Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grau Delgado, Jacinto - Graudenz - Grauers, 1. Hugo - Grauers, 2. Sven - Grau ist alle Theorie - Graul, Richard - Graun, Karl Heinrich - Graunt, John - Graupner, Christoph - Grausame Salbe - Grautoff, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAUDENZ
dramatik är starkt
intellektuell och
psykologisk, han hämtar
sina motiv ur det
förgångna och samtiden.
Bland G:s skådespel
märkas ”Las bodas de
Camacho” (1903; tills,
med Adrian Gual),
som anknyter till
Cer-vantes’ ”Don Quijote”,
”El tercer demonio”
(1908), en komedi,
”Don Juan de
Carilla-na” (1913), där G.
teck
nar en vis och åldrad variant av Don Juan-typen,
”Entre liarnas” (1915), en modern kärlekstragedi,
”El conde Alarcos” (1917), en romantisk tragedi,
som bygger på en gammal romans, ”El hijo
prödi-go” (1918), där G. använt liknelsen om den
förlorade sonen, ”Conseja galante” (1919), en ironisk
poetisk pjäs, ”El senor de Pigmaliön” (1921), en
tragikomisk fars, som visar G. som satiriker, ”El
caballero Varona” (1929), som räknas som ett av
G:s främsta verk, ”El burlador quc no se burla”
(1930), där G. åter för fram Don Juan, nu som en
nutidsmänniska, och ”Los tres locos del mundo”
(s.å.). G., som lever som landsflyktig i Argentina,
publicerade 1943 biogr. ”Unamuno y la Espäna de
su tiempo” och 1944 inledn. till en volym med
skådespel över Don Juan-motivet (”Don Juan en
el drama”). E.
Graudenz [grau’dants], tyska namnet på staden
Grudziqdz i Polen.
Grauers. 1) Bror Hugo G., ingeniör (1869—
1942), utexaminerad från Tekniska högsk. 1894, fil.
dr i Lund 1900, prof, i mekanik och matematik vid
Chalmersska inst. i Göteborg 1911, rektor vid
nämnda högsk. 1913—33; emeritus 1934. I sina
vetenskapliga arbeten behandlade G. problem ur
elasticitetsläran.
2) Sven G., den föreg:s kusin, skolman,
historiker (f. 20/i2 1891), fil. dr vid Göteborgs högsk.
1920, doc. där 1920—24, vid Stockholms högsk.
sedan 1927, prof:s titel 1944, lektor i Nyköping 1923
—30, i Stockholm vid Nya elementarskolan 1930—
43 och vid Statens normalskola sedan 1943, rektor
vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1931—
43 och vid Statens normalskola sedan 1943, dir. för
Statens psykologisk-pedagogiska inst. sedan 1944.
G. har framför allt gjort sig bemärkt som kännare
av det karolinska
enväldets historia;
ämnen härur behandlar
han bl.a. i ”Arvid
Bernhard Horn”
(gra-dualavh., 1920),
”Bidrag till kännedomen
om det karolinska
enväldets uppkomst”
(1926) och ”Den
svenska riksdagen under den
karolinska tiden” (i
”Sveriges riksdag”, 1:4,
1932). Han har vidare
författat bl.a. ”Envälde
och merkantilism” (i ”Världshistorien”, utg. av
H. Almquist, 5, 1933) och Ӏtten Wachtmeister
genom seklerna”, 1—2 (1941—46) samt utg. ”Nya
Lödöse tänkeböcker” (i ”Skrifter utg. till
Göteborgs stads 300-årsjubileum”, 6, 1923). G. var
1944—49 medutg. av ”Historisk tidskr.”. B.
Grau ist alle Theorie [grau’.. . teåri’] (ty.),
bevingat ord ur Goethes ”Faust”, där Mefistofeles
yttrar: Grau, teiirer Freund, ist alle Theorie, und grün
des Lebens goldner Baum, i V. Rydbergs tolkning:
”Grå, dyre vän, grå är all teori, men livets gyllne
träd är grönt”.
Graul [graul], Richard, tysk museiman och
konsthistoriker (1862—1944), dir. för Leipzigs
konstsamlingar; var specialist på
konsthantverkets historia och utgav en mycket begagnad
”Ein-führung in die Kunstgeschichte” (1887, 8 Aufl.
1923), vidare monogr. över Liebermann (1892) och
F. v. Uhde (1893) samt Rembrandt (1906),
”Rem-brandts Handzeichnungen” (s.å., 2 Aufl. 1924),
”Ostasiatische Kunst und ihr Einfluss auf Europa”
(1906) samt ”Europäisches Kunstgewerbe” (tills,
med andra, 1928). A.
Graun [gråun], Karl Heinrich, tysk
tonsättare (1701—59), 1740 utnämnd till kapellmästare
hos Fredrik II, som ålade honom att upprätta en
operascen i Berlin (öppnad V12 1742 med G:s
”Ce-sare e Cleopatra”). Jämte Hasse behärskade G.
med talrika operor länge Berlin-scenen. Sin största
berömmelse vann G. dock med sina kyrkliga verk,
framför allt passionsoratoriet ”Der Tod Jesu”, som
gavs flitigt även i Sverige och länge uppfördes
varje långfredag i Berlin. För Fredrik II skrev G.
en del flöjtmusik. — Brodern J o h a n n G o
1t-lieb G. (1702—71), likaledes i Fredrik II:s tjänst,
var en produktiv instrumentalkompositör och
spelar en roll i den nordtyska symfoniens historia.
— Litt.: C. Mennicke, ”Hasse und die Brüder G.
als Symphoniker” (1906). E.A.
Graunt [gra’nt], John, engelsk statistiker (1620
—74). Efter att ha varit affärsman och musiklärare
blev G. 1666 kommissarie för Londons
vattenförsörjning. G. har blivit kallad den politiska
aritmetikens fader. Hans undersökningar ang.
befolkningsförhållandena i London äro av
grundläggande betydelse. I sitt huvudarbete ”Natural and
po-litical observations, mentioned in a following index
and made upon thc bilis of mortality” (1662)
samlade han och bearbetade statistiskt uppgifter rörande
dödlighet, födelser, in- och utflyttning m.m. T.Er.
Graupner [grau’-], C h r i s t o p h, tysk
tonsättare (1683—1760), en av J. S. Bachs mest betydande
samtida, sedan 1712 i;e hovkapellmästare i
Darrn-stadt; har komponerat operor, kyrkokantater,
sin-fonior, triosonator och pianosviter.
Grausame Salbe [graiVzamo zaVbo] (ty.,
”gruvlig [skott-]salva”), om (överdrivet) våldsamt utfall
i tal el. skrift; efter ett yttrande på dansk-tyskt
blandspråk (Det var ein grausom Salbe) av
titelfiguren i L. Holbergs komedi ”Jacob von Tyboe”.
Grautoff [grau’tåf], Otto, tysk konst- och
kulturhistoriker (f. 1876), har företrädesvis ägnat
sig åt fransk konst- och kulturhistoria: ”Die
Maske und das Gesicht Frankreichs” (1923), ”Das
gegenwärtige Frankreich” (1926), ”Barockmalerei
in den romanischen Ländern” (1928—30; jämte
N. Pevsner), ”Franzosen sehen Deutschland”
— 1119 —
— 1120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
