Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grasso, Giovanni - Grata Justa Honoria - Grate, Eric - Gratia - Gratial - Gratianus - Gratianus, Franciscus - Gratie - Gratierna, gracerna - Gratifikation - Gratin - Gratiola - Gratiolin, Gratiolosin - Gratis - Gratis-aktie, -emission - Gratiös - Grattan, Henry - Grattoar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRATA JUSTA HONORIA
roller märkes även Othello. G. gjorde från 1908
upprepade europeiska och amerikanska turnéer.
Grata Justa Hono’ria (f. 417), dotter av
Constan-tius III och Galla Placidia, syster till
Valentinia-nus III. G. utnämndes till augus’ta trol. 425.
Begåvad och maktlysten men illa behandlad vid
hovet vände sig G. till Attila, vilken upptog
hänvändelsen som ett giftermålsanbud och krävde
”prinsessan och halva riket”. Kejsarens vägran blev en
orsak till att Attila bröt in i Gallien och, där
besegrad, i Italien. Vid hans återtåg vägrade
kejsaren fortfarande att utlämna G.
Grate, Eric Gustav, bildhuggare (f. 14/s 1896),
prof, i skulptur vid Konsthögsk. 1941. Efter
studieresor till Tyskland och Grekland kom G.
1924 till Paris, där
han tog intryck av
Despiaus levande yta
och nyanserade men
dock stränga form.
Den franska
verklig-hetsiakttagelsen gjorde honom till en
utmärkt porträttör,
t.ex. O. Aschbergs
byst (i
Nationalmuseum). Senare har
en annan sida
kommit till synes hos G.
Via surrealistiska
experiment har han
kommit att gestalta
ett lyriskt innehåll,
anknytande till den
nordiska
romantiken: ”Folkvisan” vid
Bromma lärov. och
relief i Marabous
chokladfabrik, Sund-
byberg (1943). Den senare är ett av hans främsta
arbeten och förenar på ett lyckligt sätt den
fabulerande lyriska sidan hos honom och den
klassiska. Som lärare har G. betonat
respekten för mödan och hantverket. Bland större
arbeten märkas fyra figurer, ”Årstiderna”, i
Kanslihuset, Stockholm. L.JVn.
Gra’tia [sv. utt. gra’tsia] (lat.), behag: gunst,
yn-nest(bevis); tack. Jfr Dei gratia. — Teol. G.
ac-tuaTis, den förberedande nåden, som upphör i och
med den förblivande nåd, som meddelas i
rättfärdig-görelsen, g. habituaTis-, g. infusio’nis, helgelsens
ingjutna nåd; g. remis sio’nis, syndaförlåtelsens nåd;
donae gra’tiae, nådegåvor; gratias aga mus Deo,
låtom oss tacka Gud.
Gratia’1 (av lat. gra’tia, nåd) kallas dels
understöd ur flottans pensionskassas garantifond till
änkor och barn efter vissa befattningshavare vid
flottan, vilka varit delägare i nämnda kassa och
avlidit före 1937, dels pension till avskedat
indelt manskap vid armén, vilken pension utgår
ur Vadstena krigsmanshuskassa. Sistn.
pensions-tagare kallas gratialister.
Gratia’nus, romersk kejsare (d. 383), utnämnd
367 av sin far Valentinianus I till augus’tus, blev
vid dennes död 375 styresman för rikets v. prov.;
hans minderårige bror Valentinianus II blev
med-regent, under det att farbrodern Valens styrde
Orienten. G. sökte bringa denne hjälp mot
östgoterna men kom fram för sent för att hindra
katastrofen vid Adrianopel 375. Han var nu ensam
kejsare men överlät östern åt Theodosius, under det
att han med kraft i v. hävdade riksgränsen mot
germanska anfall och 378 vann en betydande seger
vid Colmar. Ett uppror i Britannien av Maximus
förmådde han ej kuva och mördades. B.
Gratia’nus, Franciscus, italiensk rättslärd
(o. 1100—1160), den kanoniska rättens främste
målsman, munk vid klostret San Felice i Bologna
samt prof, vid univ. där. G. sökte bringa de
talrika kyrkliga konsiliebesluten och påvliga breven
i rättsfrågor i samklang med varandra ’och
verkställde o. 1145 för ändamålet ett
sammanfattnings-arbete ”Concordia discordantium canonum”, vanl.
kallat ”Decretum Gratiani”*.
Gratie [gra’tsie] (av lat. gra’tid), behag, grace*.
Gra’tierna, gracerna, rom. myt., behagets
gudinnor, se Chariterna.
Gratifikatio’n (ytterst av lat. gratifica’tio,
ynnestbevisning, av gratifica’ri, bevilja), frivillig
penninggåva, lämnad som ersättning för goda tjänster,
tillfällig penningbelöning, särsk. åt tjänsteman
utöver lön el. arvode.
Gratin [-täu’, sv. utt. -täij’] (fra.). Rätter au
gra-tin kunna göras av fisk, kött, grönsaker, frukt. På
eldfast fat läggas de färdigkokta ingredienserna.
Därpå strör man ett lager av rivebröd enbart el.
rivebröd och riven ost över det hela och sätter in
fatet i ugn samt utsätter rätten för stark
övervärme, så att den får svagt brun färg. Ofta häller man
en tjockare sås el. stuvning av smör, mjöl och
vätska över det, som skall gratineras, och sedan
strös rivebröd över. — G r a t i n e’r a, tillreda i
form av g. I-Ny.
Grati’ola, växtsläkte, se Jordgalla.
Gratioli’n, Gratiolosi’n, farm., se Jordgalla.
Gratis (lat., av gra’tiis, dat. plur. av gra’tia,
ynnest), eg. av ynnest; för intet, till skänks,
kostnads- el. avgiftsfritt.
Gratis-aktie, -emission, se Fondemission.
Gratiös [gratsiö’s], se Graciös.
Grattan [grätn], Henry, irländsk politiker
(1746—1820). Efter en kort tids
advokatverksamhet blev G. 1775 underhusled. i det irländska
parlamentet. Genom sin lysande vältalighet och med
stöd av demonstrationer av de 1778 organiserade
frivilliga trupperna, de s.k. volunteers, lyckades G.
1779 genomdriva handelsfrihet för Irland samt 1782
den s.k. Renunciation Act. G:s försök att reformera
parlamentets valsätt och sammansättning
misslyckades på gr. av den rådande korruptionen, och
blott i ringa utsträckning lyckades han förbättra
katolikernas ställning. På gr. av dessa motgångar
lämnade han 1797 parlamentet men återinträdde
efter 1798 års upprors kuvande 1800 för att
bekämpa Pitts förslag om för de förenade rikena gemen
samt parlament, vilket dock genomdrevs. 1805
blev G. medl. i de förenade rikenas parlament och
arbetade där framför allt för katolikernas
medborgerliga rättigheter. G:s son, Henry G., har utg.
sin faders ”Memoirs” (5 bd, 1839—45) och
”Spee-ches” (1821). — Litt.: A. E. Zimmern, ”H. G.”
(1902). v.Sw.
Grattoar [gratoa’r] (fra.), skavjärn, se
Mezzo-tinto.
— 1115 —
— u 16 —
E. Grate: Yvonne. Bränd lera.
Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
