Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorkij, Maxim (Alexej Maximovitj Pesjkov) - Gorkijområdet (Nizjnij-Novgorodområdet) - Gorkovskaja oblast - Gorkum - Gorlice - Gorlovka - Gorm den gamle - Gorman, Herbert - Gorno-Badachsjanska autonoma området - Gorod, grad - Gorodetskij, Sergej Mitrofanovitj - Gorodistjekulturen, borgkulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GORKIJOMRÅDET
(1925; sv. övers. 1936—37), en borgerlig
släktroman, och ”Klim Samgins liv” (3 bd, 1927—32). —
G:s samlade verk ha utgivits i 30 bd i Berlin 1923
—27 (en helt fullständig uppl. saknas dock;
hans kritiska och publicistiska författarskap har
icke medtagits). På sv. föreligga utom redan
nämnda övers, bl.a. ”Provokatören” (1946) och
”Husbonden” (1948). — Litt.: Talrika monogr. finnas
på tyska, senast av Gruzdev (övers, från ryskan,
1928); D. Af ereschkowski, ”Der Anmarsch des
Pöbels” (ty. övers. 1907) behandlar G. och Tjechov,
densammes ”Auf dem Wege nach Emmaus” (ty.
övers. 1919) G. och Dostojevskij; A. Kaun, ”M.
G. and his Russia” (1932). I ”Gumman Isergil och
andra noveller” (1947) ingår en G.-biogr. av A.
Roskin. Agr.
Gorkijområdet [gå’rikaj-], ry. Gorkovskaja oblast,
tidigare N i z j n i j-N ovgorodområdet,
administrativt område i mell. och ö. delen av
europeiska RSFSR; 89,200 km2, 3,876,274 inv.
(1939). G- utbreder sig på ömse sidor om Volga.
I n. och n.ö. delen härska skogsbygder med
linodling, i s.ö., s. om Volga, tätbebyggda
spannmåls- och potatisodlingsområden, och i s.v., i
Balachna-Gorkij-Murom-regionen det s.k.
Oka-metallindustriområdet. Av totalbefolkningen bo
69% på landsbygden och 31% i städer.
Huvudstad är Gorkij. Edg.K.
Gorkovskaja oblast [gåYikafskaje åTlasti], se
Gorkijområdet.
Gorkum, stad i Nederländerna, se Gorinchem.
Gorlice [gårli’tsä], stad i Galizien i s. Polen,
40 km s.s.ö. om Tarnöw; 7,370 inv. (1940).
Petroleumraffinaderier. — G. var en av
utgångspunkterna för 1 :a världskrigets största operation
på östfronten, inledd genom slaget vid G.—
Tarnöw i början av maj 1915. li:e tyska armén
(10 fördelningar, varav 8 tyska) under befäl av
generalöverste v. Mackensen gick här till anfall
mot ett befästat ryskt avsnitt, vars djup sträckte
sig 20—30 km österut till närheten av Wisloka;
avsnittet försvarades av trupper, tillhörande 3:e
ryska armén (general Dmitrijev). I anfallet
del-togo närgränsande delar av 4æ och 3æ
österrikisk-ungerska arméerna, den förra underställd
Afackensen och tilldelad en tysk fördelning.
Offensiven, som i sina huvuddrag var planlagd
gemensamt av tyska och österrikisk-ungerska
generalstaberna, förbereddes ytterst omsorgsfullt.
Den inleddes 2/s med en 4 tim våldsam trumeld,
varefter stormning igångsattes kl 10 f.m.
Resultatet av den första stridsdagen blev den ryska
huvudställningens intagande, 4/s var den 3:e och
sista ställningen genombruten. 5/s nådde
angriparen Wisloka 20—25 km från utgångsläget,
floden överskreds följ. dag. På rysk sida kom
reträtten nu i full gång icke blott på det av
li:e armén anfallna avsnittet utan även på
sido-belägna avsnitt, 4:e österrikisk-ungerska armén
svängde norrut mot Tarnöw och ö. därom för
att utvidga bräschen. 7/n vacklade hela den 150
km långa fronten mellan Weichsel och
Karpa-terna. Det operativa genombrottet hade redan
nått vittgående resultat. Centralmakternas
fortsatta offensiv ledde till katastrofartade reträtter
på hela den ryska fronten från Düna till
Rumänien. Se Världskrigen (i:a v.). — Litt.: ”Från
slaget vid G.—Tarnöw”, utg. av Generalstabens
krigshist. avd. (1926). [T.HmlS.Bn.
