Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Golf (vik) - Golf (bollspel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLF
Utförande av ett slag med driver.
Golf [gålf] (fra. golfe, ital., spa. golfo), vik, bukt.
Jfr Golfen.
Golf [gålf], bollspel, där en liten, massiv boll
spelas med klubbor av olika typer. Spelet, som enl.
engelska uppgifter skulle vara av holländskt
ursprung, idkades redan på 1400-talet i Skottland,
där det liksom fotbollspelet förbjöds för att ej
draga intresset från den ur försvarssynpunkt
viktigare bågskjutningen. Trots upprepade förbud
fortlevde det dock, och här bildades på 1730- och
40-talet de första golfklubbarna. 1754 grundades
den bekanta Royal and Ancient Golfclub of S:t
Andrews, vars regler tagits till förebild för
golfspelet i hela världen. I England infördes spelet
1608, men några golfklubbar anses icke ha
tillkommit förrän o. 150 år senare, och spelet vann
större utbredning först mot slutet av förra årh. I
Amerika, där man o. 1900 konstruerade en ny,
förbättrad bolltyp, finnas f.n. mer än 7,000
golfklubbar, och g. håller på att uttränga nationalspelet
baseball, framför allt sedan ett mycket stort antal
kommunala golfbanor anordnats. Till Sverige
kom g. mot slutet av 1880-talet men synes icke
ha slagit igenom förrän efter 1920. Goda
18-håls-banor ha bl.a. Stockholm, Djursholm, Göteborg
(i Hovås), Falsterbo, Halmstad (Tylösand) och
Båstad. Svenska golfförbundet
bildades 1909 och utgör ett av specialförbunden inom
Riksidrottsförbundet (1904—09 bildade g. en
sektion inom förbundet). SM ha ägt rum sedan 1904.
Landsmatcher ha tidvis spelats med Tyskland
och Holland.
G. spelas på ett gräs- el. sandområde med
omväxlande terräng. Golfbanan omfattar ett visst
antal (vanl. 18) s.k. ”hål”. Varje ”hål” består
av dels en utslagsplats (teeing-ground el.
endast tee), dels ett 80—500 m djupt spelområde
(through the green), över vilket slagen utföras, samt
dels en mindre inslagsplats (putting-green el. endast
green), där målet, ett vanl. metallbeklätt,
cylindriskt hål av 10,8 cm vidd och minst 10,2 cm
djup, befinner sig. Hålet, som utmärkes med en
flagga, är omgivet av ett kortklippt gräsområde
med 18,3 m radie. Beroende på avståndet mellan
utslagsplatsen och målet (hålet) benämnes
spelbanan i-s 1 a g s h å 1 (100—230 m), 2-s
lagshål (200—400 m) el. 3-s 1 a g s h å 1 (400—550 m).
Avsikten med spelet är att med minsta antal slag
driva bollen från utslagsplatsen i mål. Vid en s.k.
hål- el. matchtävling är det antalet
vunna ”hål”, vid slagtävling slagantalet på hela
banan, som är avgörande. En tredje tävlingsform
är spel mot bogey [båu’gi], en fingerad jämn, god
spelare (”colonel Bogey”), vars slagantal för varje
”hål” är på förhand bestämt. Vid matchtävling
skiljer man på tvåspel (single [siögl]), två
spelare med var sin boll, t r e s p e 1 (threesome [-[J>ri’-sam]),-] {+[J>ri’-
sam]),+} en spelare mot två om en boll, samt
fyrspel (foursome [få’sam]), två spelare mot två
med en boll för vardera parten. Vid t r e b o 11
spela tre med var sin boll, vid b ä s t b o 11 en
mot två el. flera spelares bästa boll samt vid
fyrboll två mot två med var sin boll. Ett hål vinnes
av den som spelar bollen i hål med minsta antalet
slag. Hålet halveras, om båda sidorna behövt lika
många slag för att spela bollen i hål. Den som
leder i antalet vunna hål, säges vara motsvarande
antal hål ”upp” på den andre, vilken i sin tur är
lika många hål ”ner”. Vinnes t.ex. en match med
att ena sidan är fyra hål ”upp”, då tre hål återstå
att spela, markeras resultatet 4/s. — I en
slagtävling har varje spelare egen boll och tävlar med
alla övriga deltagare. — Som allmän regel gäller
vid matchspel, att bollen skall spelas från det
läge den har efter ett slag, eljest måste
ifrågavarande hål uppgivas. Ospelbar boll i vattenhinder
får dock mot tillägg av 1 slag flyttas till lämplig
plats i el. bakom hindret. Vid förlust av boll el.
vid slag utanför banans gräns får ny boll mot
belastning av 1 slag spelas om. Vid en slagtävling
åter, där uppgivandet av ett hål för tävlande
omöjliggör fullföljandet av spelet, äger denne rättighet
att mot tillägg av 2 slag flytta bollen bakåt till
annan plats. — G. spelas dels med trä-, dels med
järn-k 1 u b b o r; de förra huvudsaki. för långa
slag, driver [draFvø] el. trä nr 1 för utslag med en
slagvidd av 200 m och därutöver, brassie [bra’si]
el. trä nr 2 likaledes för utslag el. ock för slag
ute på banan, 180—200 m längd, samt spoon [spon]
el. trä nr 3 för slag ute på banan, 160—180 m.
Järnklubborna, som ha kortare skaft, användas
vid kortare slag (upp till 170 å 180 m) samt vid
slag ur bunkers o.d. De äro numera vanl.
numrerade (järn nr 1, 2 o.s.v.), men en del ha ännu kvar
sina gamla namn, t.ex. mashie [mäj’i] = nr 5 och
niblick [nib’lik] = nr 8. Ju högre nr desto kortare
skaft och desto större loft (lutningsvinkeln på
järnets slagyta gentemot skaftet). På inslagsplatsen
spelas med en s.k. putter [putfa] (järn nr 9), ofta av
aluminium. Högst 14 klubbor få medföras av en
tävlande. Den moderna g o 1 f b o 11 e n,
haskell-bollen, benämnd efter sin amerikanske
konstruktör, består av en vätskefylld blåsa, omlindad med
gummiband m.m. samt med ett yttre ojämnt skal
— 921 —
— 922 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
