Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Historia - Den klassiska tiden (500—338 f.Kr.) - Den hellenistiska tiden (338—31 f.Kr.) - Den romerska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
biliserade all sin vältalighet för att bekämpa
honom. Filip besatte den ena positionen efter den
andra, och då slutl. atenare och tebaner mötte
honom vid Chaironeia 338 f.Kr., vann han en
fullständig och avgörande seger. Efter segern
visade Filip, att han menade allvar med att
acceptera Isokrates’ program. Han företog inga
hämndaktioner, men på hans bud samlades
representanter för alla grekiska stater utom Sparta
i Korint och bildade ett förbund, vars ledare
Filip blev. Kriget mot Persien skulle nu bli
verklighet, och redan 336 lät Filip trupper gå
över till Mindre Asien. Han mördades emellertid
s.å. och efterträddes av sin son Alexander den
store.
Den hellenistiska tiden (338—31 f.Kr.).
Alexander var liksom fadern positivt inställd till
grekerna, men då de vid underrättelsen om
Filips död gjorde uppror, statuerade han ett
exempel genom att förstöra Tebe. Alexanders verk
innebar för det grekiska folket öppnandet av nya
världar och oändliga möjligheter, men för det
gamla landet och dess stater betydde den nya
ordningen i världen en katastrof. Diadochernas
maktkamp medförde svåra härjningar, och G:s
bästa folkkraft strömmade ut till de nya
hellenistiska rikena och deras metropoler.
Handelsvägarna ändrade sin sträckning, och de gamla
huvudhamnarna Pireus och Korint fingo sin
betydelse starkt reducerad. Dock lyckades Korint
någorlunda hävda sin ställning, medan Aten på
200-talet förvandlades till en universitetsstad, rik
på traditioner och turistattraktioner. Endast en
grekisk stad kom att tillhöra den hellenistiska
tidens stora centra, näml. Rhodos, som ligger,
där sjövägarna från Alexandria och Antiokia
nådde Egeiska havet. Politiskt låg G. helt i
skuggan av Makedonien men utsattes också för
påtryckningar från det ptolemeiska Egypten, som
behärskade havet och hade besittningar ända
uppe vid Sunden. Helt utan politisk aktivitet var
det hellenistiska G. dock ej. En viktig och
intressant nybildning utgöra sålunda de båda
statsförbund, som skapades på ömse sidor om
Korintiska viken bland stater, som aldrig förut
spelat någon politisk roll, Aitoliska och Akajiska
förbunden. Särsk. betydelsefullt blev Akajiska
förbundet, till vilket också Korint anslöts. Efter
200-talets mitt blev det under ledning av Aratos
från Sikyon den viktigaste politiska faktorn i
G. På 220-talet kom det i konflikt med Sparta,
som plötsligt än en gång kem att ställas i
intressets medelpunkt genom de revolutionära
konungarna Agis IV och Kleomenes III och deras
försök att restituera det gamla spartanska
samfundet. Under Kleomenes’ ledning blev
ställningen hotfull, men sedan denne 221 besegrats
vid Sellasia med makedonisk hjälp, behärskade
Akajiska förbundet Peloponnesos och
Makedonien det övriga G.
Romarnas ingripande medförde nya lägen, först
för grekerna i v., vilka alla i tur och ordning
införlivades med den nya stormakten, sedan
också för det egentliga G. Efter den första stora
segern över Makedonien vid Kynoskefalai (197
f.Kr.) proklamerade den romerske fältherren T.
Quinctius Flamininus under oerhört jubel de
grekiska staternas frihet i Korint 196 f.Kr., men
det blev en frihet av Roms nåde och i själva
verket av illusorisk art. Rhodos, som sedan
gammalt varit i förbund med Rom, belönades
189 efter segern över Antiochos III med
landområden i Mindre Asien men förlorade största
delen efter Makedoniens undergång 167 som
straff för att det sökt medla och sårades i
själva sin livsnerv genom att romarna anlade en
frihamn på Delos. Hit förlädes nu Egeiska
havets kommersiella centrum, där bl.a. beryktade
slavmarknader höllos, och här uppväxte en
praktfull stad, som är väl känd genom de storartade
utgrävningar, som fransmännen företagit där.
Förvaltningen av Delos överlämnades till Aten,
som därigenom fick en ganska gynnsam
ställning. F.ö. rådde i G. tvistigheter av olika slag,
och slutl. drevs Akajiska förbundet 147 f.Kr. till
krig mot Rom. Akajerna blevo emellertid i
grund slagna av den romerske konsuln L.
Mum-mius, och Korint, förbundets huvudstad,
förstördes (146 f.Kr.). Dock gjorde romarna ännu icke G.
till provins, utan somliga städer, bl.a. Aten och
Sparta, förblevo formellt fria och romerska
bundsförvanter, medan andra blevo tributpliktiga
och underställdes ståthållaren i Makedonien. När
sedan konung Mithridates av Pontos 88 f.Kr.
började sina strider med romarna, vann han
också större delen av G., bl.a. Aten, som
frivilligt anslöt sig till honom. Men redan följ, år
återtog Sulla större delen av landet, efter en lång
belägring till slut också Aten, som grundligt
plundrades (86). över huvud taget blev G. svårt
härjat under detta krig; bl.a. förstördes Delos.
Slutl. gjorde kejsar Augustus landet till en
särskild provins med namnet Akaja med det
återuppbyggda Korint som huvudstad.
Den romerska tiden. Därmed var det
slut med G:s självständighet. Det organiserades
som en romersk prov., Akaja (Ach&a). De inre
förhållandena blevo snarare bättre, än de varit under
splittringens dagar. G. njöt pax roma’na.
Romarna respekterade i allm. den lokala
autonomien, och den ekonomiska förvaltningen blev
delvis sundare. Men ståthållarnas vanstyre och
kapitalisternas utsugning väckte snart missnöje, och
i första mithridatiska kriget trädde Aten o.a.
grekiska städer på Mithridates’ sida. Den segrande
Sulla utsatte Aten och Pireus för en våldsam
öde-läggelse (86 f.Kr.); G:s tempel brandskattades.
Medborgarkrigen bragte ny förödelse. Men
merendels åtnjöt G. sina romerska herrars
bevågenhet. Respekten för dess länge bestående
kulturella överlägsenhet alstrade i vida kretsar ett visst
filhelleniskt svärmeri. Filosofskolorna i Aten och
på Rhodos besöktes flitigt av den
bildningstörs-tande romerska ungdomen; hellenismen gjorde
sitt segertåg genom det romerska riket. Men efter
förstöringen av Korint gingo världshandelns
stråkvägar G. förbi; industrien och åkerbruket
avmattades, och det fordom välmående landet
hemföll åt en alltjämt fortgående utarmning. Därmed
sammanhängde ett starkt sjunkande av
folkmängden. Kristendomen, som från 2:a hälften av
första årh. utbredde sig, medförde givetvis en djup
omvälvning i tänkesätt och seder, ehuru denna
knappast torde ha varit i det yttre särsk.
framträ
— 1211 —
— 1212 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
