- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 11. Förman - Grimas /
879-880

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goblot, Edmond - Gobom, Nils - Goda gärningar - Godahoppsudden - Godard, Benjamin - Godart, Justin - Godavari - God dag — yxskaft - Goddard, Paulette (Estelle Levy) - Gode (nyttighet) - Gode (präst)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GOBOM

allt vetenskapligt framåtskridande består i en
fortgång från empirism till rationalism.
Erfarenheten måste näml, tydas medelst förnuftsslut,
vilka leda till nya sanningar, som ej voro
inneburna i förutsättningarna. Förnuftet framstår
därigenom som en skapande princip. — G:s
huvudarbeten äro ”Essai sur la classification des
Sciences” (1898), ”Traité de logique” (1918), ”Le
système des Sciences” (1922) och ”La logique des
jugements de valeur” (1927). N.

Gobom, Nils Ernst, biblioteksman (f. 4/s 1889),
fil. kand, i Uppsala 1911, fil. lic. 1916, fil. dr 1923;
amanuens vid Uppsala univ.-bibl. 1917—19 och
1921—22, bitr, föreståndare för H. Gebers
bokförlag 1918—20, bibliotekarie vid Linköpings
stifts-bibl. 1923 och, sedan detta under G:s ledning
omorganiserats till stifts- och landsbibl., bibliotekarie
där sedan 1926. Förutom sin dr-avh. ”Axel Gabriel
Silverstolpe” (1923) har G. publicerat avh. och
uppsatser i litteratur- och bibliotekshistoriska
ämnen och utger sedan 1934 ”Linköpings stiftsbibks
handlingar. Ny serie”. C.

Goda gärningar som teologisk term avser i
regel ej endast ett etiskt gott handlande i allm., utan
termen hänför sig till frågan, huruvida religionen
som sådan är beroende av den enskilda människans
gärningar el. ej. Under det att gudsförhållandet
inom judendomen tänkes som ett rättsförhållande
mellan Gud och människor, vilket bestämmes av
människans fyllande av en given lag, göres inom
kristendomen gällande, att förhållandet mellan
Gud och människan är bestämt genom ”tro”
(alltså av Guds verkande i och med människan) och
ej genom gärningar. Därmed förnekas ej, att ett
etiskt gott handlande hör samman med
kristendomen. Men gudsförhållandet har med människans
inre, ”hjärtat”, att göra, och om man medelst som
goda ansedda el. av en lag befallda gärningar vill
förvärva sig helighet el. rättfärdighet, blir enl.
kristen syn en sådan religion ett slags skrymteri.
Under medeltiden sökte teologien i konstrika
system rätt avväga mellan nåd och gärningar;
kristendomen måste, menade man, hävda båda. Ytterst
blevo dock g., fattade som medförande ”förtjänst”
inför Gud, bestämmande för gudsförhållandet. Då
Luther åter förde fram den kristna grundtanken,
att människan blir ”rättfärdig av tro och ej av
gärningar”, ville han lika litet som Paulus
förneka, att till troslivet hör förnyelse av människans
hela liv och gärningar. Men g. medförde ej
rättfärdighet inför Gud utan följde ur tron, d.v.s. ur
en god människas inre, ss. frukten växer på
trädet. G. måste för att verkligen vara goda vara
spontana uttryck för äkta kärlek och godhet,
bakom vilka ej får ligga någon med- el. omedveten
avsikt att med dem gagna sig själv i religiöst
avseende. Då Luther ställde tro mot ”g.”, avsåg han
alltså att ställa den spontana godheten mot den
religiösa egocentricitet, som vill förvandla
gärningarna från att vara spontana uttryck för inre
godhet till medel för religiös egoism. Efter
reformationen föranledde svårigheten att dels ge klart
uttryck åt trons nödvändiga samband med ett även
i gärningar framträdande nytt liv och dels bevara
reformationens grundprinciper (människan blir
rättfärdig sola fid’e, blott av tro) långvariga
läro-strider. R.Br.

