Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorgas, William Crawford - Gorgias - Gorgonaria - Gorgoner - Gorgonia - Gorgonocephalus - Gorgonzolaost - Gorica - Gorilla - Gorinchem, Gorkum - bin Gorion, Micha Josef (Berdyczewski) - Gorizia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GORIZIA
avd. av International Health Board för
bekämpande av gula febern. A.Ch.
• Gor’gias (lat.; grek. Gorgi’as), grekisk filosof och
vältalare (d. o. 380 f.Kr.), bördig från Leontinoi
på Sicilien, deltog 427 f.Kr. i en beskickning till
Aten; räknas till de tidigare sofisternas krets. I
sin filosofi driver G. till sin spets den
vederlägg-ningsteknik, som inom eleatiska skolan odlats
framför allt av Zenon, och riktar mot dess lära om
det Ena Varande samma dialektik, som eleaterna
själva riktat mot läran om mångfalden. G.
författade ett numera förlorat arbete ”Om naturen
eller det icke-varande” och uppställde de 3
nihilistiska satserna: ingenting finnes; om något funnes,
kunde det ändock ej vetas; även om något funnes
och vore vetbart, kunde det likväl ej meddelas
åt andra. Som retor aktas G. som en av den
grekiska konstprosans skapare och bländade med sin
vältalighet, vars principer och syften i Platons
dialog ”Gorgias” utsättas för Sokrates’ närgångna
granskning. N.
Gorgona’ria, underordn. av klassen koralldjur*.
Gorgoner [-gå’n-] (lat. GoPgones, grek.
Gorgo’-nes), grek, myt., tre fruktansvärda bevingade
vidunder med blixtrande, allt förstenande blick,
Eu-ryale, Stheno samt Gorgo el. Medusa, den enda av
de tre, som var dödlig. Perseus*, som utsänts för
att döda Gorgo, lyckades med gudomlig hjälp
avhugga hennes huvud, varvid den bevingade hästen
Pegasos sprang fram ur kroppen. Gorgos
avhuggna huvud bevarade sin förstenande blick, skänktes
av Perseus till Athena och bars av henne i egiden*.
I konsten framställes g. ant. som vedervärdigt fula
el. (senare) med sköna, ofta av smärta märkta
drag. [W.N.JK.H.
Gorgo’nia, koralldjurssläkte, se Venussolfjädern.
Gorgonoceph’alus [-f-], zool., släkte av klassen
ormstjärnor*.
Gorgonzolaost [-tså’la-], italiensk, grönmöglig
ostsort, leder sitt ursprung från byn Gorgonzola
n.ö. om Milano, beredes av komjölk till skillnad
från roquefortosten, som beredes av fårmjölk, har
cylindrisk form, c:a 30 cm i diam, och 15 cm i
höjd. Tillverkningen är koncentrerad till
Lombar-diet, där osten utgör en viktig exportartikel.
Gorica [-it’sa], se Gorizia.
Gorill’a (efter en grek, övers, av en av kartagern
Hanno författad skildring av en färd till Afrikas
västkust, i vilken ludna människor, d.v.s.
männi-skoliknande apor, omtalas, som av infödingarna
kallades gorillas), den största av de människolika
aporna, upptäcktes 1847 av engelsmannen Savage.
Den gamle hannen, som i storlek vida överträffar
honan, blir intill 2 m hög med en vikt av 250 kg.
Det stora huvudet med dess starkt utvecklade
benkammar, den kraftiga underkäken, den platta
näsan och de djupt liggande, av väldiga
ögonbryns-bågar överskuggade ögonen, den sluttande pannan,
den korta, tjocka nacken och den stora bålen med
det högt välvda bröstet, de breda skuldrorna och
de långa armarna giva allt intryck av obändig
vildhet och okuvlig kraft. Ansiktet, de relativt
små öronen samt händernas och fotternas insidor
äro nakna och svarta. Bröstet och buken äro glest
håriga, övriga kroppsdelar täckta av långt hår,
som är gråsvart, hos vissa underarter mer el.
mindre rödbrunt. Man urskiljer numera två arter,
Gorillahanne. Se även bilder vid Apor.
G. gorilla, den g., som i ett flertal underarter är
utbredd över Centralafrikas urskogsområde från
Guineabukten till Tanganyikasjön, samt G.
be-ringe’ri, berggorilla, en form, som är inskränkt
till vulkankedjorna n. om Kivusjön. G. lever i små,
av en äldre hanne ledda flockar inne i urskogarna
och livnär sig av frukter, rötter och gröna växtdelar
och för, då näringsbehovet är mycket stort, en
ambulerande tillvaro. Den uppehåller sig mest på
marken och går på alla fyra i halvt upprätt ställning;
nätterna tillbringas dock ofta i träden i ett av
grenar byggt bo. Liksom övriga djur går g. undan för
människan, såvida den ej är sårad, då den kan bli
en farlig motståndare med tänderna som
förnämsta vapen. Berättelserna om dess vildhet och
farlighet äro dock sannolikt mycket överdrivna. H.Bn.
Gorinchem [/åTan/am], G o r k u m, stad i prov.
Sydholland i Nederländerna, nedanför
samman-flödet av Maas och Waal; 14,433 inv. (1940).
Hamnen har kanalförbindelse med Amsterdam.
Skeppsvarv, maskin-, kabel- och sockerindustri.
Stadsportar från 1600-talet.
bin Gorion [binn gårjå’n], Micha Josef,
pseud., sedermera borgerligt namn för M. J. B
erdy cz e ws k i, nyhebreisk skriftställare (1865—
1921). G. kämpade för en judendom på bred
nationell grundval. Han utgav bl.a. ”Die Sagen der
Juden” (5 bd, 1913—27), ”Der Born Judas” (legender,
sagor m.m., 6 bd, 1916—22); postumt utkom ”Sinai
und Gerizim” (forskningar till GT på grundvalen
av rabbinska källor, 1925).
Gorizia [gårit’sia], slovenska Gorica, ty. Görz,
stad i Venezia Giulia i n.ö. Italien, vid Isonzo
och den nya gränsen mot Jugoslavien samt vid
järnvägen München—Trieste; 30,265 inv. (1936).
Efter svår ödeläggelse genom de häftiga
striderna (Isonzoslagen) i i:a världskriget är G.
nästan helt nybyggt; märkligast av äldre
byggnader äro den högt belägna f.d. grevliga borgen
och den gotiska katedralen från 1300-talet. Tack
— 957 —
— 958 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
