Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gren, 2. Ivar - Gren, 3. Magnus - Gren, Jonas - Grenaa - Grenada - Grenadiller - Grenadillträ - Grenadin (tyg) - Grenadin (saft) - Grenadinerna - Grenadins - Grenadjär, granadör - Grenander, 1. Christopher - Grenander, 2. Alfred - Grenander, 1. Max
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRENANDER
och var en av förespråkarna för konung Karls
åter-inkallande. Vid brytningen mellan Jöns Bengtsson
och denne 1467 understödde G. den förre men
försonade sig kort därefter med konungen. Då det
oxenstiernska partiet gjorde sin sista resning
under Erik Karlsson Vasas ledning, slöt sig G. ånyo
till sina gamla meningsfränder och deltog på kung
Kristians sida i slaget på Brunkeberg. Han synes
därefter ha spelat en mindre aktiv politisk roll.
Han deltog i rådsmöten till 1495. E.Lö.
3) M a g n u s G., den föreg:s son (d. 1520),
herre till Tidö, riksråd 1512, häradshövding i
Tu-hundare 1514, var en trogen anhängare till de
yngre Sturarna. Han deltog i Hemming Gadhs
småländska fälttåg 1507, var hövitsman på Öland 1510,
på Nyköping efter 1516 och tog en verksam del i
kustförsvaret vid kung Kristians expeditioner mot
Stockholm. Inom högadeln synes G. ha varit en
betrodd man. Vid Kristian II:s erövring av
Sverige 1520 slöt sig G. till den lilla krets av
Stureanhängare, som in i det sista fortsatte
kampen. Han halshöggs vid Stockholms
blodbad 8/u s.å. E.Lö.
Gren, Jonas, orgelbyggare (1715—65), har i
kompanjonskap med P. Stråhle uppsatt flera stora
orgelverk i Stockholm (bl.a. i Klara och Katarina
kyrkor) och i landsorten.
Grenaa [-å], stad i Randers Amt i Jylland, på
halvön Djursland, vid ån Grenaa 2 km från dess
mynning på östkusten; 7,251 inv. (1945). Någon
järn-, maskin-, textil- och träindustri samt fiske.
Hamnen har regelbunden båtförbindelse med
An-holt och Själland (Hundested). Kyrkan torde vara
från 1300-talet. Staden, som aldrig haft någon
större betydelse, erhöll sina första kända
privilegier 1440. — Se bild 12 vid Danmark.
Grena’da [eng. utt. grenéi’da], den sydligaste av
de engelska Windward Islands i Västindien,
belägen 130 km n. om Trinidad; 314 km2, 90,085 inv.
(1939, de s. Grenadinernas inv. medräknade), mest
negrer, ön är av vulkaniskt ursprung med 3 stora,
vattenfyllda kratrar och når 838 m ö.h.
Bergsluttningarna äro rikt skogklädda. G. är odlad
till över 85%; kakao, muskot och bananer
exporteras i större mängd. Huvudstad är S:t
Ge-orge’s (o. 5,000 inv.) på västkusten med utmärkt
hamn. — G. upptäcktes av Columbus 1498 och kom
under England 1763; 1779—83 innehades ön av
fransmännen. P.
Grenadill’er, se Passionsblomma.
GrenadilFträ, benämning på vissa hårda, tunga
och mörka tropiska träslag. Afrikanskt g.
erhålles från Dalber’gia melanox’ylon
(senegal-ebenholts, med svartviolett kärnved),
västindiskt g. el. kubagrenadillträ från Brya
Eb’enus (amerikansk ebenholts, kokusträ, med
rödbrun kärnved); användes till förfärdigandet av
biåsinstrument, knivskaft, svarveriarbeten m.m. Jfr
Ebenholts.
Grenadi’n (av Granada), ett gasaktigt siden- el.
halvsidentyg med tätare ränder el. mönster, ibland
broscherat; brukades till klänningstyg under
1800-talet. Ett särskilt slags g. användes som foder i
herrkonfektionen.
Grenadi’n (fra. grenadine), granatäpplesaft.
