.Hsm.
Glyoxali’n, kem., se Imidazol.
Glyoxy’lsyra, CH(OH)2COOH, framställes genom
oxidation av glykol, glykolsyra el. alkohol. G.
visar både karbonsyre- och aldehydreaktioner. Då
g. alltid binder en molekyl vatten, kan den
uppfattas som aldehydhydrat, CHCOOH. G.
finnes i omogna frukter.
Glypta’lhartser, kem., se Konstmassor.
Glypti’k (av grek, glyfein, urholka, gravera),
konsten att skära och gravera i hårt material,
särsk. sten, ädelsten el. halvädelsten. Jfr Gem.
Vetenskapen om g. kallas glyptografi.
Glyptodonter [-ån’-] (till grek, glyptos’,
inskuren, och hodu’s, tand), glyptodontider,
Glyptodon’tidae, en utdöd fam. av ordn. Xenar’thra,
närmast besläktad med bältdjuren. G. utvecklade
sig i s. Amerika under oligocen och nådde sin
största formrikedom med pleistocen, under vilken
period de också dogo ut. Kroppens ryggsida var
täckt med ett starkt pansar av hudförbeningar, som
hos de primitivare formerna innehöll 3 rörliga
ringar, vilka dock hos de senare, mera
specialiserade formerna helt sammansmälte, så att
ryggskölden blev lika orörlig som hos sköldpaddorna.
I ryggskölden ingick liksom hos sistn. djur även
ett antal ryggkotor. Huvudet var täckt av en
bensköld och svansen omgiven av ringformiga
hudförbeningar. Hos vissa arter (Doedicu’rus) var den
i spetsen klubblikt förtjockad och försedd med
bentaggar. G., som levde av växtföda, voro urspr.
små el. medelstora former, men under pleistocen
uppnådde de verklig jättestorlek. Den största
(Doedicurus) nådde en längd av 4 m, och
Panoch’-tus var av en noshörnings storlek. Släktet
Glyp’to-don, som givit fam. sitt namn, nådde endast 2 m
längd. Någon närmare släktskap föreligger icke
mellan g. och nu levande bältdjur. Dessa båda
fam. tyckas näml, redan under oligocen ha skilt
sig från varandra och sedan utvecklat sig i olika
riktningar. H.W.
Glyptografi’, se Glyptik.
Glyptote’k (till grek, glyptos’, skulpterad, och
theke, förvaringsrum), förvaringsrum för en
samling bildhuggararbeten, skulpturmuseum. I
nyare tid upprättades ett g. först av konung Ludvig
I av Bayern 1816 (se München), rikt särsk. på
grekiska arbeten. I Skandinavien har namnet
upptagits för dess största antiksamling, Ny Carlsberg
Glyptotek* i Köpenhamn.
Glyskolja, art av torsksläktet*.
Gläser, Franz Joseph, österrikisk-dansk
tonsättare (1798—1861), elev vid konservatoriet i
Prag, dirigent vid förstadsteatrar i Wien, 1830
kapellmästare vid Königsstädter-teatern i Berlin
(för vilken han skrev sin mest bekanta opera ”Des
Adlers Horst”, 1832) och 1842 vid Det kongelige
Teater i Köpenhamn samt dessutom dirigent i
Musikföreningen där. G:s bästa danska verk är
”Bryl-lupet ved Comosöen” (H. C. Andersen), 1849. Av
Glyptodonterna Doedicurus clavicaudatus (t.v.) och
Glyptodon clavipes. Rekonstruktionsteckning av
B. Horsfall.
sonen Joseph G. (1835—91) sjungas ännu en
rad romanser i Danmark, liksom hans musik till
baletten ”Fjernt fra Danmark” fortfarande
användes. E.A.
Gläven, se Glaven.
Glöckel, Otto, österrikisk skolpolitiker (1874
—1935), folkskollärarexamen 1893, led. av
Reichs-rat 1907—18 och av Nationalrat 1918—34,
under-statssekr. för undervisningsfrågor 1919—20,
president för Wiens skolråd 1920—34. Tills, med V.
Fadrus och H. Fischl gjorde G. en stor insats
för att reformera alla grenar av det österrikiska
undervisningsväsendet. I Wien lyckades G.
framtvinga stora anslag för pedagogiska ändamål.
Han grundade 1922 Wiens pedagogiska inst. och
Pädagogische Centralbücherei. G. har bl.a. utg.
”Die österreichische Schulreform” (1923) och
”Entwicklung des Wiener Schulwesens seit dem
Jahre 1919” (1827). E.Bng.
Glödande järn, tidigare använt inom kirurgien,
har numera ersatts av ett flertal andra metoder.
Ang. glödande metalls kirurgiska användning se
Galvanokaustik.
Glödande kol, i uttr. som samla g. på någons
huvud, löna ont med gott, komma någon att
blygas över sitt tidigare handlingssätt, efter Bibeln,
Ords. 25:22 och Rom. 12:20.
Glödelektricitet, elektrisk laddning, som
uppkommer genom en termisk elektronemission.
Upphettas en metall, t.ex. en metalltråd, till
glödgning, kunna de fria elektronerna i metallen
diffundera ut från metallen
(glödelektro-n e r). Inneslutes glödtråden i ett rör tills, med en
annan elektrod och lägges en elektrisk
spänning mellan denna senare (positiv elektrod) och
glödtråden (negativ elektrod), flyter en elektrisk
ström genom kretsen, förmedlad av elektronerna.
Mättningsströmstyrkan I bestämmes av O. W.
_ b
Richardsons formel I = a^T-e f där T är
glödtrådens absoluta temp. samt a och b äro
konstanter {e = basen i det naturliga
logaritmis-ka systemet). Formeln kan härledas teoretiskt,
och konstanterna kunna beräknas.
Elektronemissionen är ej fullständigt konstant vid en bestämd
temp. utan underkastad oregelbundna variationer
(schroteffekt*). Re.
Glödelektroner, se Glödelektricitet.
- 853 -
— 854 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
