Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grad (teknik: rak) - Grad (teknik: kant) - Grad (ortnamn) - Grada - Gradation - Gradbeteckning - Gradblad - Grade, Anders - Gradenigo, Pietro - Gradera - Graderverk - Gradhöjning - Gradient - Gradientvind - Gradin - Gradin, Arvid - Gradisca, d’Isonzo - Graditz - Gradmann, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRADMANN
Grad (av ty. gerade, rak), tekn., rak, rät, jämn,
plan; även om yta e.d., som står i rät vinkel mot
en annan.
Grad (av ty. Grat, skarp kant), tekn., skarp kant
(r å e g g ) av det slag, som uppstår vid
bearbetning av metaller (borrning, pressning, klippning
o.s.v.); vass upphöjning på ytan av en fil*; med
gravstickel bildad uppstående kant (se Burr);
skarp kant, bildad av två i vinkel sammanlöpande
ytor. — Grada, borttaga g., t.ex. med fil.
Grad, i slaviska ortnamn, se Gorod.
Grada, tekn., se Grad.
Gradatio’n (lat. grada tio, stegring), i) Indelning
i grader; gradskillnad, nyans. Dessutom en
huvudsaki. förr brukad beteckning för stegring i
uttryckssätt, klimax*. Jfr Gradera.
2) Fotogr., ett negativ- el. positivmaterials
förmåga och sätt att i svärtning återge motivets
hela skala av ljus från dagrar till skuggor. Det
fotografiska materialet kan ha lång g., så att
det kan återge ett stort intensitetsomfång —
tonomfång — el. kort g., då endast ett mindre
intensitetsomfång kan återges i form av
svärtning. Man skiljer även på mjuk g., då den
fotografiska tonskalan från vitt till svart
uppbygges av ett stort antal svärtningssteg, och
hård g., då samma tonomfång endast återges
med ett mindre antal svärtningssteg. G. beror
dels på egenskaperna hos det ljuskänsliga
skiktet, dels på dess behandling, framför allt dess
framkallning. G. anges matematiskt genom
materialets svärtningskurva. Jfr Fotografi, sp. 161
f., och Sensitometri. K.S.
Gradbeteckning, se Uniform.
Gradblad, sådana kartblad, vilkas kanter äro
jämnlöpande med el. utgöras av gradnätets
meridianer och paralleller i den för kartverket i fråga
valda projektionen till skillnad från t.ex. r e
k-t a n g e 1 b 1 a d, vilka ha oberoende av läget
fastställda dimensioner och form. Av de svenska
kartverken utgivas de topografiska kartorna n. om
6i°3o’ samt från 1907 de ekonomiska kartorna
som g.
Grade, Anders, skolman och historiker (1877
—1943), fil. dr i Lund 1913, adjunkt i Stockholm
(Södermalms lärov.) 1907—18, lektor där (Högre
reallärov. å Norrmalm) 1919—42, rektor vid
Katarina realskola 1918—26, tf. undervisningsråd 1921
—22. G., som specialiserade sig på det tidiga
1800-talets historia, utgav bl.a. ”Sverige och
Til-sitalliansen” (1913) samt ”Revolutionen och
Napoleon” och ”Den heliga alliansens och det
metternichska systemets tid” (i ”Norstedts
världshistoria”, 11—12, 1930—36). B.
Gradenigo [-ni’gå], P i e t r o, venetiansk doge
(1251—1311), tillhörde en av Venedigs förnämsta
släkter. Som podestå i Istrien valdes G. till doge
1289. Han lade grunden till Venedigs
aristokratiska författning med en reform, varigenom
representation i Stora rådet förbehölls de ätter, som
dittills haft sådan. — Venedigs förhållande till
övriga norditalienska stater var ej gott, och
staten förde under G:s regering krig bl.a. med
Padova, Ferrara och Genua. — G:s motståndare,
ledda av M. Querini och B. Tiepolo,
samman-svuro sig 1310 för att mörda honom, men
konspirationen avslöjades. För att undersöka
sam
mansvärjningen och förhindra, att någon ny
uppkom, skapade G. ”de tios råd”, ur vilket
stats-inkvisitionen utvecklade sig. I.An.
