Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graasten - Grabau, Amadeus - Grabbe, Christian Dietrich - Grabe, Alf - Graben-Hoffmann, Gustav - Graber, Veit - Grabmann, Martin - Grabner, Hermann - Grabow, Carl Ludwig - Grabowaltaret - Grabski, Władysław - Gracchus, släkt - Gracchus, 1. Tiberius Sempronius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRACCHUS
tologi i Peking och chefspaleontolog vid Kinas
geologiska undersökning, där hans verksamhet
medfört en rik blomstring för paleontologisk
forskning. G:s produktion är synnerligen
omfattande och mångsidig. Jämte talrika
monografier och mindre publikationer har han bl.a.
utg. den stora handboken ”Principles of
stra-tigraphy” (1913, 2 ed. 1924). I det ej
avslutade arbetet ”Palaeozoic formations in the light
of the pulsation theory” (4 bd, 1934—38) söker G.
på bred basis dokumentera sin ”pulsationsteori”,
vilken förutsätter en rytmisk ”pulsation”, ett
hela jordklotet berörande periodiskt stigande och
efterföljande fallande av havsytan. Varje sådant
”pulsslag” beräknas motsvara en period på 20—
30 mill. år. G. vill lägga denna uppfattning till
grund för en reformerad indelning av den
geologiska lagerföljden. En sammanfattande
framställning föreligger i ”The rhythm of the ages;
earth history in the light of the pulsation and
polar control theories” (1940). G.R.
Grabbe, Christian Dietrich, tysk
dramatisk författare (1801—36). G:s obalanserade
själsläggning, som tidvis förde honom nära
vansinnet, återspeglas tydligt i hans dramer. Han
utgav 1827 två bd ”Dramatische Dichtungen” samt
1829 tragedien ”Don Juan und Faust”. G:s
huvudarbete är ”Napoleon oder die hundert Tage” (1831),
en serie storslagna historiska scener. Postumt
utkom ”Die Hermannsschlacht” (1838). G:s dramer
utmärkas av geniala blixtbelysningar av
karaktärerna, nervös rörlighet i handlingen, ett våldsamt,
ofta bombastiskt språk och stor förkärlek för
masscener. Senaste uppl. av G:s ”Sämtliche
Wer-ke” av P. Zaunert i 3 bd (1910). — Litt.: C. Beh
rens, ”En tysk Digter, Chr. D. G ” (1903): O.
Nie-ten, ”Chr. D. G.” (1908); W. Schöttler, ”Die innere
Motivierung in G:s Dramen” (1931). A.Bd
Grabe, A 1 f Gerhard, ämbetsman (f. 24/9 1880),
bergsingenjörsexamen vid Tekniska högsk. 1901,
ingenjör vid Garpenbergs ab. 1902—05, assistent
vid Tekniska högsk. 1905—17, doc.. där 1907 och
speciallärare i metallografi m.m. 1907—27;
huvudred. för ”Jernkontorets annaler” 1917—27,
myntdirektör 1927—45. De under hans chefstid
vid Kungl. myntverket präglade mynten bära
ett G. i stämpeln. G. har gjort sig känd som
bergskemisk och metallurgisk forskare. Han är
ordf, i Statens uppfinnarnämnd och
Uppfin-narkontoret (från 1947 Svenska
uppfinnarkonto-ret) sedan 1940, blev led. av kommittén för den
högre tekniska undervisningens omorganisation
s.å. och var ordf, i Svenska teknologföreningen
1934—36 och 1940—43. [N.L.R.JL.Tr.
Graben-Hoffmann [-å-], Gustav, tysk
tonsättare (1820—1900), först skollärare, sedan sånglärare
i olika städer, sist Berlin. G. komponerade talrika
solosånger, duetter och körer, däribland många
humoristiska (”Fünfmalhunderttausend Teufel”),
även originella barnvisor. Bland hans skrifter
märkas ”Die Pflege der Singstimme” (1865), ”Das
Studium des Gesangs” (1872).
Graber, V e i t, österrikisk zoolog (1844—92),
prof, i Cernauji, är känd särsk. genom en rad
arbeten över insekternas anatomi och embryologi.
Bland G:s populära skrifter märkes det
förtjänstfulla arbetet ”Die Insekten” (2 bd, 1877—79).
Graastens slott.
Grabmann [gra’p-], Martin, tysk katolsk
teolog och filosof (f. 1875), prof, i München, har
vunnit anseende som framstående kännare av
medeltidens filosofi: ”Die Geschichte der
scholas-tischen Methode” (1911), ”Mittelalterliches
Geis-tesleben” (2 bd, 1926—36).
Grabner [grap’-], H e r m a n n, tysk
musikpedagog och tonsättare (f. 1886), elev av Max
Reger vid konservatoriet i Leipzig, lärare i teori
i Strassburg, Mannheim och Heidelberg, från
1924 vid konservatoriet i Leipzig, sedan 1930
även univ.-musikdirektör. Förutom pedagogiska
arbeten (”Die Funktionstheorie Hugo Riemanns”,
1923, ”Allgemeine Musiklehre”, 1924, ”Lerbuch der
musikalischen Analyse”, 1926) har G. skrivit
körverken ”Weihnachtsoratorium”, ”Der 103. Psalm”,
”Perkeo”-svit för biåsorkester, konsert för 3 violiner,
kammarmusik, orgelverk, sånger m.m. F.Sl.
Grabow, Carl Ludwig, dekorationsmålare
(1847—1922), utbildade sig efter studier vid
Konst-akad. vidare hos K. och P. Gropius i Berlin, tills
han 1873 satte upp egen ateljé i Stockholm. 1890
anställdes han vid Dramatiska teatern. G. verkade
även som rumsdekoratör.
Grabowaltaret [gra’bå-], altarskåp av Mäster
Bertram*.
Grabski [gra’pskii], Wlady s 1 a w, polsk
politiker (1874—1938), invaldes 1906 i ryska duman,
där han företrädde de polska
nationaldemokra-terna, vilka genom samarbete med Ryssland
sökte lösa polackernas nationella problem. Han
intog följaktligen under 1 :a världskriget en mot
centralmakterna kritisk, mot ententen välvillig
hållning och hölls 1918 en kort tid internerad
av tyskarna. Efter dessas nederlag kom G. att
spela en betydande roll vid organiserandet av
den nya polska staten. Han blev
nationaldemo-kratisk partiledare, var lantbruksminister 1918,
finansminister 1919—20 och 1923—25 samt
ministerpresident 1920 och 1923—25. G. har stor
förtjänst om den polska valutans stabilisering
efter 1 :a världskrigets och den därpå följ, tidens
svåra påfrestningar. Vid Pilsudskis statskupp
1926, då den politiska makten övergick till G:s
motståndare sedan lång tid tillbaka, lämnade
han den aktiva politiken. Han blev s.å. prof, i
ekonomi vid lantbrukshögsk. i Warszawa. B.
Gracchus [-akk’-], romersk släkt av ätten
Sem-pronius.
1) Tiberius Sempronius G. (o. 220—
— 1029 —
— 1030 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
