Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gordon, ätt - Gordon, Lord George - Gordon, Patrick - Gordon, Jehuda Leib - Gordon, Adam Lindsay - Gordon, Charles (Gordon pascha)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GORDON
namn var beläget alldeles intill engelska gränsen.
Sir Adam de G. (d. 1333) var en av Robert
Bruces främsta anhängare och fick som förläning
Huntly i Aberdeenshire. En medl. av ätten
upphöjdes 1449 till Earl of Huntly; hans ättling,
George G., 4:e earl of Huntly (1514—62), är
bekant från Maria Stuarts historia; besviken över
att ej ha vunnit det inflytande över den unga
drottningen, som han väntat, uppgjorde han en
dristig plan att bortföra henne för att sedan få
henne förmäld med sonen John G. men stupade
själv i skärmytslingen vid Corrichie, varefter
sonen dagen efter avrättades. En annan son, G
e-orge G., g:e earl of Huntly (d. 1576), förband
sig med Bothwell, deltog i mordet på Darnley
och medverkade till Bothwells förmälning med
Maria Stuart. George G., 6:e earl of Huntly
(1562—1636), blev 1599 markis av Huntly och
styresman över n. Skottland men avsattes 1630
av Karl I. 4:e markisen av Huntly, som 1684
upphöjdes till hertig av G., var farfars far till
nedannämnde Lord George G. Med dennes
brorson, 5:e hertigen av G., George G. (1770—
1836), 1796 överste för reg. Gordon Highlanders,
1819 general, utdog den hertigliga grenen, och
ättens stora gods övergingo till dåv. hertigen av
Richmond, vars son 1876 erhöll titeln hertig av
Richmond and G. — Från o. 1516 bars
titeln Earl of Sutherland av medl. av en av
ättens grenar; 1682 blev en medl. av en annan
gren Earl of Aberdeen (om 4:e earl of
Aberdeen se d.o.). — Litt.: J. M. Bulloch,
”Biblio-graphy of the Gordons”, 1 (1924). C.
Lord George G. (1751—93), yngste son
av 3:e hertigen av G., blev sjöofficer och
parla-mentsmedl. Utnyttjande missnöjet med
parlamentet, organiserade G. opinionen mot 1778 års
toleransakt mot katolikerna; ett av G. 1780
anordnat demonstrationståg till underhuset utlöste
bland Londons lägre skikt ett våldsamt uppror,
som regeringen endast med stor blodsutgjutelse
kunde stilla. G. frikändes denna gång, men
fantast och svärmare, som han var, dömdes han 1788
till fängelse för obalanserade angrepp på det
engelska rättsväsendet. P.Nm.
Gordon [gå’dn], Patrick, skotsk krigare (1635
—99), kämpade under svensk-polska kriget 1655—
60 än på svensk, än på polsk sida, 1661 major i
rysk tjänst, 1665 överste, 1678 generalmajor, 1679
kommendant i Kiev, 1683 generallöjtnant och 1687
efter Krimtåget general, tog 1689 efter
statskuppen tsar Peters parti, ledde jämte F. A. Golovin
och F. J. Lefort fälttåget mot turkarna 1695,
bidrog kraftigt till Azovs erövring 1696 och till
streltserupprorets kuvande 1698. Trots tsarens gunst
hade han ringa politiskt inflytande. Hans dagbok,
författad på engelska, utgiven förkortad på tyska
(1849—53) och fullständig på ryska (1892), är, ehuru
ej i allo tillförlitlig, en viktig historisk källa. S.Bsn.
Gordon [går’-], Jehudah Leib, rysk-judisk
diktare på hebreiska (1830—92), till yrket lärare.
Anhängare av den östjudiska upplysningsrörelsen
(haskalah’) skrev G. först dikter med bibliska motiv,
påverkade av Schiller och Rousseau, samt fabler
(4 bd, 1860) men blev senare mera revolutionär
och kämpade i satirer lidelsefullt för upplysning och
religiösa reformer. Slutl. resignerade G. och blev
kon
servativ. — Diktprov i M. Ehrenpreis & R.
Josephson, ”Nyhebreisk lyrik 1870—1920” (1920).
Gordon [gå’dn], Adam Lindsa y, australisk
diktare (1833—70), uppfostrad i England,
emigrerade efter en något stormig ungdom 1853 till
Syd-australien, där han vann anställning vid ridande
polisen, senare bekant som
amatörkapplöpnings-ryttare. Bland G:s dikter, som äro kraftfulla och
musikaliska och inspirerade av äkta känsla,
märkas ”Sea spray and smoke-drift” (1867) och ”Bush
ballads and galloping rhymes” (1870). F. M. Robb
utgav en samlad uppl. av G:s dikter 1927. — Litt.:
D. Släden, ”A.L.G.” (1934). E.L.R.
Gordon [gå’dn], Charles George, kallad
Gordon pascha, engelsk militär (1833—85).
Som ung ingenjörofficer deltog G. i Krimkriget
1855, tjänstgjorde
senare under det
franskengelska kriget i Kina
1860, kämpade från
1862 mot rebellerna i
taiping-upproret,
övertog på våren 1863
överbefälet och
lyckades, icke minst på gr.
av sin egen lysande
tapperhet, tvinga de
upproriska till
underkastelse. 1864 utnämnd
till överstelöjtnant
återvände G. till
England och ägnade de
närmaste åren åt sin ingenjörstjänst. 1873 utsågs
han till guvernör för Centralafrikas
ekvatorial-provinser men avgick redan efter ett par år, då
han såg sig motarbetad av generalguvernören
Ismail Jakub pascha i sin kamp mot slavhandeln.
Hemrest till England förmåddes han emellertid
av kediven 1877 att återvända till Egypten och
blev nu själv generalguvernör över Sudan, Darfur,
ekvatorialprovinserna och rödahavskusten med
residens i Khartoum. Under några år
utvecklade han en outtröttlig verksamhet här,
förbättrade kommunikationsförhållandena, genomförde en
mängd hygieniska och filantropiska reformer,
kämpade mot de oroliga invånarna i Darfur och
först och sist mot slavjaktens ledare men avgick
1879, då i sammanhang med tronskiftet de
slav-handelsvänliga paschorna åter kommo till makten.
De närmaste åren tillbragte han på ständiga
resor, till Kina, Mauritius, Sydafrika och Palestina.
Den alltmera oroande ställningen i Sudan, där
1883 det för England ödesdigra mahdistupproret
utbrutit, föranledde engelska regeringen att i jan.
1884 sända G. till Egypten med uppgift att samla
de över Sudan kringspridda engelska garnisonerna
och utrymma landet. Han nådde Khartoum, där
han mottogs med oerhörd entusiasm, men
myndigheterna vägrade att följa hans förslag till
åtgärder, och i mitten av mars blev han av mahdin
innestängd i Khartoum. Med obetydliga resurser
och ett fåtal trupper, slutl. själv den ende
europén i staden, försvarade G. hjältemodigt och
under de svåraste umbäranden staden under över
10 mån. Alltför sent utsände engelska regeringen
en hjälpexpedition; när den närmade sig
Khartoum, var staden redan i mahdins våld. Den
slut
— 953 —
— 954 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
