Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafologi - Grafostatik, grafisk statik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAFOSTATIK
Charakter” (1917, 19/20 Aufl. 1941) och
”Grund-legung der Wissenschaft vom Ausdruck” (6 Aufl.
1942). Den engelska g. är i stort sett av
senare datum men fortsätter på Klages’ linje,
huvudsaki. genom R. Saudek, som främst ägnat
sig åt experimentella handstilsundersökningar,
ss. i ”Wissenschaftliche Graphologie” (1926) och
”Experimentelle Graphologie” (1929). I de
nordiska länderna har det dröjt till in på
1900-talet, innan g. fått några vetenskapliga
företrädare. Undantag utgöra Gurli Linder med
studien ”Psykografologiska strövtåg” (i ”Ord och
bild”, 1899) och A. Lehmanns kritiska
granskning i ”Grafologien” (1899). Som moderna
företrädare för en vetenskapligt inriktad g. kan
man betrakta i Danmark O. Brüel (”Haandskrift
og psyke”, 1946), i Norge H. Havin
(”Hånd-skrift og intelligens”, 1942), i Finland R.
Nume-lin (”Handstil och karaktär”, 1922) och E. Kaila
(i ”Personlighetens psykologi”; sv. övers. 1935, 4
uppl. 1946) samt i Sverige G. Lundgren
(”Handstil och karaktär”, 1942). Utom de redan
nämnda har schweizaren M. Pulver (”Symbolik der
Handschrift”, 1930, 4 Aufl. 1945) och tysken
H. Jacoby (”Handschrift und Sexualität”, 1932,
samt ”Self-knowledge through handwriting”, 1941;
sv. övers. 1946) framträtt som ett par av vår
tids främsta grafologer.
Den moderna g. med vetenskaplig syftning
avvisar i stort sett gamla tiders enbart intuitiva
metod men ställer sig också kritisk mot Michons
lära om att det finns vissa absoluta ”tecken”,
som ange särskilda egenskaper. Den nya g.,
som förefaller starkt influerad av
individual-och helhetspsykologiska betraktelsesätt, erkänner
”tecknens” dubbeltydighet och söker tolka de
enskilda detaljerna i belysning av stilen som
helhet. G. av i dag erkänner även sin
begränsning. Den möderne grafologen vill helst till
sitt förfogande ha flera stilprov från olika
tidpunkter samt uppgift om den skrivandes ålder,
kön och i många fall även sociala ställning.
Mot bakgrund av dyl. grundfakta söker
grafologen göra sin karaktärstolkning. Vid
detaljstudiet av handstilen riktar man särsk.
observationen mot stilens storlek, rytm, lutning och
regelbundenhet, skrivhastigheten, skrivtrycket
(som även kan experimentellt fastställas med
hjälp av en skriftvåg), bokstävernas vidd och
sammanhanget mellan dem, linjeskärpan,
utsmyckningen, marginalsatsen m.m. Bl.a. anser
man sig av skribentens sätt att binda samman
bokstäverna kunna
sluta sig till hans
sociala inställning.
Man skiljer härvid
mellan g i r 1
andskrift (ex. a), som
i allm. anses tyda på
själslig öppenhet,
arkadskrift (ex. b), som skulle tyda
på slutenhet el. dålig anpassning,
vinkelbindning (ex. c), som i olika
sammanhang kan tyda på viljestyrka el. inre splittring
och hämning, samt trådbindning (ex. d),
som skulle vara karakteristisk för labila el.
sensibla skribenter. ”Jag”-centrering och ”du”-in-
riktning anser man sig bl.a. kunna utläsa ur
stilens lutning, medan radernas riktning skulle
ange stämningsläget. Andlighet el. idealitet
skulle karakteriseras av att staplarna ovanför raden
(övre zonen) bli särsk. markerade, medan
materialism och sensualitet skulle ta sig uttryck i
kraftiga staplar under raden (nedre zonen).
Bland många andra egenheter, som g.
undersöker och diskuterar, är formnivån, varmed
man enl. Klages avser stilens uttrycksfullhet
och personliga egenart. En livfull stil (hög
formnivå) tolkas i allm. positivt, medan en
kraftlös och opersonlig stil (låg formnivå)
indicerar en negativ tolkning. — De många olika
sätten att tolka samma ”tecken” i stilen äro
naturligtvis till förfång för g:s vetenskapliga
strävanden. Någon exakt experimentell
tolkningsmetod har man knappast kommit fram till, men
en grafolog med erfarenhet och psykologiska
kunskaper kan med hjälp av sin intuition nå
långt i fråga om handstilstolkningen. De många
charlatanerna på området ha dock starkt
bidragit att misskreditera g. Den synes emellertid
kunna ha viss användning som hjälpmedel i
fråga om t.ex. yrkesrådgivning,
personalanställning och fastställande av skriftliga dokuments
äkthet, överdriven tilltro till g:s möjligheter
förekommer emellertid även, ss. när man vid
R. Saudeks grafologiska inst. i London söker
diagnostisera sjukdomar med hjälp av
handstils-analys. — Litt., se ovan i texten. E.Bng.
Grafostati’k, grafisk stati k,
sammanfattande benämning på metoder att geometriskt
lösa statiska problem, d.v.s. att utveckla de
villkor, under vilka krafter befinna sig i
jämvikt. Medelst g. kunna även andra uppgifter,
t.ex. bestämning av ytors tyngdpunkter och
trög-hetsmoment, genom att återföras på
kraftverkningar lösas grafiskt. G. erhöll en första mera
vetenskaplig utformning av K. Culmann
och har senare
vidareutvecklats av bl.a.
L. Cremona, E.
Winckler, O. Mohr,
P. V. Almqvist m.fl.
G. är spec. tillämplig
för bestämning av
krafter och moment
i plana fackverk,
varvid dock den
begränsningen gäller,
att konstruktionen
icke får vara
statiskt överbestämd
(”statiskt obestämd”).
Ehuru g. härvid icke
lämnar lika exakta
resultat som
motsvarande sifferräk-ningar, ger den dock
en noggrannhet, som
är fullt tillräcklig
för tekniska behov.
Metoden är både
tidsbesparande och
åskådlig, varigenom
— 1047 —
— 1048 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