Godahoppsudden, eng. Cape of Good Hope, udde
på Afrikas sydkust, s. om Kapstaden, på 34°22’
s.br. och i8°29’ ö.lgd. Jfr Diaz, B.

Godard [gåda’r], Benjamin, fransk
tonsättare (1849—95), elev av Reber i komposition, av
Vieuxtemps i violin. G. komponerade flera
symfonier, operor, av vilka den mest bekanta är
”Jo-celyn”, och talrika kammarmusikverk.

Godart [gåda’r], J u s t i n, fransk politiker (f.
1871), jur. dr 1901, prof, i politisk ekonomi i
Lyon, framträdde som politisk publicist av
radikal läggning med starkt socialt och filantropiskt
patos, invaldes 1906 i deputeradekammaren, 1926
i senaten. Under 1 :a världskriget var han
under-statssekr. för sjukvården i krigsministeriet, var
juni 1924—april 1925 arbets- och socialminister
samt juni—dec. 1932 folkhushållningsminister
under Herriot. Vid presidentvalet 1939, då Lebrun
omvaldes, erhöll G. 57 röster. Han har därefter
huvudsaki. varit socialt och filantropiskt verksam
inom olika franska organisationer. G. avlade
1947 ett officiellt besök i Sverige, där han
framförde ett tack för den svenska hjälpverksamheten
bland Frankrikes barn. B.

Godavari [eng. utt. gåuda’vari], flod i mellersta
Indien, den största inom Dekkans högland,
upprinner på V. Ghats c:a 1,000 m ö.h., 80 km från
västkusten, flyter åt ö. och s.ö., i övre loppet med några
för sjöfarten hindersamma forsar, genombryter ö.
Ghats och mynnar med ett av 7 armar
genomdraget stort delta i Bengaliska bukten. Längd 1,450
km, flodområde c:a 280,000 km2. De viktigaste
bifloderna äro från v. Pranhita, Indravati och Sabari,
från h. Manjra. Deltat hör till Indiens fruktbaraste
trakter; kanaler till 3,900 km längd konstbevattna
2,680 km2. Vid deltats bas har byggts en 4 km lång
regleringsdamm. G. är en av Indiens 12 heliga
floder. P.

God dag — yxskaft, uttryck, betecknande
felplacerat svar, efter folksagan om den döve, som för
att dölja sitt lyte sökte gissa sig till den
besökandes frågor och därför oftast gav felaktiga svar.

Goddard [gådd’ad], Paulette, eg. Estelle
L e v y, amerikansk filmskådespelerska (f. 1911),
kom 1925 till Ziegfeld i New York som
revydansös och uppträdde senare i småroller på
teatern och i ett par filmer. Sitt egentliga
genombrott fick hon i Chaplins ”Moderna
tider” (1934). Med sin skönhet och ett
strålande lustspelshumör har hon blivit mycket
populär i filmer som ”En fasansfull natt”,
”Kvinnorna”, ”Ingen rädder för spöken”, ”Dans efter
noter”, ”Skörda i den vilda stormen”,
”Stjärn-baneret”, ”Direktören söker nattlogi”, Chaplins
”Diktatorn”, ”Kitty”, ”En idealisk äkta man”,
”De obesegrade”, ”40 stjärnor och en flicka” och
”Den stora stjärnsmällen”. — G. har varit g.m.
Charlie Chaplin. B.Hgn.

Gode (plur. g o d e n), ekon., användes som en
sammanfattande benämning på varor och tjänster
och motsvarar alltså närmast ordet nyttighet*.
Benämningen lanserades av K. Wicksell som en övers,
av ty. Gut, Güter och användes numera allmänt.

Gode (isl. godi, avlett av god, gud), i hednisk tid
isländsk präst (hofgodi, jfr Hov), spec. hövding,
förenande religiös och världslig myndighet. Namnet
bibehölls efter kristendomens införande (år 1000)

— 879 —

— 880 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 21 23:03:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-11/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free