Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobi - Gobia - Gobiesocidae - Gobiidae - Gobiiformes - de Gobineau, Arthur - Gobio - Gobius - Goblet, René - Goblot, Edmond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOBLOT
ge upphov till talrika sjöar och vattendrag.
Sedimentens stundom enastående fossilrikedom
vittnar om ett rikt djurliv med huvudsaki.
stäpp-och sumpmarksformer. I vissa kretaceiska
formationer ha påträffats massor av dinosaurier och
nästen av dessas i dynsand inbäddade ägg, som
lämnats åt den varma solen att kläckas. Man
får här en utomordentligt klar bild av
naturförhållandena under denna avlägsna tidsålder. En
utbredd vulkanisk verksamhet med huvudsaki.
basaltiska men även ryolitiska och trakytiska lavor
började under kritperioden och fortsatte lokalt
in i början av pleistocen tid.
Genom förkastningar har gobiserien
uppspjälkats i block, som förskjutits el. stjälpts i förh.
till varandra; denna mosaik har genom erosion
under fuktigare perioder neddenuderats, och
materialet har till stor del bortförts, så att nu endast
spridda rester återstå i form av bad
lands-torma-tioner längs randen av bergmassiv och isolerade
platåberg el. lutande skollor på slätterna. Inre
Asiens tektoniska historia från kretaceisk tid
fram till nutiden karakteriseras av långsamma
undulerande rörelser och bristningar med
kraftigast höjning längs randområdena, framkallande
övervägande centraldränering. Uppkomsten av
denna bäckenstruktur och dess accentuering
framåt i tiden ha kraftigt påverkat klimatet och i
stort sett gjort detta alltmera ökenartat, i samma
mån som höjningen fortskridit. Att klimatet även
i sen tid undergått starka växlingar, därom vittna
de kvartära avlagringarna och de talrika
forn-sjöarna. Långt inne i öknarna finner man
flerstädes ytan beströdd med artefakter från
stenålderns olika skeden, visande, att människan en
gång här funnit goda jakt- och betesmarker, där
nu marken består av endast grus och sand. —
Litt: R. C. Andrews, ”The new conquest of
Central Asia” (1932); G. Montell, ”Våra vänner
på stäppen” (1934); N. Hörner, ”Resa till Lop”
(1936); B. Bohlin, ”På jakt efter urmänniskans
förfäder” (1944); T. Norlindh, ”Flora of the
Mon-golian steppe and desert areas” (1949). E.Nn;T.Ndh.
Go’bia, algsläkte, se Dictyosiphon.
Gobiesoc’idae, zool., se Dubbelsugare.
Gobi’idae, zool., se Smörbultar.
Gobiifo’rmes, se Smörbultliknande fiskar.
de Gobineau [da gåbinå’], Joseph Arthur,
greve, fransk diplomat, författare och historiefilosof
(1816—82), tillhörde en ruinerad legitimistfamilj
och fick från unga år försörja sig själv i Paris
som politisk journalist och romanförf.;
anmärkningsvärda äro de
historiska romanerna
”Ni-colas Belavoir” (1847),
”Ternove” (1848) och
”L’abbaye de
Typhai-nes” (1867), den sistn.
ett mästerverk i sin
art, samt versdramat
”Alexandre” (1848).
Kabinettssekr. under
Tocqueville i dennes
ministär 1848 beträdde
han därefter den
diplomatiska banan:
ambassadör i Teheran
1856, därefter i Aten, Rio de Janeiro och slutl. 1872
—77 minister i Stockholm. Ständigt produktiv
förf, på vitt skilda områden har G. gjort sig mest
bekant genom sitt historiefilosofiska och
rasteoretiska huvudarbete ”Essai sur 1’inégalité des
races humaines” (4 bd, 1853—55), där han
med en rikedom på lysande idéer och med
stor men ojämnt bemästrad lärdom förfäktar den
ariska och spec. den germanska rasens
överlägsenhet som kulturbärare framför alla andra;
idéerna från detta verk ha satt talrika spår hos
senare tänkare, bl.a. hos Wagner och Nietzsche, och
de ha också indirekt spelat in vid utformandet av
de nationalsocialistiska rasteorierna i Tyskland.
Vistelsen i Persien gav honom ämne till en
utmärkt resebeskrivning, ”Trois ans en Asie” (1859),
en omfångsrik ”Histoire des perses” (1869), ”Les
religions et philosophies dans 1’Asie centrale”
(1865), fortfarande av fackmän skattat som ett
klassiskt verk, samt ”Nouvelles asiatiques” (1876),
ett bland hans yppersta skönlitterära verk.
Grekiska intryck skänkte stommen till de utmärkta
novellerna i ”Souvenirs de voyage” (1872).
Under stockholmsvistelsen skrev han bl.a. den
filosofiska samtidsromanen ”Les Pléiades” (1874)
samt sitt mest allmänt lästa verk ”La Renaissance”
(1877), ett historiskt-dramatiskt persongalleri,
lysande såväl av färg som idéinnehåll. Ett stort
allegoriskt poem, ”Amadis”, avsett att rymma
sammanfattningen av hans pessimistiskt-heroiska
kulturfilosofi, utgavs oavslutat efter hans död
(1887). Genomgående underskattad i sitt hemland
har G. främst tyska beundrare att tacka för att
hans produktion på senare tider börjat värderas
efter förtjänst. — Litt.: J. Ahrenberg, ”Människor
som jag känt” (6 bd, 1904—14); L. Schemann, ”G.”
(2 bd, 1913—16, jämte 2 bd ”Quellen und
Unter-suchungen”, 1914—19); M. Lange, ”Le comte A. de
G.” (1924). F.G.B.
Go’bio, zool., se Sandkryparsläktet.
Go’bius, zool., se Smörbultsläktet.
Goblet [gåblä’], René, fransk politiker (1828
—1905), urspr. advokat, 1871 medl. av
nationalförsamlingen, 1877—89 och 1893—98 av
deputeradekammaren, där han framträdde som avancerad
vänsterman och var en av det
radikal-socialistiska partiets grundläggare. Jan.—juli 1882 var
han inrikesminister under Freycinet, 1885—86
undervisningsminister under Brisson och Freycinet.
I dec. 1886 bildade han själv regering och
övertog häri inrikesministeriet; krigsminister blev
Boulanger. Vid denna tid inträffade en allvarlig
skärpning av de tysk-franska relationerna genom
Schnæbeleaffären, som visserligen bilades genom
G:s medverkan, men när Boulanger därefter ville
utnyttja krisen till partiell mobilisering, gav G.
sitt bifall härtill, och han tvingades i maj 1887
att avgå. Han var därefter 1888—89
utrikesminister samt 1891—93 senator, men han tillhörde
efter Boulanger-krisen ej längre huvudfigurerna i
den franska politiken och lämnade den helt
1898. B.
Goblot [gåblå’], Léonce Laurent E d m o n d,
fransk filosof (1858—1935). G. sökte förbinda
po-sitivism med idealism; han avböjde sålunda
visserligen metafysiken och bestämde filosofien som
en positiv vetenskap men betonade samtidigt, att
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
