Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Graefe, 1. Albrecht (ögonläkare) - von Graefe, 2. Albrecht (politiker) - Graener, Paul - Graesel, Arnim - Graesse, Theodor - Graevius, Johann Georg - -graf - Graf (titel) - Graf, Paul Edmund - Graf, Urs - Graf, Karl Heinrich - Graf, Arturo - Graf, Max - Graf, Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAF
nerv, näthinna och bindehinna äro av stort
värde. Mi H.
2)Albrechtvon G., den föreg:s son,
politiker (1868—1933), till 1912 aktiv officer,
godsägare, 1899—1918 medl. av Mecklenburgs lantdag,
1912—18 av riksdagen (konservativa partiet), medl.
av nationalförsamlingen, 1920 av riksdagen
(tysknationella folkpartiet). Från 1923 slöt sig G. till
den antisemitiskt betonade rörelsen och var en
tid ordf, i Deutschvölkische Freiheitsbewegung
och senare i nationalsocialistiska frihetspartiet,
partibildningar i Nordtyskland, som senare
upp-gingo i A. Hitlers nationalsocialistiska parti. Arrh.
Graener [grä’-], Paul, tysk tonsättare (f.
1872), var först korgosse i Berliner Domchor,
övergick efter univ.-studier helt till musiken och
var 1896—1908 kapellmästare vid
Haymarket-teatern i London och 1908—10 i Wien. Som
kompositör och lärare i komposition har han
verkat i London (Royal Acad. of Music), Wien
och Leipzig (som Regers efterträdare) och varit
dir. 1910—13 för Mozarteum i Salzburg samt
sedan 1930 för Sterns konservatorium i Berlin.
G:s klassicistiskt-romantiska musik har hämtat
impulser både från klassiska förebilder och från
modern impressionism. Han har bl.a. komponerat
Symfoni d moll, Sinfonietta för stråkorkester
och harpa, orkestersviterna ”Aus dem Reiche
des Pan”, ”Musik am Abend”, ”Waldmusik” och
”Die Flöte von Sanssouci”, 3 pianotrios, 3
stråkkvartetter, en violinsonat jämte annan
kammarmusik, ett 100-tal sånger, pianomusik samt
operorna ”Der vierjährige Posten”, ”Das
Narrenge-richt”, ”Don Juan’s last adventure”, ”Bysanz”,
”Schirin und Gertrude”, ”Friedemann Bach”
(1931) och ”Prinz von Homburg” (1935).
Under nazisttiden beklädde G. en av de högsta
administrativa posterna inom musiklivet. P.L.
Graesel [grä’z-], A r n i m, tysk biblioteksman
(1849—1917), bibliotekarie vid univ.-bibl. i Halle
1878—91, Berlin 1891—99, Göttingen 1899—1908, 2:e
dir. där 1908—14, författade bl.a. de förträffliga
handböckerna ”Grundzüge der Bibliothekslehre”
(1890) samt ”Führer für Bibliotheksbenutzer”
(1905).
Graesse [grä’sa], Johann Georg T h e o d o r, tysk
biblioteksman (1814—85), bibliotekarie hos
konungen av Sachsen 1843, dir. för kungl. myntsaml.
i Dresden 1848, för saml. i ”Grünes Gewölbe” där
1863. Bland G:s många skrifter märkas framför
allt hans stora bibliografi ”Trésor de livrés rares
et précieux” (6 bd, jämte suppl., 1859—69) samt
litteraturhistoriska och keramiska arbeten.
Graevius [grä’vios], Johann Georg,
tyskholländsk klassisk filolog (1632—1703), prof, i
Utrecht 1662. G. åtnjöt stort rykte som
univ.-lärare och var en flitig utgivare av klassiska
texter. Hans mest betydande verk äro hans stora
encyklopedier över romerska antikviteter,
”Thesaurus antiquitatum Romanorum” (1694—99) och
den postumt utg. ”Thesaurus antiquitatum et
historiarum Italiae” (1704—25).