Grenadi’nern§, eng. Grenadines, brittisk ögrupp
bland Windward Islands i Västindien; 34 km2, c:a
8,000 inv., negrer. G. omfatta ett hundratal små
vulkanöar mellan S:t Vincent och Grenada; störst
är Carriacou (28 km2, c:a 7,000 inv.), som når 297
m ö.h. Bomullsodling och boskapsskötsel. De s.
G. förvaltas från Grenada, de n. från S:t Vincent.
Grenadins [granadäo’] (fra.), kött- el. fågelfiléer,
späckade med tryffel och tunga.
Grenadjä’r (fra. grenadier, av grenade, granat),
granadör, kallades på 1600-talet soldat,
vilken hade till uppdrag att kasta handgranater
mot fienden. 1667 tilldelade Ludvig XIV varje
inf.-kompani 4 g.; 1672 erhöll varje franskt
inf.-reg. ett g.-kompani. G:s ursprungliga uppgift
bortföll med tiden. På 1700-talet organiserades
g. i Frankrike och Preussen som särskilda
elit-och gardestrupper. Napoleon I upprättade en
särskild g.-kår, och i varje linjebataljon ingick
ett g.-kompani. I Napoleon III:s garde ingingo
g.-reg. Till 1800-talets mitt buro g. vanl. en
grenad järmöss a, vilken enl. preussisk stil
var hög, toppig och framtill försedd med en
mässingsplåt, enl. fransk stil en hög
björnskinnsmössa. Efter nämnda tid skilde sig g. endast
till namnet och vissa uniformsdetaljer från annat
inf. Även under 2:a världskriget har
benämningen g. använts för att beteckna elitförband
(tyska pansar-g.). — I Sverige ha g. i egenskap
av handgranatkastare funnits fr.o.m. 30-åriga
kriget intill mitten av 1700-talet. I Karl XII:s armé
funnos t.ex. 12 g. pr kompani. Av g.-förband,
urspr. avsedda att utgöra elitförband, ha
funnits: Liv-g.-brigaden 1791—1816, Livreg:s g.-kår
1791—1893, Livreg:s g. från 1904, Liv-g.-reg. från
1928, i:a och 2:a Liv-g.-reg. 1816—1927,
Smålands g.-bataljon (g.-kår), sedermera
Karlskrona g.-reg. 1824—1927, Vaxholms g.-reg. 1902—
1927. [E.O.B.JS.E.B.
Grenan’der. 1) Elias Christopher G.,
pedagog och präst (1774—1845), fil. mag. 1800,
doc. i pedagogik 1803, prof. 1818, kyrkoherde i
Skövde 1823, teol. dr 1830. G., som var den
förste docenten i pedagogik vid Uppsala univ.,
utgav några smärre skrifter om uppfostran, bl.a.
”Anvisning till en christelig-moralisk
religionskunskap” (1815), samt översatte och bearbetade
A. H. Niemeyers ”Utkast till akad. föreläsningar
i uppfostrings- och undervisningsläran” (1805).
— Litt.: N. G. W. Lagerstedt, ”En svensk
pedagogs studieresa” (i ”Pedagogisk tidskr.”, 49,
1913); D. Lund, ”E. C. G.” (i ”Arkiv för
psykologi och pedagogik”, 3, 1924). E.Bng.
2) Alfred Fredrik Elias G., den föreg:s
sonson, svensk-tysk arkitekt (1863—1931), fick sin
utbildning först i Stockholm, så i Berlin, där han
1901 blev prof, vid Vereinigte Staatsschule für freie
und angewandte Kunst. Hans sinne för enkla
och rena former gjorde honom särsk. lämpad att
upptaga järnkonstruktionen, så bl.a. i Hoch- und
Untergrundbahn. G. var arkitekt vid svenska
beskickningen i Berlin och ledde inrättandet av
Vic-toriaförsamlingens hem och kyrka.
Grenan’der. 1) Max G., ingenjör (f. ®/n 1873),
examen från Tekniska högsk. 1897, fil. lic. i
Uppsala 1901; 1903—39 lektor i matematik och
mekanik samt rektor vid Statens maskinfackskola
— 1241 —
— 1242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