Gorlovka [gBrlå’fkn] (ry.), ukrain. Horlivka,
snabbt växande gruv- och industristad i
Donets-bäckenet, 40 km n.ö. om Stalino; 108,693 inv.
(1939; 14,120 1926). Stenkolsgruvor, maskin- och
kemisk industri med tillverkning av kvävehaltiga
gödselmedel.
Gorm den gamle (etymol. samma ord som
Guttorm), dansk konung o. 935, tillhörde en ätt, som
sannolikt stammade från Norge och som under
Danmarks svaghetstillstånd o. 900 med centrum i
Jellinge på Jylland n. om det svenska väldet kring
Hedeby (se Gnupa) upprättat ett annat rike. Om
G:s regering veta vi mycket litet; G. skildras av
Adam av Bremen som fientlig mot kristendomen.
Sannolikt har han haft strider att utkämpa med
kung Gnupa av Hedeby. Även hans dödsår är
obekant; hans son Harald Gormsson är kung
senast 965 men har sannolikt då redan länge regerat.
G. var g.m. Tyra* och lät över henne vid Jellinge
resa en runsten. — Litt.: H. Brix m.fl., ”G. Konge
og Thyra hans Kone” (1927); L. Jacobsen,
”Svens-kervældets Fald” (1929); S. Bolin, ”Danmark och
Tyskland under Harald Gormsson” (i ”Scandia”,
1931). B.
Gorman [gå’man], Herbert Sherman,
amerikansk författare (f. 1893). G., som efter
skolstudier försökte sig i de mest skilda yrken, bl.a. som
banktjänsteman och skådespelare, inträdde 1914
på journalistbanan och har medarbetat, främst
som litteraturkritiker, i en rad amerikanska tidn.
och tidskr., levde under mellankrigstiden länge
utomlands, främst i Frankrike, är antikommunist
och antinazist, är konfessionslös men har
sympatier för katolicismen. G. har utom dikter och
romaner skrivit en rad beaktade biogr., ss. ”James
Joyce — his first forty years” (1924), ”A
Vic-torian American — Henry Wadsworth
Longfel-low” (1926), ”Hawthorne — a study in solitude”
(1927) och ”James Joyce: a biography” (1940). E.
Gorno-Badachsja’nska autonoma området [-[gå’r-nå-],-] {+[gå’r-
nå-],+} se Tadzjikistan.
Gorod [gå’rat], grad (ry., urspr. borg; besl.
med sv. gård-, po. gröd [grot], serb, grad [grat],
tjeck, hråd [hrat]), stad. Vanlig
sammansättnings-led i slaviska ortnamn, t.ex. Novgorod, Stalingrad.
Gorodetskij [garediä^skaj], Sergej M i t r
o-f a n o v i t j, rysk författare (f. 1884). G., som
tillhör en adelssläkt, var 1916—17
krigskorrespondent i Armenien och Persien och har sedan
verkat bl.a. som tidningsman, kritiker och utg.
av barnböcker. Han debuterade som symbolist
1907 men bildade 1912 tills, med N. S. Gumiljov
i opposition mot symbolismens verklighetsflykt
och oklarhet en förf.-grupp, adamister el. akmeister,
vilka ansågo sig vara saklighetens, verklighetens
representanter bland skalderna. G. sökte återföra
poesien till jorden och åstadkomma en syntes av
symbolismens och folkets språk. S.G.L.
Gorodistjekulturen [garndEJce-],
borgkulturen, uppkallad efter en rysk folklig benämning
på befästa samhällen, anlagda o. 1000 f.Kr. På
gr. av jordbrukets och handelns livliga
utveckling drog sig befolkningen samman till de mera
fruktbara områdena och kring de större
handelsvägarna, floderna, där borgar anlades huvudsaki.
— 963 —
— 964 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