-graf (av grek, -gr af’os, av grafein, skriva), som
senare led i sammansättningar, betecknande vissa
slags skrift (t.ex. autograf), apparater avsedda att
återgiva el. registrera något (t.ex. fono-, seismo-,
telegraf: se Registreringsapparat); ofta i
personbe
teckningar. avseende yrke el. sysselsättning (t.ex.
foto-, geo-, steno-, typograf).
Graf, tysk adelstitel, se Adel och Greve.
Graf, Paul Edmund, målare (1866—1903),
utbildad vid Konstakad. och hos Bonnat i Paris,
utförde stämningslandskap, stadsmotiv från
Bryg-ge och genrebilder ur Dalarnes folkliv.
Graf, Urs, schweizisk konstnär (1485—1527 el.
28), utbildades i Basel och på resor, bl.a. till
Italien och Frankrike. G. utvecklade, trots ett
oregelbundet liv, en ytterst mångsidig och fruktbar
verksamhet som målare, grafiker, guldsmed och
medaljkonstnär. I sina teckningar och grafiska
arbeten röjer G. en intressant sammansmältning
av gotiska element och renässanselement. — Litt.:
Monogr. av E. Major (1907).
Graf, Karl Heinrich, tysk teolog (1815—
69), känd för sina gammaltestamentliga
forskningar, framför allt ang. Moseböckernas ålder. I ”Die
geschichtlichen Bücher des Alten Testaments”
(1866) framställde han en epokgörande teori om
den s.k. prästkodex’ ålder (jfr Pentateuken).
Graf, A r t u r o, italiensk lärd och skald (1848
—1913), född i Aten av tysk far och italiensk mor,
död som prof, i litteraturhistoria i Turin. Som poet
(”Medusa”, 1880, ”Le rime della selva”, 1906, etc.)
är G. en melankoliker, vars favoritmotiv är döden.
Den på sin tid ivrigt debatterade romanen ”11
riscatto” är en förtäckt självbiografi. G:s
litteratur- och kulturhistoriska avh. samlades 1925 under
titeln ”Opere critiche”. — Litt.: M. Morandi, ”A.
G.” (1921).
Graf, Max, österrikisk musikskriftställare och
kritiker (f. 1873), prof, i musikhistoria vid
kon-servatoriet i Wien, kritiker i ”Wiener allgemeine
Zeitung”. G. har som skriftställare ägnat sig åt
renässansen och 1800-talet, spec. R. Wagner och
R. Strauss. Hans viktigaste arbete är ”Composer
and critic. 200 years of musical criticism” (1946).
Graf, Oskar Maria, tysk författare (f. 1894).
G. deltog under 3 år i i:a världskriget på ryska
fronten men blev frikallad och slöt sig efter
hemkomsten, radikal socialist som han var, till
den bayerska revolutionen. Som förf, debuterade
han med en diktbok, ”Amen und Anfang” (1919),
som följdes av ett par konstnärsessäer och de
sociala novellerna ”Zur freundlichen Erinnerung”
(1922). En återblick på ungdomsåren är
”Früh-zeit” (1921) och den skoningslöst uppriktiga
själv-biogr. ”Wir sind Gefangene” (1927) med forts.
”Wunderbare Menschen” (s.å.). Från sin bayerska
hembygd gav G. en rad kärnfulla, ofta
grovkornigt humoristiska allmogeskildringar, t.ex.
”Bay-risches Lesebücherl” (1924), ”Die Chronik von
Flechting” (1925), ”Finsternis” (1926), ”Die
bay-rische Dekameron” (1928) och ”Die Heimsuchung”
(s.å.). 1931 gav G. ut ”Bolwieser. Der Roman eines
Ehemanns”, 1932 ”Einer gegen alle”. Efter
Hitlers makttillträde 1933 gick G., som från början
bekämpat nationalsocialismen, i landsflykt och
bosatte sig i Österrike. Den nya regimen
betraktade G. som ”arisk” och försökte få honom att
återvända. G. avvisade närmandet och begärde
efter de bekanta bokbålen, att hans skrifter skulle
brännas offentligt, vilket medförde, att G. som
en av de första blev berövad sitt tyska
medborgarskap. 1934 överflyttade G. till Tjeckoslovakien,
— 1037 —
— 1038 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
