Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Konst - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
tur; om den antika konsten se Grekisk konst. Jämte
den hellenistiska konsten fick den spec. romerska
också utbredning i G. (i nybyggnader el.
ombyggnader), varom ruiner av tempel, palats och teatrar
vittna. Båda avlöstes av den gammalkristna
konsten, som tidigt framträdde i G. och som särsk. i
Thessalonike lämnat märkliga spår: Georgskyrkans
ombyggnad samt basilikorna; Eski Djumi och
De-metrioskyrkan från 300—500-talen; kupolbasilikan
Hagia Sofia, som av vissa forskare satts som
förebild till namnfränden i Konstantinopel. Den
bysantinska konsten, som med denna sista kyrka
segrade, satte emellertid snart sin prägel också på
konsten i G. I Aten följa kyrkorna, fr.o.m. Panagia
Gorganiko, de bysantinska systemen. Så också med
vissa självständiga drag, särsk. i den utsmyckande
konsten, de många helgedomarna på Athos.
Daf-nis klosterkyrka vid Aten har ytterst värdefulla
målningar. Likaså kyrkorna i Mistra på Morea,
som under den senare medeltiden var G:s
förnämsta konstcentrum och som på gr. av sina många
ruiner av helgedomar, palats och privathus kallats
”det grekiska Pompeji”. G. frambragte alltjämt
konstnärliga begåvningar, som fingo utbildning och
anställning dels i Konstantinopel, dels i
Västerlandet. Domenikos Theotokopulos (se Greco) är den
förnämste. 1800-talet medförde också för
byggnadskonsten ett visst uppsving; särsk. utbredde sig
den nya klassicismen i Aten. Här framstodo F.
Gärtner från München, som byggde kungl. slottet,
o.a. tyska arkitekter samt danskarna Christian
Han-sen och Theofil Hansen; den förre var också en
för sin tid utmärkt restaurator av gammalgrekiska
monument, den senare skapade i vetenskapsakad:s
hus, med de berömda joniska hallarna, där också
polykromi i antik anda kom till användning, en av
1800-talets förnämsta praktbyggnader. —
Nationalmuseum i Aten, med de antika samlingarna, är ett
av de förnämsta i världen. F.ö. märkas ett mindre
museum för gammalkristen och bysantinsk konst
samt flera moderna samlingar, vidare konstakad.
och en större utställningsbyggnad, Zappeion. E.W.
Litt.: A. Philippson, ”Beiträge zur Morphologie
Griechenlands” (1930); S. Chataigneau & J. Sion,
”Pays balkaniques” (i ”Géographie universelle”,
7:2, 1934); E. Mariolopoulos & A. Livathinos,
”Atlas climatique de la Grèce” (1935); ”Griechenland
mit Rhodos und Zypern. Landschaft, Baukunst,
Volksleben”, utg. av M. Hürlimann (1938); N.
Valmin, ”Det underbara G.” (1939); K. Gibberd,
”Greece” (i ”British Society for International
Un-derstanding. British survey handbooks”, 3, 1944).
— B. B. Alivisatos, ”La réforme agraire en
Grèce” (1932); G. N. Gofinas, ”La Grèce
éco-nomique” (1939). — K. H. Rechinger, ”Flora
Aegaea. Flora der Inseln und Halbinseln des
Ägäischen Meeres” (1943), ”Neue Beiträge zur Flora
von Kreta” (s.å.). — J. C. Lawson, ”Modern Greek
folklore and ancient Greek religion” (1910); C.
Höeg, ”Nutidens G. og Antikken” (1936); S.
P. Kyriakides, ”Neugriechische Volkskunde” (s.å.).
— G. Busolt, ”Griechische Geschichte bis zur
Schlacht bei Chaeroneia” (1—2, 2 Aufl., 1893
—95; 3, 1904); E. Meyer, ”Geschichte des
Altertums”, 2—5 (1893—1902, nya ed. 1907—
39); B. Niese, ”Geschichte der griechischen und
makedonischen Staaten seit der Schlacht bei
Pantanassaklostret i Mistra.
Chaeronea” (3 bd, 1893—1903); ”The Cambridge
medieval history”, 1—4 (1911—23 och senare); J.
Beloch, ”Griechische Geschichte” (2 Aufl., 4 bd,
1912—27); J. B. Bury, ”A history of Greece to
the death of Alexander the Great” (2 ed. 1913);
G. Glotz, P. Roussel & R. Colien, ”Histoire
grecque”, 1—4 (1925—38); ”Peuples et
civilisations”, 1—3 (1926 f f.); ”The Cambridge ancient
history”, 5—7 (1927—28 och senare); M. P:n
Nilsson, ”Hellas och de hellenistiska
rikena” (i Norstedts ”Världshistoria”, 2, 1928), ”Rom
och det romerska riket” (därst., 3, 1929),
”Forntidens historia” (2 uppl. 1937). ”De
grekiska tyrannerna” (1941), ”Det grekiska
världsherraväldet och dess upplösning” (1943); S.
Lindstam, ”östrom” (i Norstedts ”Världshistoria”,
4, 1928), ”Bysantinska riket” (därst., 5, 1936);
A. Boèthius i Lindblads ”Världshistorien”, 2:1—2
(1931); R. Cohen, ”La Grèce et 1’hellénisation du
monde antique” (i ”Clio. Introduction aux études
historiques”, 2 éd. 1939); U. Wilcken, ”Griechische
Geschichte” (4 Aufl. s.å.); W. Miller, ”Greece and
the Greeks. A survey of Greek civilization” (1941);
T. J. Dunbabin, ”The Western Greeks. The history
of Sicily and South Italy from the foundations of
the Greek colonies to 480 b.C.” (1948). — W.
Miller, ”A history of the Greek people 1821—
1921” (1922); E. Driault & M. Lhéritier,
”Histoire diplomatique de la Grèce de 1821 å nos
jours” (5 bd, 1925—26); E. S. Forster, ”A short
history of modern Greece 1821—1940” (1941); C.
M. Woodhouse, ”Apple of discord. A survey of re-
— 1237 —
— 1238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