Grade’ra (mlat. grada’re), indela i grader, avpassa
efter storlek o.s.v., värdera; befordra vattnets
avdunstning i saltlösningar (se Koksalt). — Subst.:
gr ad e ring. Jfr Ägogradering.
Grade’rverk, anordning för direkt luftkylning av
(cirkulerande) vatten, t.ex. vid kompressor- el.
kylanläggningar el. vid drift av
förbränningsmotorer. G. bestå av ett system seriekopplade, svagt
lutande rännor el. bottnar, längs vilka vattnet
får sila fram. Kylverkan erhålles genom
avdunstning, förenad med konvektion till den omgivande
luften.
Gradhöjning, språkv., se Komparation.
Gradient’ (av lat. grad’us, steg), förändringar av
en egenskap hos luften på en bestämd angiven
sträcka i atmosfären. —
Lufttrycksgradi-e n t brukar ofta angivas i det antal mm el.
millibar (mb), som lufttrycket förändras pr längden
av en ekvatorialgrad (111 km). —
Temperaturgrad i e n t användes mest för angivande av
temp:s förändring i vertikal led. Temp. avtager
i allm. med höjden ö.h. och i medeltal med o°s—o?6
pr 100 m. Stiger temp. med höjden, blir därför g.
negativ. Stiger den t.ex. o°3 pr 100 m, är g. -—0,3.
Vid dynamiska beräkningar är det lämpligt att för
den horisontala temperaturgradienten använda
temp:s förändring på samma sträcka, som användes
för angivande av lufttrycksgradienten. —
Förändringar av fuktighet, vindhastighet, halt av
främmande beståndsdelar i atmosfären o.s.v. angivas
också ofta genom deras avtagande el. deras ökning
på en viss sträcka, alltså genom uppgivande av
deras g. Även för andra element än luften, t.ex.
havsvattnet, anges g. H.Kr.
Gradientvind, se Vind.
Gradi’n [fra. utt. -däo’] (fra.), trappsteg,
trapp-stegsformig avsats för åskådare.
Gradi’n, Arvid, herrnhutare (1704—57),
prästson från Dalarne, mag. och doc. i Uppsala 1736,
övergick i Tyskland till Evang.
brödraförsamling-en och prästvigdes inom denna 1738. Zinzendorf
sände honom till Ryssland, där han en tid hölls
fången. 1741 kom han till Sverige som
förespråkare för herrnhutarna och tilläts predika i
kyrkorna, bl.a. i Stockholm. Vid ett 2:a besök i Sverige,
1748, hade G. ryckts med i ”sållningstidens”
osunda svärmeri. Han anklagades då av Stockholms
konsistorium för avvikelse från den rena läran
och landsförvisades 1750. Efter vidsträckta resor
dog han i Tyskland. — Litt.: H. Levin,
”Reli-gionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686—
1782” (1896); N. Jacobsson, ”Från en forskningsresa
till Herrnhut” (i ”Kyrkohist. årsskrift”, 1903); J.
Dellner, ”A. G. i rysk fångenskap” (1935). A.Mn.
Gradis’ca, G. d’I s o n z o, stad och kurort i n.ö.
Italien, vackert belägen vid Isonzos h. strand 15
km från Triestebukten; 6,526 inv. (1936). G.
an-lades som venetiansk fästning i slutet av
1400-talet och har varit mycket omstritt. Många
vene-tianska byggnadsminnen. Biskopssäte.
Graditz [-ts], tyskt statsstuteri för
fullblodsupp-födning, beläget i Sachsen. Stuterimärke: två
korslagda pilar med spetsarna nedåt.
Gradmann [gra’t-], Robert, tysk geograf (f.
— 1033 —
1034 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
