Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grégoire, Henri - Grégoire, Victor - Gregor - Gregoras, Nikeforos - Gregorčič, Simon - Gregori, Ferdinand - Gregorianska kalendern - Gregorianska kyrkan - Gregorianska mässor - Gregorianska tideräkningen - Gregorianska universitetet - Gregoriansk sång - Gregorianum - Gregorii mässa - Gregorius - 1. Gregorius I (”den store”, påve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÉGOIRE
anslöt sig G. till denna och verkade för en av Rom
oberoende fransk nationalkyrka samt utnämndes
1791 till biskop av Blois. Under revolutionens
senare religionsfientliga skede företrädde han
religionsfrihetens princip och gudstjänstens
återställande. Genom Napoleons konkordat med påven
1801 blev franska kyrkan åter beroende av Rom.
G. nedlade sitt biskopsämbete och tillhörde som
senator oppositionen mot Napoleon. G. ägnade
sig även åt litterär verksamhet (”Histoire des
sec-tes religieuses”, 2 bd, 1810; ”Mémoires”, utg. 1837)
samt arbetade för samförstånd mellan nationerna
och kyrkosamfunden. ■—- Litt.: Lydia Wahlström,
”Revolution och religion” (1936). S.N.
Grégoire [gregQa’r], Victor, belgisk botanist
(1870—1938), prof, i Louvain 1903, känd genom
sina omsorgsfulla studier över kärndelningens
mekanism. Av G:s skrifter märkas art. i den
av honom redigerade tidskr. ”La Cellule” samt
”Éléments de botanique” (1930, 3 éd. 1936).
Gregor, mansnamn, av lat. Grego’rius*.
Gregora’s, Nikeforos, bysantinsk lärd,
framlade 1324 den förbättrade kalender, som 1578
genomfördes av påven Gregorius XIII. Hans
”Ro-mäiska historia” behandlar tiden 1204—1359. Som
ortodoxiens försvarare bekämpade han mystikern
Gregorios Palamas. G:s skrifter, delvis hos Migne,
”Patrologia graeca”, 148, 149, äro till stor del ännu
outg. — Litt.: R. Guilland, ”Essai sur N. G.”
(1926).
Gregorcic [-går’cic], Simon, slovensk diktare
(1844—1906). Eg. katolsk präst vann G. redan
genom sin första diktsaml. (”Poezije”, 1882; i allt
4 bd, 1882—1908) anseende som nationell skald.
G:s diktning är mest i folkviseton, behandlande
nationella och religiösa ämnen. De flesta av hans
dikter ha tonsatts och sjungas allmänt.
Gregori [-å’-], Ferdinand, tysk
skådespelare, regissör och teaterledare (1870—1928), prof.,
var 1901—10 anställd vid Burgtheater i Wien,
ledde 1910—12 hovteatern i Mannheim och var
1916—21 knuten till Deutsches Theater i Berlin,
även som regissör. G. deltog som frontofficer i
1 :a världskriget och var från 1923 lärare i
teaterteori vid Berlins univ. G. var en
tempera-mentsfull och tekniskt fulländad skådespelare och
en utmärkt instruktör. Bland hans roller
märkas Hamlet, Kung Lear, Othello, Nathan den
vise, Faust, Wallenstein, Brand och Byggmästar
Solness. G. utgav bl.a. ”J. Kainz” (1900), ”B.
Baumeister” (1902), ”Maskenkünste” (1913) och
”Der Schauspieler” (1919) samt redigerade en
följd av år teatertidskr. ”Die Scene”. G.Kg.
Gregoria’nska kalendern, se Kronologi.
Gregoria’nska kyrkan, se Armeniska kyrkan.
Gregoria’nska mässor, 30 mässor, som under 30
dagar i följd frambäras för en avliden. De kallas
G. efter Gregorius den store (d. 604), vilken som
abbot i Rom skall ha låtit läsa 30 mässor för en
avliden munk, men de torde vara ännu äldre till
sitt ursprung.
Gregoria’nska tideräkningen, se Kronologi.
Gregoria’nska universitetet (efter Gregorius XIII,
som 1582 gav det sin bekräftelse) el. Collegium
ro-ma’num (jfr Collegia romana), det påvliga univ. i
Rom, förenades 1928 med påvliga bibelinstitutet*
och orientaliska inst. och omfattar fakulteter för
Gregorii mässa. Målning av Albert målare i
Husby-Sjutolfts kyrka, Uppland.
teologi, filosofi och kanonisk rätt. Ny
univ.-bygg-nad invigdes 1930 på Vatikanstadens mark.
Gregoria’nsk sång, den katolska kyrkans
ritualsång, normerad av påven Gregorius den store.
Li-turgiskt indelas g. i mässans och tidegärdens sång,
formellt i ofria el. bundna och fria el. obundna
former, stilistiskt i syllabisk, gruppmelodisk
(grupper av 2—3 toner på en stavelse) och melismatisk
(flera tongrupper på en stavelse) stil. G. är
enstämmig till sitt väsen och diatonisk, rytmiskt icke
taktmässig och formellt icke symmetrisk, detta i
mots. till folkvisan och västerländsk tonkonst efter
o. 1750. Se även Koral. — Litt.: P. Wagner,
”Ein-führung in die gregorianischen Melodien” (3 bd,
1895—1921). C.A.M.
Gregoria’num, religionsv., se Sacramentarium.
Grego’rii mässa, vanligt motiv i konsten, särsk.
under senmedeltiden, föreställande Gregorius den
store, som, omgiven av präster, läser en mässa,
medan den korsfäste, avbildad med
passionsred-skapen, sänker sig ned mot altaret.
Grego’rius (lat., av grek. Grego’rios, eg. vaksam,
av gregorPt’n, vaka), mansnamn.
Gregorius, påvar.
1) Gregorius I, ”den store”, påve 590—604
(o. 540—604), urspr. abbot i ett av honom själv
anlagt kloster i Rom, var en stor administrativ
förmåga, därtill en smidig diplomat och
framstående kyrklig skriftställare (han räknas till kyrkans
fyra lärare). G. förkroppsligade i sig sin tids
universellt betonade kyrka. Sedan det kejserliga
inflytandet i Italien försvagats genom langobardernas
infall, förstod han att utnyttja kampen dem emellan
till att utvidga påvestolens maktställning i
bety
— 1155 —
— 1156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
