Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gordon, Charles (Gordon pascha) - Gordon, Aron David - Gordon, Charles William (Ralph Connor) - Gordon Bennett Cup - Gordonia - Gordon pascha - Gordonsetter - Gore, Charles - Goremykin, Ivan Loginovitj - Gorgan - Gorgas, William Crawford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GORDON
liga attacken hade ägt rum 26/i 1885; under
massakern fann även G. sin död. — G:s brokigt
skiftande levnadsöden och hans betydande
insatser på de olika områden, där han verkat, voro
märkliga nog, men det som framför allt
berättigar honom till en plats bland den nyare
tidens stormän, är hans egenartade personlighet,
hans pliktkänsla, oegennyttiga och sedliga
renhet. Djupt religiös till hela sin läggning, av
en viss frikyrklig anstrykning, slappnade han
aldrig i sin iver att verka i det godas tjänst. Om
hans karaktärs ädelhet och moraliska allvar vittna
vältaligt de samlingar av hans brev och
dagböcker, som utgivits: ”Reflections in Palestine”
(1884), ”The journals of G. at Khartoum” (1885),
”Letters of G. to his sister” (1888) m.fl. — Litt.:
Biografiska arbeten om G. föreligga bl.a. av A.
Forbes (1884), A. E. Hake (1884—85), H. W.
Gordon (1886), W. F. Butler (1889), D. C. Boulger
(1896), B. M. Allen (1931, 1933), P. Crabitès
(i933), J- Buchan (1934), P. Colson (1937); E. B.
Cromer, ”Modern Egypt” (2 bd, 1908); J. M.
Bul-loch, ”Bibliography of the Gordons”, 1 (1924). C.
Gordon [gå’dn], Aron David, polsk-judisk
skriftställare och socialreformator (1856—1922). G.,
som urspr. var ämbetsman i Ryssland, utvandrade
i början av 1900-talet till Palestina, där han
ägnade sig åt kroppsarbete inom jordbruket, bestämd
av den åsikten, att den enskilda människan kan
förnyas och nå lycka endast genom att gå tillbaka
till jorden. I skarp opposition mot den marxistiska
socialismen utbredde G. genom tal och skrifter på
jiddisch sina läror bland judiska arbetare i
Palestina och fann också gehör i Europa, som han
besökte 1920. Han blev andlig lärofader för
chaluz-rörelsen. På tyska föreligger bl.a. hans ”Briefe
aus Palästina” (1919). E.
Gordon [gå’dn], Charles William (pseud.
Ralph Connor), kanadensisk författare (1860
—1937), av skotsk härkomst, presbyteriansk pastor
i Winnipeg. Med stark etisk tendens i sina
böcker, delvis byggda på hans tidigare
missionärs-verksamhet i västerns pionjärbygder, skildrade G.
med förkärlek nybyggarlivet förr och nu på
prä-rierna och bland Klippiga bergen. I Nordamerika
och England blev han bl.a. utomordentligt
populär. ”PostScript to adventure” (1938) har
själv-biogr. innehåll. På sv. finnas bl.a. ”Himlalotsen”
(1921) och ”Sjuttio gånger sju” (1924). [E.J.E.JE.
Gordon Bennett Cup [gå’dn benn’it kepp’], av den
amerikanske tidningskungen J. Gordon Bennett d.y.
1906 uppsatt vandringspris i distanstävlan för
luftballong; om det erövrades 3 år i följd, tillföll det
segraren. 1909 instiftade G. ett liknande pris med
samma villkor för flygplan. Det förra erövrades
av Belgien 1924, det senare av Frankrike 1920.
Gordo’nia, bot., släkte av fam. Thea’ceae*.
Gordon pascha, se Gordon, Ch. G.
Gordonsetter [gå’dn-], hundras, se Hundar.
Gore [gå], Charles, engelsk teolog (1853—
1932), biskop i Worcester 1902, i Birmingham 1905,
i Oxford 1911—19. G. var den ledande
personligheten inom anglo-katolicismens mera ”liberala”
fraktion. Som utgivare av samlingsverket ”Lux
mundi” (1890) inledde han en historisk
uppfattning av Bibeln. Hans sociala intressen voro starkt
framträdande (”kristen socialist”), och han /ar på
sin tid en av Englands mest kända predikanter.
Bland G:s skrifter märkas ”The incarnation of the
son of God” (1891), ”God in Christ” (1922; sv.
övers., ”Tankar och fragment”, 1924), ”The
recon-struction of belief” (3 bd, 1923—24),
”Anglo-Catho-lic movement today” (1925), ”Christ and society”
(1928), ”The philosophy of good life” (1930). G.
utgav ”A new commentary on Holy scripture”
(1928). — Litt.: H. Begbie, ”Kyrkfönster” (1922);
biogr. av J. Gore (1932) och G. L. Prestige (1935);
R. Ekström, ”The theology of C. G.” (1944). A.Mn.
Goremykin [gariimü’-], Ivan Loginovitj,
rysk statsman (1840—1917), blev efter
ämbetsman-nakarriär 1891 v. justitieminister och 1895
inrikesminister. Trots att G.
dittills gällt som
liberal, fortsatte han som
minister sin
föregångare I. Durnovos
reaktionära politik. Ett av
honom framlagt
lagförslag att utvidga
semstv o-institutionen
för att stärka
agraradeln gentemot den
växande
storbourgeoisien, vars uppstigande
främjades av
finansminister Witte, ledde
till konflikt med den
sistn. och gav anledning till G:s avsked 1899,
varefter han utnämndes till medl. av riksrådet.
— Kort före 1 :a riksdumans öppnande
utnämndes G. i maj 1906 till ministerpresident och fick
till uppgift att behärska den sammanträdande
folkrepresentationen. Han misslyckades totalt:
efter G:s första uppträdande i duman fick
regeringen misstroendevotum, och duman angrep
häftigt regering och regim. G. entledigades i
juli s.å. men blev under det spända
internationella läget i jan. 1914 ånyo ministerpresident.
Hans politik, som skärpte den reaktionära
kursen i det inre och stärkte krigspartiet, jämnade
vägen för 1 :a världskriget. Då G. i duman
utsattes för häftiga angrepp till följd av de
militära motgångarna, utverkade han i sept. 1915,
att tsaren ajournerade duman. Då denna trots
G:s motstånd åter sammankallades, avgick G. i
febr. 1916. G. påverkades från olika håll, bl.a.
från kretsen kring Rasputin, som dock först
efter G:s avgång fick avgörande inflytande.
Jämte andra den gamla regimens funktionärer
blev G. efter februarirevolutionen 1917
arresterad. Han frigavs och begav sig till Kaukasus,
där han i dec. s.å. mördades av en bolsjevikisk
guerillastyrka. A.Pe.
Gorgan, stad i Persien, se Asterabad.
Gorgas [gå’gas], William Crawford,
amerikansk militärläkare (1854—1920), fick i uppdrag
att bekämpa gula febern på Cuba och lyckades,
tack vare W. Reeds påvisande av en myggart som
överförare av smittan, inom loppet av 3 mån. göra
Habana fritt för sjukdomen. Han insattes därefter
i kommissionen för Panamåkanalens bygge,
lyckades häva den bland arbetarna rasande gula febern
och gjorde därigenom Panamåkanalens
fullbordande möjligt. 1918 blev G. chef för Rockefeller-inst:s
— 955 —
- 956 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
