Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOBI
Sand och växtlighet vid en förgrening av Etsingol i
Gobi. Se även bild 3 å pl. vid Dyner.
Den upprinner i Nan-shan och mynnar i de
relativt stora ökensjöarna Gashun-nor och Socho-nor.
De flesta andra av randbergens floder sina hastigt
ut, när de intränga i öknen. Stundom finner man
inne i öknen gamla, djupt nedskurna flodfåror,
vilkas torra bädd kan följas till ett av forna
strandlinjer omkransat bäcken, visande, att i
kvartär tid stora förändringar i bäckenets
vattentillgång inträffat. Vid de stundom inträffande
skyfallen förvandlas dessa flodfåror till brusande
älvar; i ändbäckenen och i depressioner på slätten
bildas ofta vidsträckta sjöar, som hastigt åter
försvinna, kvarlämnande det ljusa slamm floden
fört med sig. Dyl. playa sediment ha betydande
utbredning.
G:s randområden äro emellertid relativt väl
bevattnade och ofta rikligt gräsbevuxna; denna
vegetation avtar och försvinner inåt den centrala
öknen, men även där finner man flerstädes inom
ö. G. goda betesmarker. De vidsträcktaste, mest
sterila ökenområdena utbreda sig i v. En stor
del därav utgöres av enformig slätt, vars yta
är beströdd med ett mörkt, av ”ökenfernissa”
glänsande, grovt, makadamliknande grus och där
endast någon enstaka ökenväxt kan finna
tillräcklig näring. Flerstädes höja sig ur slätten
kullar och ryggar, stundom helt höljda av genom
insolationen bildad detritus, stundom med bisarra
genomvittrade klippartier, ruiner av bergstråk,
som under den långa utvecklingen under
kontinentala förhållanden nästan hunnit utplånas.
Sandöknarnas utbredning synes nära
sammanhänga med utbredningen av den s.k.
gobigrup-pens sediment, i det sanden till stor del torde
härröra från dessa relativt lättvittrade bergarter.
En icke ringa del stammar emellertid från gamla,
kvartära floddeltan och fornsjöstränder. Ett av
de största sandhaven utbreder sig mellan Etsingol
och Khara-narin-ulas bergsbåge. Längs dess
skarpt markerade nordrand går den stora s.
karavanvägen mellan Pao-tou och Hami. Sandens
utbredning inom andra delar av G. är föga känd.
G. kan blott delvis betecknas som öken.
Största arealen utgöres näml, av stäpp och halvöken.
I s. och v. delen är klimatet torrast och
vegetationen fattigast, ö. delen står under inflytande
av monsunregn och uppvisar på sina håll en
rik gräs- och örtflora, erinrande om den
amerikanska präriens. Ej ens de stora flygsands-
områdena bruka helt sakna vegetation.
Sanddynerna uppvisa åtskilliga för ökenliv starkt
specialiserade arter, t.ex. Timou’ria villo’sa, ett
ståtligt gräs med meterlånga jordstammar,
mollväxterna Halox’ylon Ammoden’dron,
saxaul-trädet, som blir upp till 6 m högt och som
t.o.m. kan bilda skog ute i öknen, och
Agrio-phylVum go’bicum, s u 1 c h i r, kallad ”öknens
välsignelse”, som har näringsrika frön, vilka av
mongolerna rostas och malas till mjöl.
Karaktärsväxter för stäppen äro bl.a. Stipa splendens,
A’llium, Astrag’alus och Artemi’sia. På salthaltig
mark växa talrika halofyter, t.ex. mollväxterna
Kalid’ium gracile, kamelens favoritföda,
Haloge’-ton, SalicoPnia, Sal’sola och Suaè’da samt av fam.
Zygophylla’ceae Nitra’ria Schobe’ri, som har ätliga
frukter, PPganum och ZygophylVum. I den ö.
prärielika delen förekomma många av våra
prydnadsväxter vilda, t.ex. HemerocaWis min’or, Li’lium
tenuifol’ium, Iris och Paeo’nia lactiflo’ra.
G:s äldre berggrund utgöres av en komplex
av sedimentära och eruptiva bergarter av arkeisk
till jurassisk ålder, vilka alla äro kraftigt veckade.
De äldre leden av denna komplex utgöras av
gnejser och kristallina skiffrar; de yngre
paleo-zoiska sedimenten äro i regel mindre kraftigt
metamorfoserade; de ha huvudsaki. karaktären
av gråvackor, sandstenar, skiffrar och kalkstenar,
avlagrade i den breda geosynklinalzon, ur vilken
den här nu nästan utplånade fortsättningen av
Tien-shans och Altais variskiska
bergskedjesy-stem bildades. Stora områden, i sht inom inre
Mongoliet, upptas av grov senpaleozoisk granit,
tillhörande denna orogenes. I denna starkt
deformerade berggrund ingå också mäktiga
konglomerat, sandstenar och skifferformationer av
jurassisk ålder.
På den avjämnade ytan av dessa veckade
formationer (”gobipeneplanet”) vilar med endast
svagt störd lagerställning en komplex av yngre
mesozoiska och tertiära sediment, vilka
sammanfattas under benämningen gobigruppen el.
gobi-serien. Dess äldsta led äro av underkretaceisk
ålder. Innan dessa avlagrades, hade sålunda
erosion och denudation nästan hunnit utplåna den
tidigare reliefen. Den följ, utvecklingen, som
därmed inleddes, fortgick relativt ostörd av
tek-toniska omvälvningar fram till nutiden.
Gobi-gruppens sediment utgöras huvudsaki. av
fluvia-tila, lakustrina och eoliska avlagringar: brokigt
färgade sandstenar, stundom med karaktär av
fossila sanddyner, leror och konglomerat samt
flerstädes bäddar av basaltiska och andesitiska
lavor. Sedimenten ansamlades i flacka, breda
bäcken, vilka under inflytande av långsamma
rörelser inom jordskorpan ofta ändrade läge; i ett
enda dyl. bäcken finner man därför aldrig hela
gobiserien representerad utan endast någon el.
några led därav, under det att i ett annat bäcken
andra led äro representerade. Men icke desto
mindre representera de bevarade
sedimentformationerna endast korta tidsavsnitt av resp, perioder,
episoder i en lång utvecklingshistoria.
Sedimentens petrografiska karaktär och fossilinnehåll visa,
att då inom denna region varit rådande ett
klimat av övervägande semiarid karaktär med
begränsad, periodisk nederbörd, dock tillräcklig att
- 875 -
— 876 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
